Att ha inre drivkraft både till fördel och nackdel

Ibland kan det vara en fördel att ha en inre drivkraft som får mig att fortsätta trots otaliga misslyckanden, som gör att jag aldrig ger upp. 🤪 Den kan också vara otroligt jobbig då den hela tiden driver på en framåt även då kroppen är sjukt slut av sjukdom/förkylning tex eller när huvudet är för trött pga alla intryck en dag så driver den inre drivkraften en till vansinne. 🙃

Jag menar att det verkligen kan vara superjobbigt att inte kunna sätta sig ned och titta på en hel film för att rastlösheten kommer och pockar på uppmärksamhet. Eller vara delaktig i ett möte, middagsbjudningar och sådant för att rastlösheten gör att jag bara måste röra på mig. Reser mig och går på toa tex.

Då gäller det verkligen att hitta lösningar och ha förmågan att se när drivkraften är bra att ha, som att inte ge upp mot ett mål och kämpa vidare. Vill man så går det och det går oftast väldigt långt för oss med ADHD när vi vill något. Konsten är nog för lärare, familj och vänner att styra in vår vilja till det som behövs, skolarbete exempelvis 😁 

Allt handlar om motivation!

Belöna och beröm mer än vanligt för att öka motivationen så har du en person som jobbar på ordentligt. Lättare sagt än gjort då motivation är svårare att plocka fram för oss med ADHD, hänger ihop med att den naturliga dopamin effekten i våra hjärnor inte är så stora och starka för oss med ADHD.

Så hur ska man kunna motivera oss då? 

Med massa beröm och peppning, minsta lilla steg i rätt riktning ska ges beröm. Tänk också på att många med ADHD har en bakgrund av misslyckanden som gett oss dåligt självförtroende så beröm inte bara stärker individens dopamin effekt utan även självförtroendet.
Vem vill inte bidra till att människor mår bra och utvecklas till goda samhällsmedborgare? Jag vill det iaf 😍

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *