Kategori: ADHD och känslor

Vikten av lågaffektivt bemötande!

Att förklara sakar och vara tydlig kan inte nog sägas men än viktigare är att kunna släppa sina egna aggressioner låta känslorna landa och sedan ta itu med saken, kanske så mycket som dagen efter. En ADHD person där känslorna fått skena är absolut ingen mening att ens försöka möta där och då. Om du inte är beredd på en stor konflikt och då menar jag STOR!

Många är de tillfällen tyvärr som en onödig konflikt hade kunnat undvikas. Sen förstår jag att för er neurotypiska vill ni inte släppa er irritation utan ta det direkt när något felaktigt har hänt. Men ibland är det bättre att vänta och bemöta med lågaffektivt bemötande för att bättre nå fram.

Vad händer i oss med ADHD när vi blir trängda?

När vi har starka känslor är arga eller ledsna är det bästa att ge oss space och möjlighet att få lugna ned oss. Jag minns händelser när jag var liten som jag senare i livet förstått men känslan minns jag starkt:

Att hållas fast var det absolut värsta jag visste, jag fick ren panik och reagerade instinktivt som en form av överlevnad. Ena gången satte sig en vän på mig och jag fick panik och kastade av vännen. En annan gång var kuddrummet på fritids som vi lekte i och av någon anledning hamnade jag underst och ville ut men ingen lyssnade så jag fick panik och slog mig ut och satt sen och grät hejdlöst i 3h, och ingen förstod någonting. En annan gång var det några klasskompisar som höll för en dörr till korridoren jag skulle ut från och det slutade med att en av grabbarna åkte in i väggen med en smäll av dörren när min ilska skenade som en raket. En klassresa slutade med ett vansinnesutbrott för att en klasskompis retades och rykte av mig täcket på morgonen flera gånger, jag varnade och sa ifrån men klasskompisen fortsatte. Vad som sen hände var att alla mina känslor skenade och jag blev så arg, jagade ut klasskompisen ur rummet med en kudde som slogs i bitar och havererade totalt.

En annan är en elev med ADHD som ville vara delaktig på lektion men eftersom eleven hade bråkat, stört och ställt till det lite så visade läraren eleven ut ur klassrummet. Utanför klassrummet ville ju eleven bara in igen för denne ville inte ha ogiltig frånvaro eller missa lektionen men hade ju inte förmågan att förstå att den gjort fel inne i klassrummet. Eleven försökte därför ta sig förbi läraren som då höll fast eleven. Ni kan säkert börja ana vad som då skedde?!
Eleven känner sig frustrerad av att inte nå dit den vill, känslorna skenar, eleven hålls fast och blir ännu mer frustrerad och arg och smällen är oundviklig, läraren ligger nedslagen.
Inte rätt alls någonstans det håller jag fullständigt med om, men hur hade detta kunnat undvikas? Jo för det första ha en god relation med eleverna, bemöt de på rätt sätt och ha en ömsesidig respekt så borde ni inte ens komma i denna konflikt. Om olyckan skulle vara framme, ignorera eleven, bemöt med lågaffektivt bemötande och prata om saken en annan dag. När eleven är mottaglig.

Som vuxen har jag lärt mig att mina känslor kan skena men jag känner av när det börjar komma och går undan för att slippa hamna i en situation där det blir helt fel, vilket inte jag heller vill att det ska bli. Vi har även lärt vår son samma sak, att gå undan när han blir för arg eller för ledsen för att just där och då kunna hantera situationen.

Det jag önskar är att människor som möter mig i den starka känslan bara låter mig vara ifred tills det lugnat sig. Har hänt i vuxen ålder att någon retade upp mig så jag gick ut och denne person kom efter och jag bara kände kom inte hit så jag gör något dumt. Pratade med mig själv, “Vad gör jag om personen kommer hit?” “Då går du bara iväg ännu längre bort och ber om att få vara ifred” Det fungerar om utrymme finns men inte om jag skulle bli trängd och inte kunna ta mig därifrån som om någon skulle försöka hålla fast mig i den situationen. Det kan vara värt att tänka på ni som jobbar med barn och ungdomar med ADHD, låt de få space, låt de få möjlighet att lugna sig och lär de att hantera sina starka känslor så de inte skenar iväg och bli för arga.

