Det här blir ett tungt blogginlägg om mina mörka år men trösta er mer att jag idag lever och mår toppen 🥰
Läst lite till i boken Flickor med ADHD och konstaterat att mitt dåliga mående så djupt som till självmordstankar grundar sig i min ADHD. Att mycket av det hade kunnat sluppits om jag fått diagnosen mycket tidigare, men framförallt om jag hade fått rätt stöd från min omgivning. Tänker därför försöka se till att så många som möjligt i min omgivning får stöd av mig, av lärarkollegor osv. 💖
Tillbaka till mina ungdomsår då jag mådde rent ut sagt skit och tyckte att jag duger inte till någonting och frågade mig varför lever jag? Den känslan har jag haft många gånger under mina ungdomsår. Har senare också tänkt ska jag aldrig få må bra. Sökte länge min tillhörighet i grupper men hittade den aldrig. Jag har heller aldrig varit den som följer strömmen utan går min egen väg, vilket har resulterat i mobbning och dåligt mående..
Förklaringen ligger enligt studien i boken Flickor med ADHD i att det händer något under barnaåren hos en flicka med ADHD. Flickor generellt sett utvecklar intelligensen före pojkar men pga ADHD halkar flickor efter socialt sett. Från att ha klarat sig bra med intelligensen som dolt alla problem med ADHD så klarar flickan inte att förstå sociala sammanhang och blir lätt mobbad och känner sig ensam och utanför när de kommer upp i tonåren.
Det kan jag också vittna om då jag blev mobbad i skolan och aldrig förstod varför jag inte kunde vara som alla andra. Många flickor med ADHD tystar sin egen röst för att inte säga ”fel” vilket jag också gjorde för alla trodde jag var blyg. För er som känner mig nu och då så vet ni att blyg var det sista jag var men däremot var jag tyst, bättre det än att säga fel. 🤪
Dessa emotionella problem med sociala sammanhang, med starka känslor och en impulsivitet som får en att reagera snabbt ibland på tokiga saker, bidrar till att flickor med ADHD i hög grad blir deprimerade och får självmordstankar, självskadebeteende och dåligt självförtroende/självkänsla.
Samhället i sig ställer till det ännu mer för flickor med ADHD, för hur ska flickor vara? Snälla, tysta, hjälpsamma och absolut inte pratsamma och märkbara. Tro det eller ej men samhället försvårar för många flickor med ADHD, värre än för pojkarna som får utlopp för sin överdrivna energi. Det flickorna gör är att vända det inåt med depressioner, låg självkänsla, inre rastlöshet och dåligt mående.
Vad kan då föräldrar, vänner, lärare och andra i deras närhet göra?
- Uppmuntra flickan med ADHD att upptäcka sina inre styrkor istället för att grubbla över sina misslyckanden.
- Försök att inte säga till en flicka med ADHD som inte vet vad hon ska bli när hon blir stor att det ordnar sig, de flesta kommer inte på det förrän senare. När man gör de det är man inte medveten om den sårbarhet flickor med ADHD bär på och att de inte kan se sig själva som kapabla människor. Försök istället få henne att lära känna sig själv och då till slut komma fram till vad hon ska satsa på för yrke.
- Under gymnasietiden är det viktigt att hjälpa flickor med ADHD att lyfta fram deras kompetens och talang, helt enkelt se deras förmåga och utvecklingspotential. Då de annars har lätt för att se vad de inte är bra på.
- Hjälpa flickor med ADHD att få utlopp för sin energi, visa att det är ok att vara aktiv som flicka också.
- Hjälpa de att se på sig själv med positiva tankar och hitta fritidsaktiviteter som kan få de flickorna att växa och känna sig själv mera värd. Ridning, volontär med flyktingar, skaffa fram rekvisita till skolteatern är några exempel.
🤗😘❤️
Tackar <3