När jag först funderade på om min problematik kunde bero på ADHD tänkte jag inte så mycket på vad det egentligen innebar.
Senare när jag blev mer medveten om att så var fallet, att ADHD med ganska stor säkerhet var det som var mitt problem då hände saker.
Först har man i hela livet försökt upprätthålla en kvinnlig fasad, vara den kvinna som samhället anser att man ska vara, den som klarar att sköta barn, hus och hem och samtidigt ha ett arbete.
Nåja alla ni som med mig har diagnos vet att detta inte alls fungerar då man har ADHD, att ens tro att struktur och ordning ska finnas hemmavid är bara att glömma!
Väl medveten om att ADHD var orsaken till mina problem, det som stressade mig inombords och det som fick saker i livet att strula. När jag liksom landade i den tanken så släppte alla försök till strategier omedvetet och allt blev extra mycket ADHD kaos. Det är så det går till enligt en studie som en psykiatriker vid namn Lotta Borg Skoglund beskrivit i sin bok “Från duktig flicka till utbränd kvinna”.
Ändå har samhället fortfarande väldigt svårt för att acceptera att vi med ADHD tänker och fungerar annorlunda.
Att tro att vi ska kunna vara en super women är att tro fel.
Har vid flertalet tillfällen tänkt tanken varför jag inte tycker mig hinna med planering i jobbet, fritidssysselsättningar, familjeliv trots att jag börjat förstå vad ADHDn innebär för mig.
Sen läste jag Lottas bok och förstod att det alla utan diagnos gör per automatik kan inte vi göra för vi behöver processa allt i flera steg för vår hjärna fungerar så. Det förklarar också varför vi med ADHD ofta har svårt för förändringar framförallt förändringar i dagsplanering och veckoplanering.