ADHD är en del av min personlighet, ibland har jag stor nytta av den som en superkraft och ibland är den otroligt jobbig. Alla tankar och idéer går fort i mitt huvud, ibland hinner jag inte ens med själv. 🤪
Något som är frustrerande för mig och upplevs säkerligen konstigt av andra är att energin inte fördelas jämt över dagen. Jag vaknar aldrig full med energi. Ni neurotypiska vaknar utvilad full med energi, ni har av sömnen fyllt er tank. Vi med ADHD måste börja dagen med att fylla tanken.
Ju äldre jag blir desto jobbigare blir det att ha ADHD. Större sammankomster där man ska vara social på ett eller annat sätt som julhelg, eller nu när vi var på Stockholms hundmässa och fick ta emot priset Årets Bragdhund tär på energin. Kan man inte fördela energin över dagen kör man slut på den rätt fort och blir då för trött och ledsen över att inte orka vara social. Jag har löst detta genom att ta en paus, gå ut med en hund, besöka toaletten en lite längre stund osv. Detta kan ju upplevas konstigt när jag ena dagen kan vara otroligt social och nästa knappt orka alls.
För er som känner mig sen jag var liten och gick i skolan så vet ni att jag upplevdes som en blyg person som absolut inte ville redovisa något inför klassen.
Vad hände sedan..?
Hur blev jag från den lilla grå musen till läraren, ordföranden, hundcaochen, föreläsaren som älskar att stå fram en grupp människor och prata?
Ja vad hände egentligen? Jag började tro på mig själv och blev bra på något, jag upptäckte att jag fick dopamin av att stå framför alla och prata. Sen har givetvis många fina människor runt mig hjälpt till, stöttat och trott på mig! 🤩🙏🏻
Med det vill jag bevisa att allt går bara man kämpar, tar bara lite olika lång tid! Sluta aldrig tro på dig själv! 💞 Ni andra sluta ALDRIG tro på oss med ADHD, låt oss få utvecklas på vårt sätt, ge oss möjlighet att tanka energi, hjälp oss fördela energin över dagen! 🤩
Väldigt fin uppmuntrande beskrivning och ödmjuk vädjan till oss med avsaknad av ADHD 🤗
Tackar <3
Hej – hittade till din blogg eftersom jag googlade på “vikt adhd klimakteriet” och inser efter bara några minuter att du berör så många delar av det som jag vill läsa om, så jag kommer att komma tillbaka!
Jag inser som 55-åring att jag sannolikt har adhd, något som inte fallit på plats först nu efter klimakteriet och karriärbyte. Klimakteriet har lett mig till att nyligen börja med bioidentisk hormon-behandling (östrogen+progesteron) och för första gången på flera år så ORKAR jag göra saker.
Men nu när jag har orken, så brottas jag med att bli paralyseras, fastna i detaljer (länge!), prokrastinera och bli alltmer asocial. Det hänger sannolikt samman med att jag för ett år sedan bytte från att vara egenföretagare i 30 år till att jobba i en kommun. Jag kunde inte längre styra över min tid, och t.ex. vila/dra mig tillbaka när jag behövde och det var förödande för mitt mående!
Efter mycket sökande så inser jag att jag sannolikt sökt mig till sysselsättning som jag kunnat styra över helt och hållet under lång tid, och att jag därför parerat alla mina reaktioner på stress, förväntningar, planering, relationer osv.
Jag kommer snart tillbaka – tack så länge!
Hälsningar
Annelie
Trevligt att du hittade spännande o intressant läsning. Blir glad när jag når ut 🥰
Varmt välkommen åter!
Kram Camilla