När ni blev du och respekten och hänsyn för andra försvann..

När man slutade säga ni, fröken, doktorn, magistern där i slutet på 60-talet och alla började säga du försvann mycket av respekten och att ta hänsyn till varandra.

Bristen på de sociala reglerna som fanns förr gör människor mer osäkra. Tydligheten i samhället och hur man förväntas vara mot varandra hamnade på individnivå. Vad hände då?

Jo ADHD problematiken, ja alla med NPF diagnoser ökade.

Att skapa ordning och reda och få bemötas av tydlighet behöver alla människor än mer om man har diagnos inom NPF.

Att inte förstå oskrivna regler som skiftar från människa till människa för att alla är olika och tolkar samhällsregler olika är frustrerande och fruktansvärt irriterande. 

Så hur ska vi få stopp på detta och få till en förändring till det bättre?

Jag har inte svaret på allt men tillsammans tror jag vi kan komma långt! Bara vi hjälps åt och vill åt samma håll. Bättre hälsa, psykiskt mående och ett samhälle som fungerar för alla människor.

Vi måste nog börja redan i fostran av barn som är kommande generationer, framförallt förstå att hjärnan utvecklas bakifrån och fram. Förstå att hjärnans pannlob med prefrontala cortex utvecklas olika. Samt att vi med ADHD har en hjärna som utvecklas långsammare än neurotypiska. Sätta sig in i hur man bäst kan bemöta människor i olika åldrar, olika utvecklingsfaser. 

Are you with me?? Vill du vara med och förändra till det bättre, genom att lära dig mer om människor med diagnos? Vi kan starta en cirkel ihop eller att jag kommer och föreläser om livet med ADHD. 🥰🤩

Tid hur svårt kan det vara egentligen??

Tja vi kan ju ställa frågan så att alla förstår. Skulle du be en lam ställa sig upp och gå, skulle du säga åt en döv lyssna nu! Skulle du tala om för en med glasögon ta av dig de och lär dig se utan? Förmodligen svarar du nej på alla de frågorna. Vilket jag tycker är en självklarhet och det är det för många tack och lov 💕

Du undrar säkert varför jag ens tar upp dessa frågor?!

Ja det är en bra fråga, varför? Jo för att det finns människor med ADHD som ofta får höra att de ska klara saker de inte kan pga sin diagnos/ funktionavariation.
Att kunna sitta stilla i ett klassrum, kunna fokusera på vad mötet handlar om, kunna förstå tider osv. Listan kan göras lång. Men allt handlar om att leva med en diagnos på fyra bokstäver ADHD, en diagnos som tyvärr är väldigt osynlig.

För hur svårt kan det vara med tid egentligen? Jätte svårt. Förstår man inte per automatik hur lång tid någonting tar har man även svårt för att få ihop tider i livet. Hur lång tid tar det att äta frukost, gå ut till bilen, köra den till sjukhuset, parkera, gå in till läkartiden osv. Du som inte har ADHD vet förmodligen detta per automatik och gör sakerna i tid. Kan man lära sig då? Nä man kan faktisk inte det men precis som en lam får rullstol och en som ser dåligt får glasögon kan man med hjälp hitta strategier och lösningar runt hindret.

Det är sorgligt att människor i dagens samhälle inte kan visa förståelse för denna problematik. Nu gör faktiskt många det. Men kunskapen behöver utökas. Samhället behöver lära sig mer om ADHD. 💖

Mycket bra text skriven av Annika Liin Årsjö

En text väl värd att dela många gånger:

Hej! Mitt namn är ADHD. Väldigt många känner till mitt namn, och väldigt många tror att dem vet vem jag är. Tyvärr, för de allra flesta har faktiskt ingen aning.

