ADHD och andra sätt att tänka

Hur ADHD kan påverka genom livet!

ADHD är en del av min personlighet, ibland har jag stor nytta av den som en superkraft och ibland är den otroligt jobbig. Alla tankar och idéer går fort i mitt huvud, ibland hinner jag inte ens med själv. 🤪

Något som är frustrerande för mig och upplevs säkerligen konstigt av andra är att energin inte fördelas jämt över dagen. Jag vaknar aldrig full med energi. Ni neurotypiska vaknar utvilad full med energi, ni har av sömnen fyllt er tank. Vi med ADHD måste börja dagen med att fylla tanken.

Ju äldre jag blir desto jobbigare blir det att ha ADHD. Större sammankomster där man ska vara social på ett eller annat sätt som julhelg, eller nu när vi var på Stockholms hundmässa och fick ta emot priset Årets Bragdhund tär på energin. Kan man inte fördela energin över dagen kör man slut på den rätt fort och blir då för trött och ledsen över att inte orka vara social. Jag har löst detta genom att ta en paus, gå ut med en hund, besöka toaletten en lite längre stund osv. Detta kan ju upplevas konstigt när jag ena dagen kan vara otroligt social och nästa knappt orka alls.

För er som känner mig sen jag var liten och gick i skolan så vet ni att jag upplevdes som en blyg person som absolut inte ville redovisa något inför klassen.
Vad hände sedan..?

Hur blev jag från den lilla grå musen till läraren, ordföranden, hundcaochen, föreläsaren som älskar att stå fram en grupp människor och prata?

Ja vad hände egentligen? Jag började tro på mig själv och blev bra på något, jag upptäckte att jag fick dopamin av att stå framför alla och prata. Sen har givetvis många fina människor runt mig hjälpt till, stöttat och trott på mig! 🤩🙏🏻

Med det vill jag bevisa att allt går bara man kämpar, tar bara lite olika lång tid! Sluta aldrig tro på dig själv! 💞 Ni andra sluta ALDRIG tro på oss med ADHD, låt oss få utvecklas på vårt sätt, ge oss möjlighet att tanka energi, hjälp oss fördela energin över dagen! 🤩

Barndom, tonårsliv med ADHD

Bloggen som handlar om mitt liv med ADHD ska kanske även berätta om mitt liv från början och hur det har format mig till den jag är idag 🤪

Vem är då jag? Camilla läraren, företagaren, mamman till en son med ADD, ADHD-coachen det vet ni redan om 🤪

Jag växte upp strax utanför Sundsvall i förorten Ljustadalen ett område som blev ”80-talets getto” där kriminella och drogmissbrukare samlades i samma område. Är ett sånt maskrosbarn som vuxit upp i dysfunktionell familj med alkoholismen.

Vart vill jag komma med detta? Jo i denna uppväxt med ADHD diagnos som jag inte visste om. Blev det mycket risktagande och lära sig den hårda vägen då impulserna styrde och konsekvenstänket inte fanns.

Det som växte sig starkt var medmänsklighet, empati, könska av att hålla ihop och bru sig om varandra och en stor vilja att hjälpa andra.

Appropå konsekvenser 🤣 så fastna jag med huvudet i trappräcket i lägenhetshuset. Skulle nog kika ned och stack in huvudet mellan spjälorna och öronen gjorde att det inte gick att backa ut lika enkelt. Löste sig och gick bra 🥰

Har även slickat på ett metallföremål så tungan frös fast var ju vinter såklart 🙈

Sprungit genom en hage med tjurar efter mig och sprang då rakt in i eltråden, aj vad det gjorde ont 😂

Funderat många gånger på varför jag inte var som alla andra, jag tänkte mycket fortare. Andra upplevde mig blyg men i själva verket var jag bara tyst för att inte säga fel. Idrotten deltog jag inte på då det gav för många intryck och rädsla av att göra fel.

Med detta inlägg vill jag inte på något sätt få medlidande eller negativa kommentarer. Ville bara berätta om min barndom för att visa hur livet för ett barn/ungdom med ADHD kan vara. Så tänk på det nästa gång du möter en person med ADHD. Den kan ha ett bagage med sig av misslyckande, dålig självkänsla och dåligt självförtroende. Kan oxå finnas erfarenhet av att bli utskälld hela tiden.

Du kan vända detta till något positivt genom att tro på personen och bemöta den positivt trots att det ibland kan bli lite tokigt.

