ADHD på jobbet

Det kan verkligen vara utmanande att arbeta med ADHD men det finns oxå otroliga styrkor bara arbetet kan göra små anpassningar. Vilket arbetsplatser måste göra enligt arbetsmiljölagen.

Ibland kan det vara svårt att förstå hur det fungerar för andra när man själv inte märker av alla små ljud som fläktar, stolar som rör sig, klickljud på dator osv.

Nyttja rätt styrkor och tro på alla individer att de kan med lite hjälp!

Vad kan du själv göra?

  • Du kan hitta strategier och strukturera upp din dag med kalender.
  • Skapa rätt förutsättningar, äta, sova, motionera -Vad ger dig energi?
  • Berätta om vad som hjälper dig i ditt arbete.
  • Våga misslyckas – dra nytta och lärdom av det istället. Krävs att arbetsplatsen har en våga-kultur.
  • Ta in tips, info, strategier som kollegor, vänner och familj använder. Behåll de som du tycker fungerar, släng resten.

Vad kan vara svårt, vad behöver man hjälp med?

  • Prioritera mellan vad som är viktigast att göra av alla arbetsuppgifter.
  • Påminnelser om pauser!
  • Visuella hjälpmedel, förklara genom att rita. Även analog klocka är bra eller en sådan time-timer som visuellt visar tiden.
  • Appropå tid så är otroligt svårt för många med ADHD att uppskatta tider. Hur lång tid något tar att göra, när måste jag gå på mötet osv. Viktigt här är att det aldrig hjälper med att bli arg och säga skärp dig! Även vi med ADHD förstår irritationen som skapas då vi tex är sena men vi trycker ned oss själva mer än nödvändigt med något som är omöjligt att lyckas med utan hjälp. Det är lika som att säga skärp dig och läs ändå utan glasögon eller säga lyssna nu till en döv. Problemet är att de funktionshindren syns det gör inte ADHD. Tänk på det nästa gång du möter en kollega 🥰

Hittade denna video från Riksförbundet Attention som verkligen beskriver svårigheterna med ADHD i arbetslivet.

Människors olikheter

Jag respekterar alla människors olikheter, alla är vi en del av evolutionen och samhällets kugghjul. Alla bidrar vi med våra respektive styrkor och ingår i flocken människors gemenskap. Jag brukar alltid tänka att jag vill hjälpa personer genom coachning utvecklas, må bättre och leva det liv de önskar. Det som är viktigt att tänka på i det är att faktiskt utgå från individen. Även om du inte tycker att en person beter sig rätt så äger inte du rätten att ändra på den personen. Det kan ju faktiskt vara så att den personen känner sig nöjd för den de är. Kanske är det så att du behöver respektera och acceptera den personen som den är. Kan du inte det ska du nog fundera på om du behöver jobba på din flexibilitet gentemot ditt bemötande mot andra.
Lär dig att ha tålamod med andra!

Vad är viktigt och värdefullt?

Läser just nu en Stress coach utbildning vid sidan av mitt jobb som Team Coach. Ja ni ser att coacha är något jag brinner starkt för, med coaching kan man förändra så mycket på ett positivt sätt. Trots att jag inte jobbar som gymnasielärare längre har jag inte släppt undervisning/utbildning.
En andra sak jag brinner stort för är att förändra och förbättra i samhället, vården, skolan och på arbetsplatser hur människor bemöter och visar förståelse för människor som lever med ADHD.
Det är viktigt och värdefullt för mig att alla får chans att leva det liv de önskar. För att alla ska få den chansen vill jag dela mina kunskaper och erfarenheter om mitt liv med ADHD och vad som kan underlätta för att en medarbetare på en arbetsplats ska nå sin fulla potential, få hjälp med sin problematik på ett positivt sätt och beröm och utvecklas i sina styrkor. Det är så lite som krävs för att du ska ha en fantastisk kollega och medarbetare med en enorm drivkraft, engagemang och förmåga att hitta lösningar utanför boxen.

Vill du lära dig och få veta mera? Boka en föreläsning/ workshop/ gruppcoaching med mig! 🤩

ADHD o att processa allt!