De flesta tror nämligen att det är mig de tänker på när de ser det där ouppfostrade barnet, ni vet det där barnet som ingen orkat säga nej till, som inte lyssnar på någon och som vägrar att sitta still? När föräldrarna inte orkar bry sig ber man läkaren att kalla dem för ADHD. Tänker ni någonsin då på hur många läkarbesök, skolmöten, och tester som krävs innan man får mitt namn? Vet ni hur föräldrarna till barn med mitt namn kämpar, hur de sliter och knappt får livet att gå runt?

Jag tror inte att någon vet hur komplext mitt namn är. Vet ni t.ex. att mitt namn kan betyda att en hjärna jobbar så hårt att den tagit sig flera varv runt jorden innan jag ens kommit till skolan/jobbet? Att min hjärna arbetar så snabbt att jag går händelser i förväg, att jag avbryter och stör för min hjärna redan processat situationen innan någon annan hinner med?

Ibland betyder mitt namn att min kropp inte kan sitta stilla, men ibland betyder det att min kropp inte kan röra sig alls. Att den inte klarar av någonting. Då blir jag kallad lat. Försök hårdare. Du vet att du kan bara du vill. Men vet du, det är för att jag försöker så hårt och vill så mycket att hjärnan brinner upp innan kroppen hinner agera.

Mitt namn står också för ett hav av känslor. Det vågigaste havet ni kan tänka er! Tänk er att surfa där, vilken våg kommer härnäst? Dessa känslovågor är höga och kraftiga och ibland avlöser de varandra så snabbt att jag knappt hinner med. Det är bara att försöka rida ut vågen och efteråt vet jag inte ens hur jag hamnade där.

Mitt namn är väldigt komplext. Mitt namn är lätt att uttala men svårt att förstå. Många tror att dem känner mig, att alla säkert har en släng av mig ibland. Men jag kommer inte lite då och då. Jag följer dig från den dag du föds till den dag du dör.

Mitt namn är ADHD. Många tror att de vet vem jag är, men de flesta har ingen aning.

Edit: Texten får kopieras och delas. Kommer den fram i något officiellt sammanhang ser jag gärna att mitt namn är med. Annika Liin Årsjö

Sömn kan man aldrig skriva för mycket om!

Har tidigare i bloggen tipsat om saker som ska hjälpa mot sömn. Vet också hur svårt det är att få till sömnen. Ibland spelar det ingen roll hur man gör det blir ändå tokigt. Även om man tar bort skärm 1-2h innan läggdags säg från kl 20:00 för att sikta på och lägga sig 22:00 så lyckas man inte lägga sig kl 22 iaf.

Så vad ska man göra??

Det viktigaste är att prova sig fram vad som funkar bäst för den enskilde individen. Sen är ju ADHD tyvärr olika från dag till dag så kan vara läge och ha flera strategier att ta till olika dagar. Viktigt är iaf att försöka vila och sova när du kan sova även om det är 30min efter jobbet, 10min på lunchen osv.

Finns det fler tips? Vad har ni andra provat?

  • Tyngdtäcke
  • Ljusterapilampa som är tänd max 30min fram till 11:00 på fm
  • Se till att vara ute i solljuset 30min varje dag
  • 1tsk gelatin i nå varmt på kvällen, ökar och förbättrar sömnen
  • GABA 1tsk på kvällen gör dig lugn och trött
  • Magnesium och zink som intas på kvällen för de aktiverar kroppens parasympatiska nervsystem och gör kroppen trött. En kombination av dessa mineraler hjälper dig att sova bättre.
  • CBD olja för trötthet, förbättrar sömn och ökar energin på dagen, förbättrar återhämtningen
  • Mörkläggningsgardiner som dras ned på kvällen (behövs framförallt sommartid i Norrland)
  • Motion
  • Skriv ned på en lista allt som du behöver komma ihåg till dagen efter då behöver du inte ligga och tänka på det
  • Ha en middagsplanerare veckovis eller månadsvis så att du dels äter regelbundet och dels slipper lägga energi på att planera middagen

Svar på några frågor o samtidigt förtydligande av punkterna ovan:

Tyngtäcken finns i många olika varianter:
6kg, 8kg, 10kg, 12kg
Kedjetäcke med i sydda kedjor i kanalerna som gör att täcket omsluter mera o skapar trygghet då det stimulerar oxytocin.
Fiberräcke som inte har samma o slutande effekt men uppskattas av många med smärta som blir hjälpt av tyngden men behöver kunna röra sig mera.
Bolltäcke som stimulerar mera med bollarnas tryckpunkter. (Ej provat den na så har ingen erfarenhet)
Tyngderna anpassas till viss del av kroppsvikt men oxå behov ofta får man öka efter ett tag då man vänjer sig med tyngden. Viktigt att prova sig fram o ge det minst 2v för kroppen att vänja sig. Det var bra när man fick ut det via sjukvården vilket man inte får längre tyvärr.
Ljusterapi lampan är en lampa som efterliknar solens ljus för att göra oss pigga o alerta, forskningen har oxå visat att ljusterapi förbättrar mående o sömn då den trycker undan nattens melatonin (reglerar sömn), bygger seratonin (glädje, reglerar vakenhet). Seratonin sen under dagen bygger den melatonin naturligt i vår hjärna vilket bidrar till förbättrad sömn. Medicinsk ljusterapi är den jag brukar själv o tipsar om i bloggen, den innehåller inte UV-ljus.

https://www.apotea.se/beurer-terapibelysning-tl-30?gclid=CjwKCAiAqt-dBhBcEiwATw-ggBOoiqJqYw5NgBjxL1XTSp6i_59pXRy5ALqrL5jx-F9IAqsmtY57uRoClKsQAvD_BwE

Gelatin funkar bäst som gelatinpulver av gris för den kan man lösa i vad som helst o få i sig på kvällen. Finns att köpa på vilken mataffär som helst 🥰
GABA är en signalsubstans som dämpar o lugnar nervsystemet. Tar man GABA som tillskott blir vi lugna, harmoniska o får bättre sömn. Vi med ADHD har ofta brist på GABA. En person som haft det väldigt stressigt ett tag får brist på GABA. Då hjälper det att ta tillskott av GABA, en tsk i ett glas vatten eller på maten fungerar vilket som. 🤩

Vikten av lågaffektivt bemötande!

Att förklara sakar och vara tydlig kan inte nog sägas men än viktigare är att kunna släppa sina egna aggressioner låta känslorna landa och sedan ta itu med saken, kanske så mycket som dagen efter. En ADHD person där känslorna fått skena är absolut ingen mening att ens försöka möta där och då. Om du inte är beredd på en stor konflikt och då menar jag STOR!

Många är de tillfällen tyvärr som en onödig konflikt hade kunnat undvikas. Sen förstår jag att för er neurotypiska vill ni inte släppa er irritation utan ta det direkt när något felaktigt har hänt. Men ibland är det bättre att vänta och bemöta med lågaffektivt bemötande för att bättre nå fram.

Vad händer i oss med ADHD när vi blir trängda?

När vi har starka känslor är arga eller ledsna är det bästa att ge oss space och möjlighet att få lugna ned oss. Jag minns händelser när jag var liten som jag senare i livet förstått men känslan minns jag starkt:

Att hållas fast var det absolut värsta jag visste, jag fick ren panik och reagerade instinktivt som en form av överlevnad. Ena gången satte sig en vän på mig och jag fick panik och kastade av vännen. En annan gång var kuddrummet på fritids som vi lekte i och av någon anledning hamnade jag underst och ville ut men ingen lyssnade så jag fick panik och slog mig ut och satt sen och grät hejdlöst i 3h, och ingen förstod någonting. En annan gång var det några klasskompisar som höll för en dörr till korridoren jag skulle ut från och det slutade med att en av grabbarna åkte in i väggen med en smäll av dörren när min ilska skenade som en raket. En klassresa slutade med ett vansinnesutbrott för att en klasskompis retades och rykte av mig täcket på morgonen flera gånger, jag varnade och sa ifrån men klasskompisen fortsatte. Vad som sen hände var att alla mina känslor skenade och jag blev så arg, jagade ut klasskompisen ur rummet med en kudde som slogs i bitar och havererade totalt.