Exempel på det? Ja givetvis har jag det 🤩 Senast igår i mitt jobb som gymnasielärare så såg en klass film. Några elever började under filmen bygga ett torn av pantburkar mm. Frågade de om det gick bra, gav de mera saker att bygga med och uppmuntrade att se hur högt de kunde komma. Kontenta ja de såg filmen samtidigt och kunde diskutera frågorna efteråt och samtidigt hade de vetenskapligt experimenterat och jag hade uppmuntrat deras nyfikenhet för vetenskap 🥰

Vill du lära dig mer om ADHD, hur det fungerar, hur man ska bemöta människor med ADHD? Då ska du hålla utkik för jag planerar tillsammans med Bo Abrahamssons laserklinik att ha studiekvällar/föreläsning under höstlovet! Missa inte dessa fantastiskt lärorika kvällar 🥰

Att bygga luftslott och hoppas för mycket…

Att leva med ADHD är inte en dans på rosor även om livet med att ha ADHD oxå innehåller en hel del styrkor och fördelar.

Att bygga förväntningar eller luftslott som rubriken säger, kan vara en extremt jobbig del av ens ADHD.
Vadå? Tänker du säkert nu, det är väl bara att strunta i att bygga upp förväntningar! Men ”serru” det är det inte!

När man vet att något roligt komma skall då vill man att det ska komma direkt. Gör det inte det så endera tröttnar man och när det äntligen kommer är det inte roligt längre…

Eller så bygger man upp en så stor förväntan och så ändras planerna så det inte blir av eller skjuts upp. Då rasar hela världen! 🙈

Man kan bli super ledsen 😭
Jätte arg! 🤬
För att inte tala om enormt besviken. 😔

Om det förstnämnda händer, varför kan inte glädjen få infinna sig vid rätt tillfälle? Jo för att energin tagit slut så orken för det roliga finns inte, eller så har fokus fastnat på något annat 🤪 Personen med ADHD har följt sina impulser, som kan skifta snabbt.

På alternativet om att planerna ändras så blir det jobbigt för personer med ADHD då förändringar är jobbiga. Det går åt mycket energi för att ändra sitt fokus på det nya.

Önskar alla mina läsare en underbar sommar, som jag hoppas blir varm o skön igen. 🤩

Våra hjärnor är unika… låt oss vara det!

Låt oss vara unika, vi kommer lösa saker fast på vårt sätt. Ofta tänker vi utanför boxen men målet kan ni ge er på att vi kommer till.

Att leva med ADHD innebär att ha växt upp med massa negativa signaler från omgivningen, föräldrar, syskon, kompisar, lärare, idrottsledare, grannar mfl.

Negativa signaler innebär att få himlande ögon, suckar, ord som sitt still, du måste tänka efter före, det måste du väl ändå fatta?, skärp dig, sluta nu och försök hårdare. Alla dessa små ord, blickar, suckar, himlande ögon osv leder till nedtryckt självkänsla och självförtroende som ADHD personen kommer ta med sig genom livet.

Det är faktiskt så att alla ADHDare kämpar mot tusentals gliringar genom livet.

Egentligen skulle jag vilja säga kan du förklara hur jag ska fixa det rent konkret eller kan du förstå att detta är lika svårt för mig som att säga till en blind det är bara att läsa texten eller till en som sitter i rullstol att kliv upp och gå uppför trappan. Det skulle förmodligen ingen ens tänka tanken på att göra men lika fullt fortsätter människor i samhället att pika och försöka få barn eller vuxna med ADHD att fixa sådant som är omöjligt eller svårt för de att göra.

Vill vi verkligen bygga ett samhälle där alla personer med ADHD har fått en dålig start med låg självkänsla och dåligt självförtroende? Nej mest troligt inte! Så då börjar vi med att förändra detta i samhället, i vår omgivning, i skolan och som föräldrar och vänner.

Hur gör vi då?

Tja till att börja med acceptera allas olikheter och låt alla få utvecklas till den individ de är ämnade för =)

Acceptans är svårt vilket jag också kan förstå inte lätt då ADHD inte syns utanpå som det gör för en blind tex.

Som förälder och lärare acceptera att barnet rör på sig för att kunna koncentrera sig, hitta lösningar som hjälper istället som sittkuddar som är uppblåsta så man kan vicka på rumpan, ha tangles i klassrummet eller andra saker att klämma och pilla på utan att det för den sakens skull stör andra normalstörda som behöver sitta stilla för att kunna koncentrera sig.

Ståbord är andra bra alternativ att ha i klassrummet där eleverna kan välja att stå eller sitta ned.på en högre stol.

Oavsett vad så tror jag att vi ska acceptera och sluta tjata och gnälla på alla med ADHD som faktiskt gör så gott vi kan i en värld byggd för normalstörda.