Precis så är det som bilden visar har man ADHD måste man processa allt. Detta stjäl kraft och energi och framförallt tar det tid. Självfallet så är det olika på hur mycket man behöver processa och det skiljer sig från person till person. Men processa på ett eller annat sätt gör vi som lever med ADHD. Låt oss då göra det, hjälp oss genom att ge tid, ha tålamod och framförallt säg inte vara svaret. 💕

Vi glömmer inte för att vi inte bryr oss!

Om någon säger du är för mycket säg tack och tänk det är bra för du syns, du lever, du hörs och du bidrar som Anna Hallen sa i podden ”Vi snackar ADHD.”

Jag brukar alltid säga att alla människor duger som de är, alla har vi vår plats i flocken. 

Alla människor är viktiga på sitt sätt. Viktigast är att vara den person du vill vara, genuint och äkta. Hur vill du uppfattas av andra? Uppfattas du så? Om inte behöver man kanske slipa på kanterna men utan att bli någon annan. Man duger som man är sen kan man behöva justera lite för att förbättra relationen med andra.

Många med ADHD upplevs ofta och får höra att de är egoistiska och oempatiska, vilket inte stämmer. Vi är egentligen precis tvärtom väldigt känslosamma och bryr oss mycket. Detta med att vi upplevs egoistiska, att vi inte kommer ihåg och fråga samma fråga tillbaka osv. Allt hänger ihop med dopamin, dopamin hjälper oss att minnas. Det som är viktigt kan vi med ADHD inte minnas eftersom vi inte får dopamin av viktigt. 

Minnet sitter i mängden dopamin vår hjärna har tillgång till. Mer dopamin gör det lättare att minnas, mindre gör det svårare. 

Vi minns helt enkelt inte och varför ska vi då få skäll? Vi gör alla vårt bästa! Vi bryr oss och vill komma ihåg. 

Det man då kan fundera över är om man alltid missar att fråga tillbaka hur mår du då? Hur gick det igår på matchen? Osv så beror det inte på att man är egoistisk. Glömmer man ibland bör man jobba på att förbättra det. Annars är det bra om ens vänner har bra självförtroende då behöver de inte bekräftas och känna sig bortglömda och bli sura för att man inte hört av sig eller glömt en födelsedag. Vilket också undviker att den med ADHD känner sig misslyckad, för lyckas vill man. Så även om det kan kännas knasigt är det bättre att hjälpa den med ADHD att komma ihåg tex födelsedagar, ringa själv istället för att vänta på att personen med ADHD ska komma ihåg att ringa.

När ni blev du och respekten och hänsyn för andra försvann..

När man slutade säga ni, fröken, doktorn, magistern där i slutet på 60-talet och alla började säga du försvann mycket av respekten och att ta hänsyn till varandra.

Bristen på de sociala reglerna som fanns förr gör människor mer osäkra. Tydligheten i samhället och hur man förväntas vara mot varandra hamnade på individnivå. Vad hände då?

Jo ADHD problematiken, ja alla med NPF diagnoser ökade.

Att skapa ordning och reda och få bemötas av tydlighet behöver alla människor än mer om man har diagnos inom NPF.

Att inte förstå oskrivna regler som skiftar från människa till människa för att alla är olika och tolkar samhällsregler olika är frustrerande och fruktansvärt irriterande. 

Så hur ska vi få stopp på detta och få till en förändring till det bättre?

Jag har inte svaret på allt men tillsammans tror jag vi kan komma långt! Bara vi hjälps åt och vill åt samma håll. Bättre hälsa, psykiskt mående och ett samhälle som fungerar för alla människor.

Vi måste nog börja redan i fostran av barn som är kommande generationer, framförallt förstå att hjärnan utvecklas bakifrån och fram. Förstå att hjärnans pannlob med prefrontala cortex utvecklas olika. Samt att vi med ADHD har en hjärna som utvecklas långsammare än neurotypiska. Sätta sig in i hur man bäst kan bemöta människor i olika åldrar, olika utvecklingsfaser. 

Are you with me?? Vill du vara med och förändra till det bättre, genom att lära dig mer om människor med diagnos? Vi kan starta en cirkel ihop eller att jag kommer och föreläser om livet med ADHD. 🥰🤩

Tid hur svårt kan det vara egentligen??

