Kategori: ADHD medicinering

Har reflekterat över en positiv effekt med elvansen jämfört med concertan och framförallt utan medicin. Nu klarar jag att jobba med datorn på jobbet tex planera och bli avbruten av en elev som har en fråga för att sedan kunna återgå till planerandet och bara fortsätta. Tidigare var det ett stort problem då jag dels hade svårt att komma igång igen och hitta tråden och dels var mer lättstörd och då tappade fokus.

Fick inte mycket gjort om jag blev avbruten då det tog tid att fånga fokus och motivera mig att fortsätta där jag var. Har alltid beundrat min närmsta kollega och vän som kan avbryta, svara på en sak, hämta ett papper i skrivaren som är i annat rum och ändå komma tillbaka och bara fortsätta precis där hon var innan. Nu idag fick jag äntligen känna hur det känns och framförallt känna lyckan av att lyckas 🥰

Något som förundrar mig och säkert retat/retar många är att trots att jag själv störs av ljud och lätt distraheras av saker så följer jag mina impulser och avbryter konstant. Inte meningen och jag kommer oftare och oftare på mig själv och försöker be om ursäkt/förlåtelse. Jag hoppas ni som umgås med mig, jobbar med mig som kollega eller har kontakt med mig inom föreningslivet har tålamod att låta mig utvecklas och hjälpa mig lyckas med detta 💞

Medicinen har gett mig många andra positiva effekter framförallt mår jag så mycket bättre då jag klarar saker i livet som jag aldrig klarat tidigare. Nu kan jag också hänga med i samtal utan att tappa fokus och inte ha en aning om vad som sagts eller ens vara medveten om att den andre parten sagt något.

Det var mest andra som märkte förändringen på mig i början sen började jag märka att jag får ihop livet bättre, fick struktur och ordning. Kommer i tid, kommer ihåg saker, möten/ läkarbesök osv. Kan komma på en sak och göra den och komma på nästa och inte påbörja femton olika saker och inte få en enda klar. Den inre rastlösheten minskade drastiskt vilket innebar att jag kan sitta still och se på en film eller läsa en bok utan att bli rastlös och börja med annat samtidigt. Stressen jag känt tidigare försvann lika med mina stresseksem.

Håller mig lugnare och blir inte lika arg, jämnare i humöret, vilket också genererar att jag inte tar åt mig lika starkt. Energin fördelas bättre under dagen oxå, innan medicin var jag helt slut då jag kom hem från jobbet, somna en stund på soffan för att orka resten av kvällen. Nu blir jag inte trött förrän på kvällen när det är mer naturligt att bli trött.

Kombinationen av medicin, samtalskontakt med psykolog och Pegasus utbildningen är det som gjort att jag hittat mig själv, fått hjälp att må bra och fixat strategier som fungerar 💞

En 17min lång video på engelska men mycket värd att kika på då experter talar om hur man ska se på ADHD medicinens effekter, att vi tittar på fel saker. Folk med ADHD och folk runt de som medicineras tenderar att bara se att symptom som rastlöshet, hyperaktivitet och impulsivitet inte tas bort av medicinen.
Vad experterna i videon menar är att vi ska se de effekter som följer av medicineringen, t.ex att personen själv känner att jag kan läsa en bok längre tid, koncentrera mig under längre perioder och fördela energin bättre under dagen. Känner personen som medicineras sådana effekter så fungerar medicinen.
Största effekten är faktiskt att må bra då flera små saker fungerar bättre så misslyckas man mindre och det gör iaf mig på bra humör och att jag mår bra ❤️

Efter jag börjat med ADHD medicin började jag fundera över vad detta skulle betyda angående innehav av körkort och mitt tävlande i både barmark och slädhundsstil med draghundar. Var på SDSF (Svenska draghundsport förbundet) årsstämma då de hade en föreläsning om doping/antidoping. Owe Jonsson höll i föreläsningen. Frågade om ADHD medicin, eftersom den enligt rödgröna listan på förbjudna preparat finns med som dopingpreparat. Svaret var klart och tydligt: ”Eftersom de flesta slädhundsförare har det driv och brinnande entusiasmen som krävs för att hålla på med sporten, ha många hundar, ge sig ut i alla väder osv så är ADHD en vanlig diagnos bland slädhundsförare. Skulle vi förbjuda ADHD medicin har vi snart inga aktiva slädhundsförare ” Det han menade var också att sporten riktar mest uppmärksamhet på hundarnas välmående och elitens doping, ska jag börja tävla elitnivå får jag söka dispens men det är inga bekymmer för tror inte jag kommer satsa på elitnivå 🤪

En annan tanke var körkort och tillstånd för att få fortsätta ha det, tänkte också på poliskontroller där ADHD medicin skulle ge positivt svar på drogtest. Jag ringde transportsystemen och fick till svar att läkaren som medicinerar måste skriva ett intyg, sagt och gjort, läkaren skrev intyget och det var inskickat. Bara nervöst vänta på svaret. En väntan som är jobbig då man med ADHD har dåligt tålamod 🤣 Dessutom har en historik av att känna sig misslyckad och inte klara saker gjorde oron större. Känslor som blir starka blir då jätte starka på oro. Inte för att jag hade behövt oroa mig. I brevlådan låg då en dag kuvertet från transportstyrelsen. Nervöst öppnande då hjärnan drar igång i en väldans hastighet och hinner tänka allt som hur ska jag lösa att ta mig till jobbet utan körkort mm. Öppnar kuvertet läser snabbt och drar en lättnadens suck. Beslut att jag om 2år måste inkomma med nytt läkarintyg och att körkortet var beviljat så länge det sker 🥰🤪 Puh!

