Älskar att bada, har gjort det i hela mitt liv. Som liten sa alla att jag var mer säl än landlevande 🤪
Trots detta avskyr jag att bada på badhus eller ställen med mycket folk. Varför? Jo helt enkelt för att alla intryck blir för mycket att sortera för min ADHD hjärna. Vi med ADHD har en hjärna som inte prioriterar och filtrerar mellan alla intryck, allt man ser, hör, känner, kommer lika mycket starkt allt uppmärksammas.
Det blev extremt tydligt när jag skulle börja vara på offentliga bad med sonen, att hålla koll på honom bland allt annat. Det blir så stressande och uttröttande att jag helst undviker det 😢
Åker hellre och badar på platser med mindre folk, helst lite enskilt så jag kan få bada och njuta utan att stressa. 🥰
Detta är något att tänka på då ni har barn med ADHD som kanske får för mycket intryck, blir för trött när de kommer hem och då reagerar med utbrott.
Glad sommar o ta hand om er alla ni som läser min blogg 🥰🙏🏻
Bästa känslan är när man lyckas framförallt om livet bestått av massa misslyckanden, vilket ofta är fallet då ADHD eller andra funktionsvariationer för den delen finns med i livet.
Under min ADHD-coach utbildning tränar vi nu på att coacha ungdomar som en av våra läxor. Jag valde att coacha två av mina elever från skolan jag jobbar på. 🥰 Lite för att jag brinner för att hjälpa elever lyckas i skolan trots sina svårigheter.
Nog förstod jag att coachning skulle hjälpa till. Tänka sig vilken fantastiskt effekt den ger 👏🏻 Att coacha ungdomar är super roligt, det ger mig sådan glädje och är dopaminhöjande. Allt som höjer dopamin är bra då vi med ADHD har brist på det.
När mina coachning klienter gör färdigt och lyckas med saker och blir glad, smittar glädjen över på mig och jag får en kick av dopamin. 🤩
Här är oxå en dopaminhöjande sak för mig, att lyckas i ridningen samt den motion den ger 😍🤩💖
Förändringar är jobbigt framförallt då behov av rutiner finns.
Har alltid under hela min uppväxt haft dubbla känslor kring skolavslutningar. Det har varit glädje men också sån jobbig grej kring de ändrade rutinerna.
Att vara vaken längre, få andra matrutiner, dagen har annat innehåll och inga tidsstyrda händelser. Allt vänds upp och ned och glädjen över att ha fått sommarlov byts ut mot och ostrukturerade dagar.
En specifik händelse jag minns och som vi i familjen ibland kan sitta och surra om är min så kallade envishet. Jag var envis som barn och gav mig inte i första taget. Vad jag senare har förstått är att jag var envis för att slippa förändringar som rubbade balansen av min existens. Den händelse jag vill berätta om är när vi var i sommarstugan och jag lekte med sommarkompisarna där och familjen var bortbjudna till en annan familj i byn. Jag ville absolut inte åka dit, dels var det ju en förändring men så var det ju så roligt med sommarkompisarna. Jag vägra så envist att jag höll mig fast i en ledstång till en trappa gjord av metall. Bror min bände loss fingrarna. Men sen var jag ju lika envis och ville inte åka hem sen när det blev dags för då blev det en ny förändring igen. Haha kan inte ha varit lätt att vara föräldrar till mig =)
Viktigt att tänka på är att förbereda personen på kommande förändring för förändringen i sig är energitömmande, energi som behövs till andra saker i livet som skoluppgifter, jobb och familj samt vänner.
Tänk så enkelt för alla parter av att bara berätta vad som ska ske i förväg =)
Hur har jag löst detta som vuxen?
Jag planerar dagarna, ser till att försöka gå och lägga mig samma tid varje kväll och kliva upp samma tid varje morgon, försöker hålla rutiner kring mat och hitta på saker. Viktigt att planera in VILA som semestern är till för!