Tja vi kan ju ställa frågan så att alla förstår. Skulle du be en lam ställa sig upp och gå, skulle du säga åt en döv lyssna nu! Skulle du tala om för en med glasögon ta av dig de och lär dig se utan? Förmodligen svarar du nej på alla de frågorna. Vilket jag tycker är en självklarhet och det är det för många tack och lov 💕

Du undrar säkert varför jag ens tar upp dessa frågor?!

Ja det är en bra fråga, varför? Jo för att det finns människor med ADHD som ofta får höra att de ska klara saker de inte kan pga sin diagnos/ funktionavariation.
Att kunna sitta stilla i ett klassrum, kunna fokusera på vad mötet handlar om, kunna förstå tider osv. Listan kan göras lång. Men allt handlar om att leva med en diagnos på fyra bokstäver ADHD, en diagnos som tyvärr är väldigt osynlig.

För hur svårt kan det vara med tid egentligen? Jätte svårt. Förstår man inte per automatik hur lång tid någonting tar har man även svårt för att få ihop tider i livet. Hur lång tid tar det att äta frukost, gå ut till bilen, köra den till sjukhuset, parkera, gå in till läkartiden osv. Du som inte har ADHD vet förmodligen detta per automatik och gör sakerna i tid. Kan man lära sig då? Nä man kan faktisk inte det men precis som en lam får rullstol och en som ser dåligt får glasögon kan man med hjälp hitta strategier och lösningar runt hindret.

Det är sorgligt att människor i dagens samhälle inte kan visa förståelse för denna problematik. Nu gör faktiskt många det. Men kunskapen behöver utökas. Samhället behöver lära sig mer om ADHD. 💖

Mycket bra text skriven av Annika Liin Årsjö

En text väl värd att dela många gånger:

Hej! Mitt namn är ADHD. Väldigt många känner till mitt namn, och väldigt många tror att dem vet vem jag är. Tyvärr, för de allra flesta har faktiskt ingen aning.

De flesta tror nämligen att det är mig de tänker på när de ser det där ouppfostrade barnet, ni vet det där barnet som ingen orkat säga nej till, som inte lyssnar på någon och som vägrar att sitta still? När föräldrarna inte orkar bry sig ber man läkaren att kalla dem för ADHD. Tänker ni någonsin då på hur många läkarbesök, skolmöten, och tester som krävs innan man får mitt namn? Vet ni hur föräldrarna till barn med mitt namn kämpar, hur de sliter och knappt får livet att gå runt?

Jag tror inte att någon vet hur komplext mitt namn är. Vet ni t.ex. att mitt namn kan betyda att en hjärna jobbar så hårt att den tagit sig flera varv runt jorden innan jag ens kommit till skolan/jobbet? Att min hjärna arbetar så snabbt att jag går händelser i förväg, att jag avbryter och stör för min hjärna redan processat situationen innan någon annan hinner med?

Ibland betyder mitt namn att min kropp inte kan sitta stilla, men ibland betyder det att min kropp inte kan röra sig alls. Att den inte klarar av någonting. Då blir jag kallad lat. Försök hårdare. Du vet att du kan bara du vill. Men vet du, det är för att jag försöker så hårt och vill så mycket att hjärnan brinner upp innan kroppen hinner agera.

Mitt namn står också för ett hav av känslor. Det vågigaste havet ni kan tänka er! Tänk er att surfa där, vilken våg kommer härnäst? Dessa känslovågor är höga och kraftiga och ibland avlöser de varandra så snabbt att jag knappt hinner med. Det är bara att försöka rida ut vågen och efteråt vet jag inte ens hur jag hamnade där.

Mitt namn är väldigt komplext. Mitt namn är lätt att uttala men svårt att förstå. Många tror att dem känner mig, att alla säkert har en släng av mig ibland. Men jag kommer inte lite då och då. Jag följer dig från den dag du föds till den dag du dör.

Mitt namn är ADHD. Många tror att de vet vem jag är, men de flesta har ingen aning.

Edit: Texten får kopieras och delas. Kommer den fram i något officiellt sammanhang ser jag gärna att mitt namn är med. Annika Liin Årsjö

Sömn kan man aldrig skriva för mycket om!