Inte trodde jag att jag skulle vara den som inte kände igen mig med medicin. Vadå jag har ju lindrig ADHD och så liten dos var min tanke men det kom ändå smygande.
Innan jag började med medicinen concerta 18mg var jag livrädd att den skulle ta bort den kreativa delen av mig och min förmåga att undervisa alla möjliga typer av människor med och utan diagnos. Kände ändå att behovet fanns att medicinera då vissa saker var för stressande, att inte få ihop livet med alla planeringar, struktur och ordning. Concertan hjälpte till viss del men vid höjning för att få mer hjälp kände jag mig nedstämd och låg i måendet. Provade höja dosen vid två tillfällen under det dryga året jag åt concertan.
Läkaren som medicinerar förklarade det med att jag blev i mitt tycke för normal, att jag då tappade min drivkraft som gjorde mig glad och gav mig energi.
Vad var det då som gjorde att jag kände så här? Jo jag hade hittat mitt sammanhang i yrkeslivet där ADHDn till och med var en tillgång. På concerta blev jag inte lika bra lärare, visst jag blev lugn och kunde fokusera på en sak i taget och prioritera vad jag skulle göra i vilken ordning. Undervisa kunde jag fortfarande men glädjen fanns inte där. Jag kunde fortfarande anpassa och förstå elever med olika svårigheter som ADHD mm. Men lyckokänslan infann sig aldrig som förr. Det blir då en avvägning att hitta en medicin som kan hjälpa med det som stressar mig att finna lugn och struktur på livet men som inte tar bort drivet och min goda förmåga att undervisa med glädje som smittar av sig till eleverna. Inte trodde jag att jag var den som skulle tycka att det inte fungerade med medicin men så blev det.
Efter diskussion med läkaren blev det då byte till elvanse 30mg. Oh shit vad hände då jo mina ADHD symptom blev starkare och mer stressande då med frustration och irritation som följd, lättretlig osv. Att ha haft mindre ADHD symptom under ett års tid hade gjort att jag faktiskt glömt hur jobbigt det är att ha ADHD, känslan av misslyckande kom som en smäll. Förstod inte ens hur vi orkat leva med min ADHD tidigare. Samtidigt så hade jag ju lagt strategier åt sidan då medicinen hjälp mig. Så symptomen blev starkare på ett sätt.
Det som gör det absolut svårast, oavsett det gäller att börja medicinera eller om det gäller som i mitt fall byta medicin, är att finna sig själv i det hela. Det blir en beteende förändring som man behöver landa i. En psykolog sa till mig att en person med ADHD måste lära sig lita på att förändringen är bestående och inte något tillfälligt och det kan ta 3-4år innan allt har satt sig så att säga. Till det kommer också att de personer som finns runt en också behöver ändra sina beteenden och vanor då den med ADHD ändrar sitt, detta för att alla ska göra en anpassning till varandra. En trög process som i slutändan blir bra gissar jag i alla fall.

Känslan av att bli hjälpt av medicinen är helt fantastisk att äntligen klara saker som tidigare varit svårt känns som en vinst, äntligen har jag lyckats och självförtroendet växer. En varm go känsla sprider sig i kroppen när man äntligen kan lyckas. Sen finns givetvis vissa svårigheter kvar och det får man räkna med att man kommer fortsätta behöva hjälp med vissa funktioner.

Just nu lever jag i en känslomässig storm och det stormar rejält riktigt så det sliter och drar i en. Medicinbyte som ger mer ADHD symptom som nu varit borta under ett år mer eller mindre. Känner ändå en glädje i att känna igen mig själv. Men får en stark känsla av att det inte är accepterat att jag inte ska vara kvinnan med ADHD. Men medicin eller ej så är ADHD en del av mig och mitt liv. Jag vet att jag sagt elaka saker, ibland handlat för impulsivt eller svängt för snabbt i tankar och känslor. Det är så jag ibland själv inte hinner med. Jag försöker finna mig själv i hela denna process som det blir av att få ADHD diagnosen i vuxen ålder. Att börja medicinera och fungera mer normalt o känna att man inte känner igen sig själv. Till slut vet man inte vem man egentligen är i allt kaos.

Vad man behöver då är en familj som accepterar en för den man är och vänner som finns där trots alla kast hit och dit. 

Framförallt behöver man folk runt sig som förstår vad ADHD är för mig, hur simpla saker som är självklara och kanske sägs för att vara snäll kan såra och göra mig ledsen eller kanske tom arg.
Att förstå och själv acceptera att livet haft sina svårigheter pga en viss diagnos, att känna sig misslyckad o värdelös fast man inte egentligen är det men för att det hänger ihop med ADHD… Detta är inte lätt och vägen fortsätter att vara krokig tills en balans av medicin med rätt dos och psykolog terapi samt Pegasus utbildning har hjälpt o funnit en balans i tillvaron.