Låt oss vara unika, vi kommer lösa saker fast på vårt sätt. Ofta tänker vi utanför boxen men målet kan ni ge er på att vi kommer till.
Att leva med ADHD innebär att ha växt upp med massa negativa signaler från omgivningen, föräldrar, syskon, kompisar, lärare, idrottsledare, grannar mfl.
Negativa signaler innebär att få himlande ögon, suckar, ord som sitt still, du måste tänka efter före, det måste du väl ändå fatta?, skärp dig, sluta nu och försök hårdare. Alla dessa små ord, blickar, suckar, himlande ögon osv leder till nedtryckt självkänsla och självförtroende som ADHD personen kommer ta med sig genom livet.
Det är faktiskt så att alla ADHDare kämpar mot tusentals gliringar genom livet.
Egentligen skulle jag vilja säga kan du förklara hur jag ska fixa det rent konkret eller kan du förstå att detta är lika svårt för mig som att säga till en blind det är bara att läsa texten eller till en som sitter i rullstol att kliv upp och gå uppför trappan. Det skulle förmodligen ingen ens tänka tanken på att göra men lika fullt fortsätter människor i samhället att pika och försöka få barn eller vuxna med ADHD att fixa sådant som är omöjligt eller svårt för de att göra.
Vill vi verkligen bygga ett samhälle där alla personer med ADHD har fått en dålig start med låg självkänsla och dåligt självförtroende? Nej mest troligt inte! Så då börjar vi med att förändra detta i samhället, i vår omgivning, i skolan och som föräldrar och vänner.
Hur gör vi då?
Tja till att börja med acceptera allas olikheter och låt alla få utvecklas till den individ de är ämnade för =)
Acceptans är svårt vilket jag också kan förstå inte lätt då ADHD inte syns utanpå som det gör för en blind tex.
Som förälder och lärare acceptera att barnet rör på sig för att kunna koncentrera sig, hitta lösningar som hjälper istället som sittkuddar som är uppblåsta så man kan vicka på rumpan, ha tangles i klassrummet eller andra saker att klämma och pilla på utan att det för den sakens skull stör andra normalstörda som behöver sitta stilla för att kunna koncentrera sig.
Ståbord är andra bra alternativ att ha i klassrummet där eleverna kan välja att stå eller sitta ned.på en högre stol.
Oavsett vad så tror jag att vi ska acceptera och sluta tjata och gnälla på alla med ADHD som faktiskt gör så gott vi kan i en värld byggd för normalstörda.
Vi ska ändra på detta och ge alla barn med ADHD en god självkänsla och ett gott självförtroende tycker jag
Kan förstå att du lyfter saker utifrån någon som har ADHDs perspektiv. Men då som du säger att alla andra som inte har ADHD alltså som du vill uttrycka det är normalstörda så vet jag inte i vilket fack jag skulle ha blivit stoppad i. Jag har gått i skolan och blivit utsatt av att ha en klasskamrat som under tre år av min skolgång har stört sina klasskamrater. Jag fick ofta höra ja men han har ADHD och har svårt att sitta stil vänta på sin tur pratar högt och tar orden ur min mun. Jag som Då har dyslexi har verkligen behövt lugn och ro. Lika väl som jag då skulle visa förstående och respekt vart själv lidande för att lilla Anders har ADHD
Jag läste texter men förstår inte vad jag läste för jag vart distraherad av han som pillade på pennan.
Jag fick vid högläsning hör han sucka skratta när jag läste fel. Vilket gjorde att jag inte läste mer inför andra. Drig mig undan och inte ville gå till skolan. Normalstörd eller inte men alla är olika och likväl som en med ADHD och någon med dyslexi eller någon utan diagnos måste ändå försöka respekter andras olikheter. Visa acceptans hänsyn. Man kan inte alltid gömma sig bakom en diagnos och ha den som ursäkt en normalstora som du nu säger kan vara riktigt elak en med ADHD han vara det jag kan det också. Det är inte med diagnosen att göra. Jag är medveten om mina svagheter och jag jobbar på dom dagligen. Det är inte att alla andra ska visa hänsyn till mig jag ska visa hänsyn till andra med. Min biopolära sidan har lärt mig att man använda ordet förlåt oftare än vad jag gjort. Jag måste lära mig att ganska med mig. Det finns ingen ursäkt att att jag brusar upp kör över andra och ska komma undan med det pga min diagnos. Det finns många med dolda handikap.
Att vara så själv upptagen att bara se jaget och inte andra människor och försöka förstå att mina handlingar kan påverka andra både negativt men också postetivt. Och det är upp till oss hur vi bemöter andra och förhåller oss till andra. Alla är vi olika med eller utan diagnoser. Endel barn har dålig självkänsla endel är framåt endel är bara blyg. Endel har svårt att lära endel har lätt för att lära. Endel är med omtänksamma och endel är mer egocentrisk. Alla har vi mött stunder eller tillfällen som präglar oss. Situationer vi hamnat i som har framkalla olika sinnestämningar. Min sons halvsyster har ADHD han sa ofta i skolan när han vart retad att jag är van jag har en syster med ADHD. Det tyckte jag inte var okej. INGEN OAVSETT SKA BETE SIG ILLA OCH KOMMA UNDAN. Alla ska bli sedd och respekterad. Vi som vuxna måste ge våra barn verktygen dom behöver för att på bästa möjliga sett bemöta våra medmänniskor. Jag skulle aldrig få för mig än idag att läsa högt eller prata inför andra. Mina betyg vart därefter och jag skolkade inte. Utan jag tordes aldrig visa andra hur dålig jag var och är på att läsa och stava. Jag skämdes för jag trodde på varenda ord lille Anders sa till mig om mig. Och jag hörde alla som hakade på honom och deras skratt. Men han hade ADHD så jag skulle inte alls bry mig eller ta åt mig. Men det var ju precis det jag gjorde. Jag var livrädd för honom.
Och satt varenda kväll och fick läsa för mina föräldrar varenda dag!. Och ta igen det som inte jag han med pga att jag behövde lugn och god studiero i skolan.
Håller fullständigt med dig o det är det jag försöker belysa att alla ska accepteras för den man är o att man måste ta hänsyn till varandra en med svårigheter att sitta stilla ska ges möjlighet att röra sig utan att för den skull störa andra som behöver tystnad o lugn o ro, alla lär vi oss olika 🥰 Har själv varit mobbad för mitt annorlunda sätt att vara så förstår precis dig i den känslan. Anser alla ska få vara på sitt sätt sen måste vi definitivt ta hänsyn o respektera varandra. Kanske är det så att alla parter skulle mått bättre av att lille Anders jobbade i mindre grupp, annat rum osv. För när man har ADHD behöver man röra på sig för att kunna lyssna o lära, man blir störd av alla intryck som fläkt, penna, stol, rörelse utanför fönstret mm mm.Men rörelse kan göras med tystare saker som att få pilla på något mjukt, sitta på en balanskudde osv. Det gäller för alla lärare att vara kreativa, problemlösare för att hitta anpassning för alla men det är absolut inte omöjligt. Skulle tro att varken du eller lille Anders mådde speciellt bra under skoltiden vilket inte är ok någonstans. Önskar o hoppas ditt liv är mycket bättre nu 🥰