En annan är en elev med ADHD som ville vara delaktig på lektion men eftersom eleven hade bråkat, stört och ställt till det lite så visade läraren eleven ut ur klassrummet. Utanför klassrummet ville ju eleven bara in igen för denne ville inte ha ogiltig frånvaro eller missa lektionen men hade ju inte förmågan att förstå att den gjort fel inne i klassrummet. Eleven försökte därför ta sig förbi läraren som då höll fast eleven. Ni kan säkert börja ana vad som då skedde?!
Eleven känner sig frustrerad av att inte nå dit den vill, känslorna skenar, eleven hålls fast och blir ännu mer frustrerad och arg och smällen är oundviklig, läraren ligger nedslagen.
Inte rätt alls någonstans det håller jag fullständigt med om, men hur hade detta kunnat undvikas? Jo för det första ha en god relation med eleverna, bemöt de på rätt sätt och ha en ömsesidig respekt så borde ni inte ens komma i denna konflikt. Om olyckan skulle vara framme, ignorera eleven, bemöt med lågaffektivt bemötande och prata om saken en annan dag. När eleven är mottaglig.

Som vuxen har jag lärt mig att mina känslor kan skena men jag känner av när det börjar komma och går undan för att slippa hamna i en situation där det blir helt fel, vilket inte jag heller vill att det ska bli. Vi har även lärt vår son samma sak, att gå undan när han blir för arg eller för ledsen för att just där och då kunna hantera situationen.

Det jag önskar är att människor som möter mig i den starka känslan bara låter mig vara ifred tills det lugnat sig. Har hänt i vuxen ålder att någon retade upp mig så jag gick ut och denne person kom efter och jag bara kände kom inte hit så jag gör något dumt. Pratade med mig själv, “Vad gör jag om personen kommer hit?” “Då går du bara iväg ännu längre bort och ber om att få vara ifred” Det fungerar om utrymme finns men inte om jag skulle bli trängd och inte kunna ta mig därifrån som om någon skulle försöka hålla fast mig i den situationen. Det kan vara värt att tänka på ni som jobbar med barn och ungdomar med ADHD, låt de få space, låt de få möjlighet att lugna sig och lär de att hantera sina starka känslor så de inte skenar iväg och bli för arga.

Hur ADHD kan påverka genom livet!

ADHD är en del av min personlighet, ibland har jag stor nytta av den som en superkraft och ibland är den otroligt jobbig. Alla tankar och idéer går fort i mitt huvud, ibland hinner jag inte ens med själv. 🤪

Något som är frustrerande för mig och upplevs säkerligen konstigt av andra är att energin inte fördelas jämt över dagen. Jag vaknar aldrig full med energi. Ni neurotypiska vaknar utvilad full med energi, ni har av sömnen fyllt er tank. Vi med ADHD måste börja dagen med att fylla tanken.

Ju äldre jag blir desto jobbigare blir det att ha ADHD. Större sammankomster där man ska vara social på ett eller annat sätt som julhelg, eller nu när vi var på Stockholms hundmässa och fick ta emot priset Årets Bragdhund tär på energin. Kan man inte fördela energin över dagen kör man slut på den rätt fort och blir då för trött och ledsen över att inte orka vara social. Jag har löst detta genom att ta en paus, gå ut med en hund, besöka toaletten en lite längre stund osv. Detta kan ju upplevas konstigt när jag ena dagen kan vara otroligt social och nästa knappt orka alls.

Årets bragdhund på Stockholm hundmässa

För er som känner mig sen jag var liten och gick i skolan så vet ni att jag upplevdes som en blyg person som absolut inte ville redovisa något inför klassen.
Vad hände sedan..?

Hur blev jag från den lilla grå musen till läraren, ordföranden, hundcaochen, föreläsaren som älskar att stå fram en grupp människor och prata?

