Månad: september 2020

Att minnas saker och inte minnas andra!

Att leva med en annorlunda fungerande hjärna kan på många sätt vara fruktansvärt frustrerande. 

  • Att på jobbet inte kunna ta fram kunskaperna vid rätt tillfälle, och måste ha minnesanteckningar som stöd för att komma åt kunskaperna som finns där.
  • Att inte kunna minnas möten, att sonen ska ha gympakläder med sig tisdagar och torsdagar men ändå glasklart minnas en händelse i mellanstadie där jag sagt eller gjort något konstigt eller blivit orättvist behandlad!
  • Att tappa bort sig i det man jobbade med nyss bara för att man blir avbruten av en kollega, en elev, ett telefonsamtal osv. 

Detta kan göra mig arg, ledsen och frustrerad att inte min hjärna kan fungera som alla normalstördas gör.

Att ha läst 7 år på universitet och ha en lärarexamen och lärarlegitimation och ändå inte kunna ta fram kunskaperna ur huvudet där och då när en elev frågar om en sak. För mig känns det som att jag är dum i huvudet som inte kan klara detta men jag vet att det beror på min ADHD och förmåga att kunna koppla på rätt sak och komma åt rätt minne i hjärnans funktioner. 

Jag brukar förklara detta för eleverna och när en fråga kommer jag inte kommer åt svaret i min hjärna direkt så plockar jag fram det på Google för att väcka den nervbana som leder in till minnet av den kunskapen som är nödvändig för stunden och då märker eleven att jag kan prata väldigt mycket om just den saken. Jag behöver liksom bara en startgas som sätter igång rätt minnesprocesser och tankebanor för att komma åt kunskaperna som ligger lagrade i min fantastiska hjärna. För dum är jag inte utan jag har bara svårigheter med de kognitiva processerna. 

Att vara kvinna med ADHD utan att ha diagnos

När jag först funderade på om min problematik kunde bero på ADHD tänkte jag inte så mycket på vad det egentligen innebar.
Senare när jag blev mer medveten om att så var fallet, att ADHD med ganska stor säkerhet var det som var mitt problem då hände saker.
Först har man i hela livet försökt upprätthålla en kvinnlig fasad, vara den kvinna som samhället anser att man ska vara, den som klarar att sköta barn, hus och hem och samtidigt ha ett arbete.
Nåja alla ni som med mig har diagnos vet att detta inte alls fungerar då man har ADHD, att ens tro att struktur och ordning ska finnas hemmavid är bara att glömma!

Väl medveten om att ADHD var orsaken till mina problem, det som stressade mig inombords och det som fick saker i livet att strula. När jag liksom landade i den tanken så släppte alla försök till strategier omedvetet och allt blev extra mycket ADHD kaos. Det är så det går till enligt en studie som en psykiatriker vid namn Lotta Borg Skoglund beskrivit i sin bok “Från duktig flicka till utbränd kvinna”.
Ändå har samhället fortfarande väldigt svårt för att acceptera att vi med ADHD tänker och fungerar annorlunda.
Att tro att vi ska kunna vara en super women är att tro fel.

Har vid flertalet tillfällen tänkt tanken varför jag inte tycker mig hinna med planering i jobbet, fritidssysselsättningar, familjeliv trots att jag börjat förstå vad ADHDn innebär för mig.
Sen läste jag Lottas bok och förstod att det alla utan diagnos gör per automatik kan inte vi göra för vi behöver processa allt i flera steg för vår hjärna fungerar så. Det förklarar också varför vi med ADHD ofta har svårt för förändringar framförallt förändringar i dagsplanering och veckoplanering.

Att vara barn till en med ADHD

Fick en fundering om hur det kan vara att leva med en förälder som har ADHD. Vet att sonen sagt när jag började med medicinen Concerta och sedan gick över till Elvanse att han hade saknat den där lite roligt tokiga mamma som var innan medicin samtidigt upplevde han en bättre struktur och ordning.

Så var det ju med när jag gick på Concerta förlorade jag en stor del av min kreativa/impulsiva sidan. Men den kom tillbaka med Elvanse.

Tillbaka till funderingen hur är det för ett barn och leva med en förälder som har ADHD?

  • Problematiskt då föräldern inte kommer ihåg viktiga saker
  • Spännande för det händer massa roligt
  • Oförutsägbart då man aldrig vet vad som händer och när det händer
  • Känslostormar som växlar

Jag tog och frågade sonen på 11 år och han svarade så här:

  • Mamma är kreativ och busar på ett roligt sätt
  • Det är jobbigt när mamma blir arg för då blir hon ARG och när hon blir ledsen så blir hon jätte LEDSEN.
  • Det växlar snabbt oxå mellan att vara ledsen och glad vilket kan komma plötsligt så man inte hinner med själv.
  • Mamma kan vara väldigt impulsiv och göra tusen andra saker än det hon ska göra. Det är vägen till det som ska göras som störs ut av impulsiviteten.

