Månad: mars 2020

Det här blir ett tungt blogginlägg om mina mörka år men trösta er mer att jag idag lever och mår toppen 🥰

Läst lite till i boken Flickor med ADHD och konstaterat att mitt dåliga mående så djupt som till självmordstankar grundar sig i min ADHD. Att mycket av det hade kunnat sluppits om jag fått diagnosen mycket tidigare, men framförallt om jag hade fått rätt stöd från min omgivning. Tänker därför försöka se till att så många som möjligt i min omgivning får stöd av mig, av lärarkollegor osv. 💖

Tillbaka till mina ungdomsår då jag mådde rent ut sagt skit och tyckte att jag duger inte till någonting och frågade mig varför lever jag? Den känslan har jag haft många gånger under mina ungdomsår. Har senare också tänkt ska jag aldrig få må bra. Sökte länge min tillhörighet i grupper men hittade den aldrig. Jag har heller aldrig varit den som följer strömmen utan går min egen väg, vilket har resulterat i mobbning och dåligt mående..

Förklaringen ligger enligt studien i boken Flickor med ADHD i att det händer något under barnaåren hos en flicka med ADHD. Flickor generellt sett utvecklar intelligensen före pojkar men pga ADHD halkar flickor efter socialt sett. Från att ha klarat sig bra med intelligensen som dolt alla problem med ADHD så klarar flickan inte att förstå sociala sammanhang och blir lätt mobbad och känner sig ensam och utanför när de kommer upp i tonåren.

Det kan jag också vittna om då jag blev mobbad i skolan och aldrig förstod varför jag inte kunde vara som alla andra. Många flickor med ADHD tystar sin egen röst för att inte säga ”fel” vilket jag också gjorde för alla trodde jag var blyg. För er som känner mig nu och då så vet ni att blyg var det sista jag var men däremot var jag tyst, bättre det än att säga fel. 🤪

Dessa emotionella problem med sociala sammanhang, med starka känslor och en impulsivitet som får en att reagera snabbt ibland på tokiga saker, bidrar till att flickor med ADHD i hög grad blir deprimerade och får självmordstankar, självskadebeteende och dåligt självförtroende/självkänsla. 

Samhället i sig ställer till det ännu mer för flickor med ADHD, för hur ska flickor vara? Snälla, tysta, hjälpsamma och absolut inte pratsamma och märkbara. Tro det eller ej men samhället försvårar för många flickor med ADHD, värre än för pojkarna som får utlopp för sin överdrivna energi. Det flickorna gör är att vända det inåt med depressioner, låg självkänsla, inre rastlöshet och dåligt mående.

Vad kan då föräldrar, vänner, lärare och andra i deras närhet göra?

• Uppmuntra flickan med ADHD att upptäcka sina inre styrkor istället för att grubbla över sina misslyckanden.

• Försök att inte säga till en flicka med ADHD som inte vet vad hon ska bli när hon blir stor att det ordnar sig, de flesta kommer inte på det förrän senare. När man gör de det är man inte medveten om den sårbarhet flickor med ADHD bär på och att de inte kan se sig själva som kapabla människor. Försök istället få henne att lära känna sig själv och då till slut komma fram till vad hon ska satsa på för yrke.

• Under gymnasietiden är det viktigt att hjälpa flickor med ADHD att lyfta fram deras kompetens och talang, helt enkelt se deras förmåga och utvecklingspotential. Då de annars har lätt för att se vad de inte är bra på.

• Hjälpa flickor med ADHD att få utlopp för sin energi, visa att det är ok att vara aktiv som flicka också. 

• Hjälpa de att se på sig själv med positiva tankar och hitta fritidsaktiviteter som kan få de flickorna att växa och känna sig själv mera värd. Ridning, volontär med flyktingar, skaffa fram rekvisita till skolteatern är några exempel.

Under hela mitt liv, hela min uppväxt så jag länge jag kan minnas har jag varit deprimerad mer eller mindre i olika långa perioder. Har alltid sagt ska jag aldrig få må bra och vara riktigt glad? Har även känt att jag aldrig är bra på någonting och har ofta hamnat utanför. ❤️

Har förstått efter ha lärt mig mer om ADHD att det faktiskt handlar om min ADHD. Att flickor med ADHD har en markant ökad risk för att bli just deprimerad, ha självskadebeteende och ökade antal självmordsförsök. Studier visar att flickor med ADHD kombinerad form också har impulskontroll svårigheter och överaktivitet som bidrar till känslan av att inte klara någonting, vilket i sig drar ner måendet. Studien visar också att flickor med ADHD har en bristande social förmåga vilket ger ett utanförskap i det sociala livet.

Tänkte då jag fick diagnosen 2017 att nu ska jag ändra på detta och få hjälp på rätt sätt, som vanligt med mig och säkert många andra med ADHD så har vi dåligt tålamod, det ska ske direkt. Vilket det inte gjorde… 

Första medicinen jag fick var concerta med den blev livet bättre men ändå hade jag många dagar då jag inte kände mig riktigt glad, kunde ha det trots att jag haft en bra dag. På kvällen kom det smygande och jag kände mig låg. Började tro att jag aldrig ska få må bra. 

Förklaringen ligger i många saker men i ADHDn så är känslor starkare och vi blir tömda på energi på ett snabbare sätt än andra utan diagnos. Så en positiv och glad dag kan göra en så trött så en dipp på eftermiddagen är ett faktum. Inte lätt när det svänger så fort mellan alla känslor heller, knappt så jag själv hinner med. 

Hur blev det då till slut för mig? 