Har tidigare i bloggen tipsat om saker som ska hjälpa mot sömn. Vet också hur svårt det är att få till sömnen. Ibland spelar det ingen roll hur man gör det blir ändå tokigt. Även om man tar bort skärm 1-2h innan läggdags säg från kl 20:00 för att sikta på och lägga sig 22:00 så lyckas man inte lägga sig kl 22 iaf.

Så vad ska man göra??

Det viktigaste är att prova sig fram vad som funkar bäst för den enskilde individen. Sen är ju ADHD tyvärr olika från dag till dag så kan vara läge och ha flera strategier att ta till olika dagar. Viktigt är iaf att försöka vila och sova när du kan sova även om det är 30min efter jobbet, 10min på lunchen osv.

Finns det fler tips? Vad har ni andra provat?

  • Tyngdtäcke
  • Ljusterapilampa som är tänd max 30min fram till 11:00 på fm
  • Se till att vara ute i solljuset 30min varje dag
  • 1tsk gelatin i nå varmt på kvällen, ökar och förbättrar sömnen
  • GABA 1tsk på kvällen gör dig lugn och trött
  • Magnesium och zink som intas på kvällen för de aktiverar kroppens parasympatiska nervsystem och gör kroppen trött. En kombination av dessa mineraler hjälper dig att sova bättre.
  • CBD olja för trötthet, förbättrar sömn och ökar energin på dagen, förbättrar återhämtningen
  • Mörkläggningsgardiner som dras ned på kvällen (behövs framförallt sommartid i Norrland)
  • Motion
  • Skriv ned på en lista allt som du behöver komma ihåg till dagen efter då behöver du inte ligga och tänka på det
  • Ha en middagsplanerare veckovis eller månadsvis så att du dels äter regelbundet och dels slipper lägga energi på att planera middagen

Svar på några frågor o samtidigt förtydligande av punkterna ovan:

Tyngtäcken finns i många olika varianter:
6kg, 8kg, 10kg, 12kg
Kedjetäcke med i sydda kedjor i kanalerna som gör att täcket omsluter mera o skapar trygghet då det stimulerar oxytocin.
Fiberräcke som inte har samma o slutande effekt men uppskattas av många med smärta som blir hjälpt av tyngden men behöver kunna röra sig mera.
Bolltäcke som stimulerar mera med bollarnas tryckpunkter. (Ej provat den na så har ingen erfarenhet)
Tyngderna anpassas till viss del av kroppsvikt men oxå behov ofta får man öka efter ett tag då man vänjer sig med tyngden. Viktigt att prova sig fram o ge det minst 2v för kroppen att vänja sig. Det var bra när man fick ut det via sjukvården vilket man inte får längre tyvärr.
Ljusterapi lampan är en lampa som efterliknar solens ljus för att göra oss pigga o alerta, forskningen har oxå visat att ljusterapi förbättrar mående o sömn då den trycker undan nattens melatonin (reglerar sömn), bygger seratonin (glädje, reglerar vakenhet). Seratonin sen under dagen bygger den melatonin naturligt i vår hjärna vilket bidrar till förbättrad sömn. Medicinsk ljusterapi är den jag brukar själv o tipsar om i bloggen, den innehåller inte UV-ljus.

https://www.apotea.se/beurer-terapibelysning-tl-30?gclid=CjwKCAiAqt-dBhBcEiwATw-ggBOoiqJqYw5NgBjxL1XTSp6i_59pXRy5ALqrL5jx-F9IAqsmtY57uRoClKsQAvD_BwE

Gelatin funkar bäst som gelatinpulver av gris för den kan man lösa i vad som helst o få i sig på kvällen. Finns att köpa på vilken mataffär som helst 🥰
GABA är en signalsubstans som dämpar o lugnar nervsystemet. Tar man GABA som tillskott blir vi lugna, harmoniska o får bättre sömn. Vi med ADHD har ofta brist på GABA. En person som haft det väldigt stressigt ett tag får brist på GABA. Då hjälper det att ta tillskott av GABA, en tsk i ett glas vatten eller på maten fungerar vilket som. 🤩

Vikten av lågaffektivt bemötande!