Att bygga luftslott och hoppas för mycket…

Att leva med ADHD är inte en dans på rosor även om livet med att ha ADHD oxå innehåller en hel del styrkor och fördelar.

Att bygga förväntningar eller luftslott som rubriken säger, kan vara en extremt jobbig del av ens ADHD.
Vadå? Tänker du säkert nu, det är väl bara att strunta i att bygga upp förväntningar! Men ”serru” det är det inte!

När man vet att något roligt komma skall då vill man att det ska komma direkt. Gör det inte det så endera tröttnar man och när det äntligen kommer är det inte roligt längre…

Eller så bygger man upp en så stor förväntan och så ändras planerna så det inte blir av eller skjuts upp. Då rasar hela världen! 🙈

  • Man kan bli super ledsen 😭
  • Jätte arg! 🤬
  • För att inte tala om enormt besviken. 😔

Om det förstnämnda händer, varför kan inte glädjen få infinna sig vid rätt tillfälle? Jo för att energin tagit slut så orken för det roliga finns inte, eller så har fokus fastnat på något annat 🤪 Personen med ADHD har följt sina impulser, som kan skifta snabbt.

På alternativet om att planerna ändras så blir det jobbigt för personer med ADHD då förändringar är jobbiga. Det går åt mycket energi för att ändra sitt fokus på det nya.

Önskar alla mina läsare en underbar sommar, som jag hoppas blir varm o skön igen. 🤩

Att hålla fast eller inte?!

Som rubriken säger är det en mycket bra fråga att ställa sig framförallt då man ska bemöta personer med ADHD.

Att hålla fast ett argt barn för att få de lugn fungerar fint om de är neurotypiska ”normalstörda”.
Men är absolut förbjudet med barn som har ADHD då det bara ger motsatt effekt…

Minns så väl det som hände mig när jag var ung kanske runt 8år. Vi hade roliga timmen med lekar på fritids. Vi lekte med stora kuddar och jag hamnade underst 😱 Fick panik och ville ut men de andra ignorerade mig, är man med i leken får man leken tåla. Jag blev arg och ledsen samtidigt. Jag skrek och sen satt jag 5h i en frökens knä bakom en dörr tills mamma kom och hämta mig. Paniken bara växte istället för att bli lugnad av frökens omfamning blev jag bara mer ledsen och arg.

Så hur ska man då göra på bästa sätt?

Nr 1 åt personen vara så den kan lugna sig själv. Bli inte arg! Det förvärrar bara 😝

Nr 2 distrahera genom att börja prata om något helt annat, kan fungera super bra på barn. 😍

Nr 3 visa att du förstår och accepterar att personen känner som den gör 😃

Att undvika aggressiva utbrott och total härdsmälta

Många är de gånger jag har både pratat om och skrivit om att inte prata med en ADHD person som reagerar med aggression. Många fler kommer det säkerligen bli för det är viktigt för andra att förstå!

Framförallt går det inte att skälla på en som hamnat i aggression då det kanske inte är ilska utan panik och rädsla.

Fundera på hur det skulle kännas om du var tvungen att bli instängd i ett litet rum fullt i det du är som mest rädd för och där medan du får panik, skriker någon på dig att sluta och skärpa dig. Inte rätt eller hur?

För dig som har ADHD kan jag lova att du säkert vid flertalet tillfällen upplevt att hjärnan exploderar och allt blir bara svart för att sedan ”vakna upp” och få skäll och inte förstå varför?!

Det viktigaste är att hitta grundorsaken, det som utlöst ilskan från första början. Många grundorsaker är för lite sömn, för mycket eller för lite mat så det blir obalans på blodsockret, för höga krav från omvärlden utifrån sina bristande exekutiva förmågor eller helt enkelt uttråkning.

Nu säger ni säkert att alla barn måste ha tråkigt ibland men faktum är att inte alla fixar det utan hjälp. När vi med ADHD utsätts för uttråkning får våra redan låga halter av dopamin i hjärnan att bli extremt låga vilket stressar oss och stresshormonet adrenalin utsöndras. Börjar ni se vart det leder?

Vad ska man då göra för att minimera aggressiva utbrott?

Vuxna med ADHD är jag övertygad om kan hitta strategier på att få till sömnen och äta korrekt och se till att livet innehåller motion och roliga saker som bidrar till ökad dopamin. 

