ADHDn påverkan på depressioner mm

Under hela mitt liv, hela min uppväxt så jag länge jag kan minnas har jag varit deprimerad mer eller mindre i olika långa perioder. Har alltid sagt ska jag aldrig få må bra och vara riktigt glad? Har även känt att jag aldrig är bra på någonting och har ofta hamnat utanför. ❤️

Har förstått efter ha lärt mig mer om ADHD att det faktiskt handlar om min ADHD. Att flickor med ADHD har en markant ökad risk för att bli just deprimerad, ha självskadebeteende och ökade antal självmordsförsök. Studier visar att flickor med ADHD kombinerad form också har impulskontroll svårigheter och överaktivitet som bidrar till känslan av att inte klara någonting, vilket i sig drar ner måendet. Studien visar också att flickor med ADHD har en bristande social förmåga vilket ger ett utanförskap i det sociala livet.

Tänkte då jag fick diagnosen 2017 att nu ska jag ändra på detta och få hjälp på rätt sätt, som vanligt med mig och säkert många andra med ADHD så har vi dåligt tålamod, det ska ske direkt. Vilket det inte gjorde… 

Första medicinen jag fick var concerta med den blev livet bättre men ändå hade jag många dagar då jag inte kände mig riktigt glad, kunde ha det trots att jag haft en bra dag. På kvällen kom det smygande och jag kände mig låg. Började tro att jag aldrig ska få må bra. 

Förklaringen ligger i många saker men i ADHDn så är känslor starkare och vi blir tömda på energi på ett snabbare sätt än andra utan diagnos. Så en positiv och glad dag kan göra en så trött så en dipp på eftermiddagen är ett faktum. Inte lätt när det svänger så fort mellan alla känslor heller, knappt så jag själv hinner med. 

Hur blev det då till slut för mig? 

När jag fått diagnosen, fått första medicin och vid 42 års ålder fortfarande kände att jag får aldrig må riktigt bra i livet tog jag upp det med läkaren som tyckte vi ska byta medicin till elvanse. Jag själv tjatade mig till att på hösten 2019 få gå Pegasus utbildningen för vuxna som fått ADHD och bokade sedan en privat psykolog specialiserad på just ADHD. Sen vände livet för mig har inte känt mig låg eller mått dåligt efter denna höst, inte sådär som tidigare. För visst kan jag bli ledsen och känna mig låg då det händer jobbiga saker i livet som att min mor blivit dement och flyttat in på äldreboende. Men det är mer normalt än de extremt låga känslorna jag hade tidigare utan att något speciellt hade hänt. 

Det sociala livet har jag med åldern lärt mig leva och hittat strategier, bett om hjälp och jobbat med personlig utveckling. Äntligen lever jag och mår bra på riktigt 🤩

Ska i ett senare blogginlägg berätta om overthinking hos personer med ADHD. Det får ni ha lite tålamod att vänta på det blogginlägget 🤪