Vi ska ändra på detta och ge alla barn med ADHD en god självkänsla och ett gott självförtroende tycker jag

Att vara kvinna med ADHD utan att ha diagnos

När jag först funderade på om min problematik kunde bero på ADHD tänkte jag inte så mycket på vad det egentligen innebar.
Senare när jag blev mer medveten om att så var fallet, att ADHD med ganska stor säkerhet var det som var mitt problem då hände saker.
Först har man i hela livet försökt upprätthålla en kvinnlig fasad, vara den kvinna som samhället anser att man ska vara, den som klarar att sköta barn, hus och hem och samtidigt ha ett arbete.
Nåja alla ni som med mig har diagnos vet att detta inte alls fungerar då man har ADHD, att ens tro att struktur och ordning ska finnas hemmavid är bara att glömma!

Väl medveten om att ADHD var orsaken till mina problem, det som stressade mig inombords och det som fick saker i livet att strula. När jag liksom landade i den tanken så släppte alla försök till strategier omedvetet och allt blev extra mycket ADHD kaos. Det är så det går till enligt en studie som en psykiatriker vid namn Lotta Borg Skoglund beskrivit i sin bok “Från duktig flicka till utbränd kvinna”.
Ändå har samhället fortfarande väldigt svårt för att acceptera att vi med ADHD tänker och fungerar annorlunda.
Att tro att vi ska kunna vara en super women är att tro fel.

Har vid flertalet tillfällen tänkt tanken varför jag inte tycker mig hinna med planering i jobbet, fritidssysselsättningar, familjeliv trots att jag börjat förstå vad ADHDn innebär för mig.
Sen läste jag Lottas bok och förstod att det alla utan diagnos gör per automatik kan inte vi göra för vi behöver processa allt i flera steg för vår hjärna fungerar så. Det förklarar också varför vi med ADHD ofta har svårt för förändringar framförallt förändringar i dagsplanering och veckoplanering.

Att vara annorlunda!

I samhället finns det underförstådda lagar och regler saker man förväntas kunna och veta hur man ska rätta sig efter men har man som mig en ADHD diagnos blir det inte lätt. Snarare en stor ångest om att ständigt misslyckas. Stor risk för att bli mobbad och utstött för att man är annorlunda.
Nu låter det som jag svartmålar saker jag är ju den som hellre tenderar att se positivt på allt och det gör jag även till slut i detta blogginlägg 🤪

I samhällets värld räcker det inte med att vara snäll och duktig det gäller att vara anpassningsbar och så lite annorlunda som möjligt. Känslan i att växa upp i detta och alltid försöka lyckas med det omöjliga, bli mobbad och utstött är obeskrivlig, ibland undrar jag hur jag ens fortfarande kan se positivt på livet 🤣🤷‍♂️ Men det beror kanske på att jag är så annorlunda 🤪

Att ständigt försöka vara normal och försöka få till saker alla ”normalstörda” får till, utan att veta om sin diagnos, ger en mycket huvudbry, dålig självkänsla, depressioner mm.

Till det positiva så efter jag förstått och accepterat diagnosen ADHD så har jag vänt på det negativa och kan se mina styrkor. Att vara annorlunda kan oxå innebära att man tänker utanför boxen och kan komma med kreativa lösningar på problem. Det kan oxå innebära att det är lättare att förstå andra människor och framförallt acceptera olikheter hos människor.

Det svåraste är att finna sina styrkor och lära sig använda de och se positivt på sitt liv och sitt sätt att leva 💞

Pegasus och gruppterapins betydelse för oss med ADHD

Pegasus är en utbildning för vuxna med ADHD som regionen har i olika delar av landet. En typ av gruppterapi där man träffas en gång per vecka i 8 veckor. Under de 8 gångerna får man diskutera och lära sig mer om livet med ADHD och vad man har rätt till, vilka hjälpmedel som finns mm.

Framförallt får man träffa likasinnade och för en gångs skull känna att man hör hemma, blir accepterad för den man är och att man inte är ensam om problemen. Det blir lite som att normalisera upplevelsen av att ha ADHD. Jag kände att jag inte är ensam om att ha dessa svårigheter och vi kunde utbyta erfarenheter, tips på strategier och gemensamt komma fram till olika sätt att ”lösa” problematiken.

Diskussionerna på dessa kvällar var alltid givande och som med oss alla med ADHD så är vi svåra att stoppa när vi väl har börjat så psykologen som höll i detta fick vara extremt tydlig då han ville bryta diskussionerna 🤪🤣

Mitt tips till alla med ADHD är att gå någon form av gruppterapi för oss med ADHD. Det är viktigt att det är anpassat för personer med ADHD, annars fallerar det lätt då våra hjärnor inte fungerar som många ”normalstörda”, vi är mer kreativa, tänker utanför boxen och har en stark drivkraft. Den som håller i en gruppterapi/grupputbildning för oss med ADHD måste vara beredd och kunna diagnosen och ha en förståelse för att på ett bra sätt kunna erbjuda en vettig terapi/utbildning.

Konsten att få till det när man uttrycker sig 🤣

”Jobal” är ett ord jag hört en god vän säga vid flertalet tillfällen, jag uppfattade ordet som ett annat ord för en svordom. Vilket visade sig helt galet då jag använde ordet som svordom och den goda vännen sa: ”Va kallar du mig jobal?!” Det som ordet betydde var egentligen klantskalle. Så där stod jag och hade tänkt använda ett finare ord för svordom men kallade min fina vän för klantskalle 😱

”Oformlig massa” är ett annat tillfälle då jag sa väldigt fel sak till min vän som i mörkerkörningen med hundspann hade ramlat med spannet och ropat på mig, varpå jag vänder mig om och ser allt som en oformlig massa. Berättade det för vännen för att förklara snällt vad jag såg men det blev ju verkligen inte snällt. Tur man har vänner som förstår att det hoppar grodor ur munnen på mig ibland.

En annan vän och kollega kom på jobbet med nya kläder en dag. Jag skulle vara snäll och sa ”Du ser inte så tjock ut i de kläderna” Ville ju mena att vännen såg fin ut och inte alls tjock som vännen upplevde det själv. 🥰 Som tur är förstod vännen att jag menade något snällt.

”Du får gärna vara efterhängsen” är ett uttryck jag använde till en vän som körde min ATV bakom min hundbil vilket jag hade glömt och sa till vår vän i bilen ”det var en efterhängsen person”. I samma veva jag ser vem det var och att det var både min vän och min ATV så veva jag ned rutan och berätta vad jag sagt, kommer då snabbt på att så kan man inte säga det är inte schysst. Slänger då ur mig ”du får gärna vara efterhängsen” ajaj inte bra det heller! Efteråt har vi i denna trio av vänner skrattat åt dessa tokigheter jag ställer till 🤪

Många är de gånger då jag försöker få till det och säga något snällt och bra men orden kommer snabbare ur munnen än jag hinner tänka hur det egentligen blir och uppfattas av mottagaren. Kan verkligen förstå hur ledsen och sårad folk kan bli och blir själv frustrerad då jag inte får till det och sedan inser hur fel det blev.

Jag har förstått detta sitter i min impulsiva sida av ADHDn och försöker arbeta med att hinna tänka igenom först innan jag bara säger det som kommer i tankarna. 🤪 Inte alltid så lätt 🤣

Har därför berättat om detta till mina vänner och bett om hjälp, när det blir fel uppmärksamma mig på ett positivt sätt, låt oss skratta ihop kring tokigheterna och ge mig sedan möjlighet att korrigera och göra om och göra rätt med lite hjälp. Jag kan då be om ursäkt och försöka förklara hur jag egentligen menade, vilket oftast inte är nå elakt, jag vill sällan vara elak. 🥰

Thinking outside the box

Egentligen är de viktigt att se möjligheterna istället för problemen. Enligt diagnoskriterier har personer med ADHD bristande uppmärksamhet, impulsivitet och hyperaktivitet generellt sagt en störning/dysfunktion i hjärnan. Kliniska iakttagelser visar på att de med ADHD också är särskilt insiktsfulla, fantasifulla och intuitiva.

Så varför inte se de möjligheter personer med ADHD kan ge oss i samhället?

En föreläsare jag var och lyssnade på sa att i skolan bör vi bemöta elever med ADHD och lära oss se deras sätt att lösa saker. Som många gånger inte är fel bara ett annorlunda sätt att se på det.
Ta ex att lärare säger vad blir 1 + 1?
Normalt tänker de flesta att svaret ska bli 2. Stannar läraren där och inte har möjligheten att kunna berömma och bemöta barn med ADHD som kanske svarar en pappa plus en mamma blir ett barn. Svaret är inte fel, att det inte blev det läraren förväntade sig beror på tror jag att läraren inte ställt frågan tydligt. Många gånger har jag och min kollega reviderat provfrågor för att få det svar vi förväntar oss för att kunna bedöma elevernas kunskaper. Det är otroligt utvecklande att träna på att formulera frågor och diskutera fram hur eleverna kan tänka om svaret.

Jag jobbar som gymnasielärare och undervisar i naturkunskap, biologi och naturvetenskaplig specialisering, träffar elever från naturprogrammet till introduktionsprogrammet språk inriktningen med praktiska och teoretiska program där emellan. Jag får många möjligheter att träna på och ge elever bästa förutsättningarna att visa deras kunskaper och träna på att nå fram med min undervisning.

Det jag vill komma till är att ta vara på alla individers möjligheter, egenskaper är utvecklande för eleverna, för klassen och för mig som lärare .😃👍😍

Tittar man biologiskt sett är variation en överlevnad för arten, alla individer med deras variationer behövs och är viktig ur ett evolutionärt perspektiv.