Det omgivningen runt vuxna med ADHD kan göra är att visa förståelse för att personen med ADHD inte alltid förstår förväntningar och krav. Och därmed kunna fråga och förklara tydligare. Det är också så att vi med ADHD behöver lära oss att fråga och bli medvetna om våra kroppars behov. Vet man med sig att sömnen varit dålig så kan man berätta det för familj och vänner så de får en chans att visa mer förståelse för att det inte går så lätt denna dag. ❤️ Allt handlar om kommunikation!

Till föräldrar med barn som har ADHD är kommunikation också viktig, meddela skolan hur helgen varit, nattens sömn och andra viktiga saker för skolan att veta. 

Se till att ditt barn får bra sömn, mat som ger rätt blodsocker balans. 

Hjälp ditt barn att ha tillräcklig stimuli för att må bra, inte för mycket och inte för lite. 

O ja ni ska träna med era barn att ha tråkigt under rätt förutsättningar, kanske efter en lång aktivitet ute har barnet lättare för att kunna sitta i soffan och ni bara pratar om livets alla gåtor. 

Försök ge ert barn, era elever i skolan eller era kollegor med ADHD bra förutsättningar till att finna sina styrkor och lyckas i livet! Jag är övertygad om att alla människor har styrkor och förmågor 💞

Bemötande!

Bemöt inte i affekt! Tänk på att ingen människa kommer reagera på ett bra sätt om de blir bemötta i affekt. Dessutom har alla vi med ADHD starka och impulsiva känslor som då blir svåra att styra och kunna reagera utifrån att man hunnit tänka först 🤪

Bemöt och se det positiva, inte alltid lätt jag vet det är lätt att fastna och irritera sig på det som sägs. När någon säger saker som ”du är helt dum i huvudet” eller ”jävla kärring/gubbjävel” är det svårt att inte reagera tillbaka med samma mynt.
Försök istället låta det rinna av som vatten på en gås och ta inte åt dig i det som sägs av ADHD personen i affekt.

Hur ska man då bemöta och göra på ”rätt” sätt?

Börja med att ta en paus ifrån varandra låt den med ADHD landa och lugna sig och landa och lugna dig själv för att kunna bemöta på rätt sätt. Rätt sätt innebär att ni får en bättre relation mellan dig som förälder och ditt barn eller dig som lärare och din elev eller mellan dig och din kollega och dig och din vän.

Tonfall, ordval, kroppsspråk är viktiga i bemötande på ett lugnt sätt och det går endast att bemästra om man är lugn. En arg person kommer låta arg, välja elaka/sårande ord och kroppsspråket kommer tala för en arg person.

Bemöt hårt med mjukt!

Istället för att bli arg när ens barn eller en elev säger argt ”Jävla kärring!” Så kan man använda sig av humor och positivitet tex: ”Tack jag vet jag är bra på att vara irriterande, tycka om er och tro på er!” Det vänds lika fort som det börja till något med skratt och humor istället.


Till min egen son brukar jag när han är arg ställa mig och sträcka ut armarna rakt ur i sidan och le och be han göra samma sak och försöka fortsätta vara arg! Det slutar alltid med att vi skrattar och kan prata om det som gjorde han arg. 💞 Prova så ser ni hur svårt det är att fortsätta vara arg då 🤪

Att barnet/eleven med ADHD känner förtroende för ledaren föräldern eller läraren är viktigt. Annars är det otroligt svårt att nå fram men så är det med alla människor. 💖

Att förmedla ett lugn, trygghet och att jag tror på dig med en positiv energi kommer du komma långt med!

Det gäller att lyckas som ledare, förälder, vän, chef, kollega och lärare. 🥰

Starka känslor man inte styr över!

Känslor och då starka känslor med diagnosen ADHD är ett gissel som sätter käppar i hjulet på flertalet sätt.

Känslor kan växla snabbt och ena stunden glad och full av energi och nästa stund totalt tom på energi och ledsen. För mig handlar det om att jag känner allt starkare än ”normalstörda” gör, jag blir gladare, mer ledsen, mer sårad, känner starkare vänskap, älskar mera osv. Sen kan dessutom känslor skena iväg och bli extra superstarka då är det mer att jag inte kan hejda känslovågen och vad jag gör av känslorna.

ARG!!! Jag kan bli riktigt arg, oresonligt arg! Arg så ingen annan förstår framförallt då jag ändå har lång stubin och sällan blir arg utan mestadels är positiv. Ilskan kan komma plötsligt, triggas av något och speeda upp snabbt som tusan. 