När jag fått diagnosen, fått första medicin och vid 42 års ålder fortfarande kände att jag får aldrig må riktigt bra i livet tog jag upp det med läkaren som tyckte vi ska byta medicin till elvanse. Jag själv tjatade mig till att på hösten 2019 få gå Pegasus utbildningen för vuxna som fått ADHD och bokade sedan en privat psykolog specialiserad på just ADHD. Sen vände livet för mig har inte känt mig låg eller mått dåligt efter denna höst, inte sådär som tidigare. För visst kan jag bli ledsen och känna mig låg då det händer jobbiga saker i livet som att min mor blivit dement och flyttat in på äldreboende. Men det är mer normalt än de extremt låga känslorna jag hade tidigare utan att något speciellt hade hänt. 

Det sociala livet har jag med åldern lärt mig leva och hittat strategier, bett om hjälp och jobbat med personlig utveckling. Äntligen lever jag och mår bra på riktigt 🤩

Ska i ett senare blogginlägg berätta om overthinking hos personer med ADHD. Det får ni ha lite tålamod att vänta på det blogginlägget 🤪

Läser en bok ”Flickor med ADHD av Kathleen G. Nadaeau, Ellen B. Littman, Patricia O. Quinn” Där jag har hittat massor av intressanta saker som jag både kan känna igen mig i, ha nytta av som lärare och som förklarar en hel del i mitt liv.

Ta det här med starka känslor som jag skrivit om tidigare, som är en stor del av ADHD problematiken. Har alltid tyckt mig vara annorlunda mot andra tjej kompisar som ung. Och det är nog sant då inte många tjejer blev så arg, så ledsen osv som jag blev och värre blev det då jag blev tonåring och fick mens med pms och endometriossmärtor.

Jag har kastat en kudde så kaffekoppen for ut över mamma, smällt igen dörren så spegelväggen for i golvet, slitet itu en innedörr i ren ilska (var dock lite intressant efteråt att få se att dörrens innanmäte bestod av veckat papper 🤪🤣 )

Vidare har jag stegat i rask takt 1,5km tvärs genom skogen sent på kvällen för att göra upp med en vän som jag blivit arg på.

Jag har också blivit otröstligt ledsen så en ur fritidspersonalen satt med mig i sitt knä bakom en dörr i säkert 5h, de frågade mamma varför jag blev så extremt ledsen. Minns dock inte vad de fick för svar men mamma kom och hämtade hem mig iaf. 💖

Att personer med ADHD har starkare känslor åt all håll är redan bevisat men det bokens författare skriver om är att tonårsflickor med ADHD tenderar att få värre och ännu starkare känsloreaktioner än flickor utan ADHD och pojkar med ADHD. Framförallt förstärks känslorna av smärta, trötthet, hormonfötändringar som mens och pms.

Därför är det viktigt för både föräldrar och lärare att förstå att detta inte är en trotsig tonårstjej utan att det faktiskt beror på neuropsykiatriska problem som man måste ta hänsyn till 💖

Forskning på flickor med ADHD har visat att de i högstadieåldern har en desperat jakt på acceptans i det sociala livet. Det har visat sig att flickor med ADHD har en bristande social utveckling jämfört med jämnåriga flickor utan ADHD t.o.m jämfört med pojkar med ADHD. Flickorna i dagens samhälle tenderar att hamna på internets sociala medier för att finna gemenskap och få bekräftelse.

Vilket fick mig att fundera hur var det för mig i högstadieåldern? Internet fanns verkligen inte i den utsträckning det gör idag så var och hur sökte jag acceptansen i det sociala livet?

Jag minns att göra någonting som var förbjudet med risken att avslöjas var stimulerande och spännande. Dessutom visar forskningen att arbeta med att undvika risken av upptäckt/avslöjande ger en känsla av att vara skicklig på någonting och socialt framgångsrik.
Detta kan då förklara varför jag gillade att vara skicklig på att smita förbi vakter och kameraövervakning för att ta mig in på pappersåtervinningen och läsa massa olika tidningar. Det var inte själva tidningarna i sig utan att lyckas ta sig förbi vakterna och kamerorna, känslan av att känna sig duktig på någonting.
Jag är inte stolt över de saker jag gjort felaktigt som yngre inte rekommenderar jag någon att bryta mot regler, men det förklarar hur jag var som tonåring och vad ADHDn ställde till det för mig, varför jag gjorde som jag gjorde.

Jag har under hela mitt liv sökt acceptans och försökt passa in i samhället och i olika sociala sammanhang men det har verkligen inte alltid gått och inte heller varit en dans på rosor. Tycker mig ändå nu har hittat en umgängeskrets som accepterar mig för den jag är med min ADHD.

Något jag tycker är viktigt är att vi uppmärksammar flickor med ADHD så tidigt som möjligt så de kan få hjälp och inte behöva bli deprimerade, utbrända, stressade, mobbade, socialt missanpassade mm.

Skulle vara intressant att höra hur andra vuxna kvinnor löste denna problematik med att ha ADHD på 70, 80 och 90-talet. Vill ni får ni gärna skriva kommentar eller skriva till mig privat 🤪

Ett sevärt inslag där Lotta Borg Skoglund, författare till boken ”ADHD från duktig flicka till utbränd kvinna” tillsammans med artisten Melanie Mohlkert beskriver ADHD hos flickor/tjejer/kvinnor. Spännande att höra skillnaden om varför kvinnors ADHD generellt sett upptäcks mycket senare än hos pojkar.

https://www.tv4play.se/program/nyhetsmorgon/12529959