Att leva med en med ADHD

Det är ett fartfyllt liv att leva med någon utan bromsar, att leva med en som inte har möjlighet att styra och hejda sina impulser, som inte kan organisera sitt liv, som behöver stöd och hjälp och som kan vara extremt intensiv och allt vad det innebär att leva med en person som har ADHD.

Tänk er ett liv som rusar fram med en Ferraris fart och att bromsarna är så dåliga som cykelbromsar, det är så det är att leva med ADHD. Det är ofta starka känslor och både humör, motivation och energi svänger otroligt fort så det kan vara svårt att hänga med. Sen helt plötsligt kommer energiförlusten över en och orken är då absolut noll. Det är verkligen allt eller inget. Det som nyss var intressant och motiverande är i nästa stund totalt ointressant. Det kan vara extremt svårt att komma igång och lika svårt att sluta med det man håller på med.

Inte är det lätt och många är de konflikter som dyker upp och saker som ställer till det. Det kan vara extremt stressande för den som inte har ADHD att leva med en som har diagnosen.
Detta blogginlägg ska handla om förklaringar och tips på att få det att fungera bättre i familjelivet oavsett om det handlar om en mamma eller pappa eller barn med ADHD eller som i vårt fall att jag som mamma har ADHD, min mamma hade det förmodligen så även min bror och morfar samt att vi misstänker vår son har det också.

Det som är viktigt att komma ihåg är både att den som har ADHD inte rår för sin problematik. Det är inget man valt att leva med och vi får ofta kämpa i motvind hela livet för att ens få till vardagliga saker. ADHD är också så mycket mer än svårigheter med impulsivitet, hyperaktivitet och koncentration. Det sista en person med ADHD behöver är att känna skuld över att man drar ned andra på grund av sina svårigheter. Eller känna skuld över att inte lyckas och ständigt misslyckas.

Samtidigt är det jätte viktigt för alla er som lever med någon/några med ADHD att utöver hjälpa den man älskar även se till att få återhämtning, förståelse och uppskattning. Den enda man kan ändra på är sig själv så viktigast är att ta hand om sig själv, syssla med egna intressen, hålla fast vid sina värderingar och egna övertygelser. Du blir till bäst hjälp för personen med ADHD om du får ork och det får du genom att ge dig själv tid. Bra tips är att träffa andra i liknande situationer så att man får diskutera och känna att man inte är ensam om att leva i en familj med ADHD.

Förändringarnas problematik!

Att ogilla förändringar är något iaf jag har stora problem med. Gissar att många med ADHD har liknande problem då allt handlar om att försöka leva ett strukturerat och så normalt liv som möjligt. Något som kräver enorma mängder energi hos oss med ADHD. Det som ni utan diagnos klarar per automatik kräver tankemöda och massor av energi för oss med diagnos.

Vilka förändringar pratar vi om då?

Jo det kan vara så enkla som att möblera om så jag inte hittar längre bland sakerna eller att vi bestämt något och det blir ändrade planer.
Många kan säkert tänka men vadå du är ju impulsiv så hur svårt kan det vara och bara vara just det och förändra. Jo men det är så här att för att få livet att fungera med allt vad det innebär och inte på kuppen köra slut på mig själv så måste jag planera och strukturera livet.
det blir så otroligt svårt att planera om det hela då själva planerandet i sig kan bränna ut en person med ADHD.

Redan som liten flicka kallades jag envis. Minns så väl när vi var i stugan och jag inte var förberedd på att vi helt plötsligt skulle åka till en bekant till familjen. Jag vrånghöll fast mig och skulle inte gå. Vi kom iaf till slut iväg och lika envis skulle jag sedan inte åka hem för då hade jag ju landat i förändringen och hade nu skoj med ett av deras barn. 🤪

Tips till alla som bemöter oss med ADHD:

Var förutsägbar genom att i förväg säga vad som ska hända.

Var tydlig genom att säga saker kort och enkelt.

Dela ut schema/agenda för att tydligt visa vad som tex ska ske under denna kurs, vad vi gör denna vecka och när prov ska göras.

Påminn om saker i förväg dagen innan, på morgonen och en stund innan. Påminnelserna ska skapa en förutsägbarhet genom att använda de sinnen personen i fråga bäst trivs att använda.

Naturligt slut på en aktivitet/uppgift gärna med en motivation som en frukt, lyssna på musik.

Sist men inte minst vill jag än en gång tipsa om den fantastiska gruppen på Facebook 👇👇👇