När bägaren rinner över så rinner den över med raketfart!

Har man ADHD följer man sina känslor intensivt och starkt, är känslomässig instabil och blir totalt utmattad av alla starka känslor.

När jag var ung (barn/tonåring) styrde jag verkligen inte över mina känslor och många gånger är de tillfällen när det gick överstyr ibland till nackdel men också till fördel faktiskt =)

På skolan i lågstadiet fick vi gå till fritids och ha aktiviteter varpå en dag hade vi kuddkrig och byggde med stora kuddar, jag hamnade under och de övriga barnen fortsatte bygga ovanpå trots att jag desperat försökte säga stopp och komma ut. Till slut kom jag ut och var oresonligt arg, skrek och grät, hade fullständig panik. Fröken satt med mig i famnen bakom en dörr i 5h innan mamma fick hämta mig för det gick inte att få stopp på ilska och gråt. Väl hemma somna jag som en stock helt utmattad.

En annan sådan händelse från då jag var ung denna gång i mellanstadiet närmare bestämt 6ans klassresa då en klasskompis drog av mig täcket på morgonen. Jag sover utan kläder så när klasskompisen drog av täcket och sprang iväg med det tände jag till på alla cylindrar och drog igång med alla starka känslor, jag blev ARG. Vad jag gjorde var att springa efter klasskompisen med kudden och banka och slå med kudden på klasskompisen tills dun flög över hela rummet, ingen kunde stoppa mig förrän jag fått ut all ilska. Sen for jag hem helt slut.

Vidare har jag promenerat mitt i natten tvärs över skogen till en kompis som jag bråkat med per telefon. Utredas skulle det vi hade konflikt om. Och det var här och nu det skulle diskuteras. Tålamod att vänta till dagen efter fanns inte.

Jag har även brunnit av på en klasskompis som skulle jävlas med mig och hålla igen glasdörren till NO korridoren på högstadium, tryckte upp honom mot väggen bakom dörren med kraft, blängde på honom och gick sedan. (Ska tilläggas att han var med och mobbade mig fram tills den händelsen)

Många är de händelser som fått mina starka känslor att skena iväg och även fast jag hittat strategier så når jag än idag i vuxenålder dit där känslorna skenar iväg som en raket.
Orättvisa har jag aldrig gillat och inte heller folk som retat upp mig och inte håller sig till sanningen. Blir jag uppretad i vuxen ålder så kan jag tygla mig så pass att jag åtminstone hinner gå undan och få göra ett försök till att reglera de starka känslorna. Ena gången går en bräda sönder för att jag slår sönder den andra gången skriker jag mig trött. Efteråt blir jag sjukt trött och slut. Oftast slutar det med gråt och sömn. 

Råd till er runt personer med ADHD som blir arga för det första trigga inte igång denna starka känsla, för det andra om så har skett ge space och låt personen få gott om utrymme att själv lugna sig. Håll för allt i världen inte fast en person i sådan stark känsla, det slutar aldrig väl. Prata och resonera om händelsen kan man göra när ADHD personen har lugnat ner sina starka känslor och kan tänka lugnt och resonabelt.
Vi är inte dum i huvudet men vi styr inte över våra känslor!

När ADHD ställer till det 🤷‍♂️

Åh vad jag blir less på att min fucking ADHD hjärna ska ställa till det för mig, saker som andra så lätt kan komma ihåg behöver jag skriva upp, ha påminnelser och allt möjligt utan att minnas ändå. Jag vet att det sitter i arbetsminnet som fungerar sämre för oss med ADHD. Jag vet det gäller att träna på det och hitta strategier för att underlätta problemen, men likväl är det lika störande när jag sårar pga att jag glömmer bort 😢😩 Hjärnan är mer trött nu än vanligt pga rådande omständigheter och omställningar, sjukdom med 2a antibiotika kuren och att arbeta på distans och alla inskränkningar pga corona/covid-19. Ingenting är en ursäkt men en förklaring som jag själv inte alltid kan acceptera än mindre lätt att förstå för samhället och omgivande personer. Uppskattar verkligen att ni står ut med mig och min ADHD 🥰

Nej ADHD är inte lätt att leva med diagnosen har både fördelar och nackdelar och ofta är vi mycket av allting. 

Många fina och djupt berörande dikter och texter finns om ADHD och att leva med ADHD så jag tänker endast dela ett youtube klipp som beskriver problematiken så bra:

Strulig helg med positiv utgång 🤪

Intressant helg som börja med resa norrut för att tävla i Paltamo, Finland som sluta med bilstrul då ett hjul som driver generatorremmen gick sönder. Bilen slutade ladda batteriet och till slut stanna den helt i tullen på finska sidan. Fick hjälp av många människor och firmor och slutligen blev det löst men tävlingen kom vi aldrig till lite surt och såklart besviken men känslan blev sådär mer lagom. Jag körde mindfulness och tänkte jag accepterar och låter det bara vara för jag kan inte göra något åt det i alla fall. Allt löste sig ändå snabbt och smidigt, kunde ha varit värre. Vi kunde haft total motorhaveri, ingen del i närheten att köpa och vi kunde ha stått långt in i finska lappmarken.

Hade förmågan att se det positiva i allt negativt som hände, brukar ju oftast kunna se någonting positivt ur allt men brukar också först rasa ned och bli extremt besviken, ledsen, frustrerad och kanske t.o.m. arg! De där extrema känslorna uteblev och istället kunde jag känna ett inre lugn och att allting har en mening. 

Nåja summa summarum är att jag kan hantera saker som sker negativt på ett helt annat sätt med hjälp av elvanse, mindfulness och verktyg jag fått av psykologen 😍

Sen börja denna vecka väldigt bra! 🥰😁 Äntligen vänder vår ekonomi till det bättre då Magnus min man har fått jobb yeah kan man annat än bli glad då 🎉

Bekräftelsebehov och vikten av att få beröm!

Eftersom jag misslyckats med mycket genom livet och känslor blir så starka pga ADHDn så har självförtroendet sjunkit genom åren. Jag har verkligen mått skit på botten om man säger så, ärligt så illa att jag inte ville leva. Lugn nu vill jag leva och har bättre självförtroende men det har varit en lång väg dit med personlig utveckling.

Att få lite egoboost är aldrig fel, tror faktiskt alla människor mår bra av det. Sen behöver det inte vara stora saker, ett litet beröm några ord ger så mycket till personen som får det. 

Kommer tillbaka till starka känslor där igen 😁 När du ger beröm till en person med ADHD, i alla fall mig, så räcker det med ett litet beröm så växer min glädje, känslan av att må bra blir stor. Fick höra av en god vän och skribent igår att jag skriver så bra i denna blogg. Den positiva känslan spred sig i kroppen och jag känner även idag en glädje över det fina berömmet.

Detta brukar jag tänka på med framförallt elever, att ge små beröm, peppa och visa varje enskilda elev att jag som lärare tror på dig, du kan, bra jobbat, detta fixar du. Lika är det att jag ser de små sakerna som att eleven faktiskt kom till lektionen men utan boken. En elev som har svårt för att komma ihåg att ta med boken men vill lyckas, berömmer jag då för du är ju här och visar att du vill, bok kan vi lösa ändå för jag har fler i klassrummet. Kan säga till eleven: ”Lägg inte energi på misslyckandet att ta med boken, utan kom med positiv inställning till att lära dig kunskaperna istället så löser vi boken här.”

Det lilla ger så mycket så glöm inte berömma, ett leende mot kassörskan, ett tack för hjälpen på affären, önska busschauffören en bra dag, lägg alla streckkoder åt rätt håll på matvarubandet, säga vad fin du är idag till en kollega osv. Det finns en mängd olika saker man kan göra för att få människor att må bra. 😁

Varför har då vi med ADHD större bekräftelsebehov?

Vi har ofta i livet misslyckats pga våra svårigheter. ADHDn ställer till det för oss. Ofta har vi fått skäll och skit för det vi inte lyckas med. Det är faktiskt så att vi med ADHD får ofta mer negativ kritik motför andra just pga vår ADHD. 

Detta medför att man blir som en torr svamp som suger åt sig allt inkl det negativa då. Men det är lätt att vända på den negativa känslan om andra ger positiv feedback som får personen att växa. Se styrkorna istället för svårigheterna. Ge små beröm, säg positiva saker och vi med ADHD kommer suga åt oss och växa på de små sakerna då känslan i oss blir stor.

Lyssna på texten och låt alla människor få känna att allting ordnar sig!