Läser en bok ”Flickor med ADHD av Kathleen G. Nadaeau, Ellen B. Littman, Patricia O. Quinn” Där jag har hittat massor av intressanta saker som jag både kan känna igen mig i, ha nytta av som lärare och som förklarar en hel del i mitt liv.
Ta det här med starka känslor som jag skrivit om tidigare, som är en stor del av ADHD problematiken. Har alltid tyckt mig vara annorlunda mot andra tjej kompisar som ung. Och det är nog sant då inte många tjejer blev så arg, så ledsen osv som jag blev och värre blev det då jag blev tonåring och fick mens med pms och endometriossmärtor.
Jag har kastat en kudde så kaffekoppen for ut över mamma, smällt igen dörren så spegelväggen for i golvet, slitet itu en innedörr i ren ilska (var dock lite intressant efteråt att få se att dörrens innanmäte bestod av veckat papper 🤪🤣 )
Vidare har jag stegat i rask takt 1,5km tvärs genom skogen sent på kvällen för att göra upp med en vän som jag blivit arg på.
Jag har också blivit otröstligt ledsen så en ur fritidspersonalen satt med mig i sitt knä bakom en dörr i säkert 5h, de frågade mamma varför jag blev så extremt ledsen. Minns dock inte vad de fick för svar men mamma kom och hämtade hem mig iaf. 💖
Att personer med ADHD har starkare känslor åt all håll är redan bevisat men det bokens författare skriver om är att tonårsflickor med ADHD tenderar att få värre och ännu starkare känsloreaktioner än flickor utan ADHD och pojkar med ADHD. Framförallt förstärks känslorna av smärta, trötthet, hormonfötändringar som mens och pms.
Därför är det viktigt för både föräldrar och lärare att förstå att detta inte är en trotsig tonårstjej utan att det faktiskt beror på neuropsykiatriska problem som man måste ta hänsyn till 💖