Att förklara sakar och vara tydlig kan inte nog sägas men än viktigare är att kunna släppa sina egna aggressioner låta känslorna landa och sedan ta itu med saken, kanske så mycket som dagen efter. En ADHD person där känslorna fått skena är absolut ingen mening att ens försöka möta där och då. Om du inte är beredd på en stor konflikt och då menar jag STOR!

Många är de tillfällen tyvärr som en onödig konflikt hade kunnat undvikas. Sen förstår jag att för er neurotypiska vill ni inte släppa er irritation utan ta det direkt när något felaktigt har hänt. Men ibland är det bättre att vänta och bemöta med lågaffektivt bemötande för att bättre nå fram.

Vad händer i oss med ADHD när vi blir trängda?

När vi har starka känslor är arga eller ledsna är det bästa att ge oss space och möjlighet att få lugna ned oss. Jag minns händelser när jag var liten som jag senare i livet förstått men känslan minns jag starkt:

Att hållas fast var det absolut värsta jag visste, jag fick ren panik och reagerade instinktivt som en form av överlevnad. Ena gången satte sig en vän på mig och jag fick panik och kastade av vännen. En annan gång var kuddrummet på fritids som vi lekte i och av någon anledning hamnade jag underst och ville ut men ingen lyssnade så jag fick panik och slog mig ut och satt sen och grät hejdlöst i 3h, och ingen förstod någonting. En annan gång var det några klasskompisar som höll för en dörr till korridoren jag skulle ut från och det slutade med att en av grabbarna åkte in i väggen med en smäll av dörren när min ilska skenade som en raket. En klassresa slutade med ett vansinnesutbrott för att en klasskompis retades och rykte av mig täcket på morgonen flera gånger, jag varnade och sa ifrån men klasskompisen fortsatte. Vad som sen hände var att alla mina känslor skenade och jag blev så arg, jagade ut klasskompisen ur rummet med en kudde som slogs i bitar och havererade totalt.

En annan är en elev med ADHD som ville vara delaktig på lektion men eftersom eleven hade bråkat, stört och ställt till det lite så visade läraren eleven ut ur klassrummet. Utanför klassrummet ville ju eleven bara in igen för denne ville inte ha ogiltig frånvaro eller missa lektionen men hade ju inte förmågan att förstå att den gjort fel inne i klassrummet. Eleven försökte därför ta sig förbi läraren som då höll fast eleven. Ni kan säkert börja ana vad som då skedde?!
Eleven känner sig frustrerad av att inte nå dit den vill, känslorna skenar, eleven hålls fast och blir ännu mer frustrerad och arg och smällen är oundviklig, läraren ligger nedslagen.
Inte rätt alls någonstans det håller jag fullständigt med om, men hur hade detta kunnat undvikas? Jo för det första ha en god relation med eleverna, bemöt de på rätt sätt och ha en ömsesidig respekt så borde ni inte ens komma i denna konflikt. Om olyckan skulle vara framme, ignorera eleven, bemöt med lågaffektivt bemötande och prata om saken en annan dag. När eleven är mottaglig.

Som vuxen har jag lärt mig att mina känslor kan skena men jag känner av när det börjar komma och går undan för att slippa hamna i en situation där det blir helt fel, vilket inte jag heller vill att det ska bli. Vi har även lärt vår son samma sak, att gå undan när han blir för arg eller för ledsen för att just där och då kunna hantera situationen.

Det jag önskar är att människor som möter mig i den starka känslan bara låter mig vara ifred tills det lugnat sig. Har hänt i vuxen ålder att någon retade upp mig så jag gick ut och denne person kom efter och jag bara kände kom inte hit så jag gör något dumt. Pratade med mig själv, “Vad gör jag om personen kommer hit?” “Då går du bara iväg ännu längre bort och ber om att få vara ifred” Det fungerar om utrymme finns men inte om jag skulle bli trängd och inte kunna ta mig därifrån som om någon skulle försöka hålla fast mig i den situationen. Det kan vara värt att tänka på ni som jobbar med barn och ungdomar med ADHD, låt de få space, låt de få möjlighet att lugna sig och lär de att hantera sina starka känslor så de inte skenar iväg och bli för arga.