Ja vad hände egentligen? Jag började tro på mig själv och blev bra på något, jag upptäckte att jag fick dopamin av att stå framför alla och prata. Sen har givetvis många fina människor runt mig hjälpt till, stöttat och trott på mig! 🤩🙏🏻

Med det vill jag bevisa att allt går bara man kämpar, tar bara lite olika lång tid! Sluta aldrig tro på dig själv! 💞 Ni andra sluta ALDRIG tro på oss med ADHD, låt oss få utvecklas på vårt sätt, ge oss möjlighet att tanka energi, hjälp oss fördela energin över dagen! 🤩

Hur känns det att bli socialt vuxen vid 45år?

Nu tänker ni säkert varför i hela friden skriver hon att bli vuxen vid 45år då har man ju varit vuxen länge?

Jo biologiska åldern räknas jag och alla andra med ADHD som vuxen då vi uppnått en vuxen ålder. Vad nu det är egentligen?! Men det är en annan fundering. 🤪

Vi med ADHD har en socialt omogen hjärna med en uråldrig själ. Vilket innebär att när jag är biologiskt sett 45år så är jag endast typ 31år socialt men kan samtidigt hänga med i avancerade, djupa diskussioner med min gamla själ.

NT = neurotypiska personers ålder jämfört med den sociala åldern för oss med ADHD.

Till rubriken hur känns det då att äntligen bli vuxen vid 45års ålder? Helt plötsligt en dag landade jag och förstod saker på ett annat plan. Förstod detta med att sitta stilla och fika. Förstod vuxna sociala koder även om jag fortfarande kan vara lite omogen, spontan och impulsiv. Det kommer aldrig försvinna då ADHDn aldrig växer bort eller försvinner. Men det tog tid innan jag blev vuxen och tänk om folk runt mig kunde förstått det?

Min önskan är därför att ni med ADHD ska få en förståelse för er själva, att lärare ska ha den förståelsen för elever med ADHD, att föräldrar ska ha den förståelsen för sina barn 🥰💕

Titta på tabellen i bilden ovan och fundera på om man kan tvinga en 7 åring att läsa avancerade texter, eller tänk på den när er 10åring känner sig otrygg som en 5,5 åring. Eller när gymnasieeleven på 18 år inte förstår uppgiften mer än en 12,5 åring..

Att hjälpa eller stjälpa det är frågan?

Ja vem vill väl inte hjälpa snarare än stjälpa. Jag vill iaf hjälpa människor må bättre och nå sina mål utifrån sina förutsättningar. För mig är det helt fantastiskt att få hjälpa människor och vara med om deras resa till bättre liv som också ger ringar på vattnet.

Har coachat en elev som var verbalt rastlös och behövde processa kunskapsinlärningen genom att prata högt. Vilket självklart störde även övriga klasskamrater. Under 5 coachningar fick vi till förändrat beteende, mer medvetenhet såväl hos eleven som dess lärare och effekten den var inte sen att visa sig. Klassen samt eleven själv fick studiero med förbättrade studieresultat. 🤗

En annan vuxen kvinna jag coachade hade svårigheter att komma igång och hitta engagemang igen. Med små förändringar genom coachningens sätt att ändra på tankemönster och beteende kunde denna kvinna finna glädjen och motivationen igen och hittade massor att göra med vänner och framförallt att få följa hennes resa och se glädjen växa till liv igen. ❤

En annan elev jag coachade från att inte vilja någonting och bara känna sig misslyckad till att ha mål för livet och ser ljust på framtiden. 👍

Det finns mycket jag kan berätta om som är det fantastiska i coachningen, att lära föräldrar, lärare och andra runt personen med ADHD hur ADHD fungerar. Att få ge rådgivning och vägledning till ett bättre förhållande och hur de ska kunna stötta och bemöta personen med ADHD.

Förändringar som uppkommer av att coachningen får personerna att ändra sina tankemönster, hitta nya vägar runt hinder och problem som ger effekter utanför deras sfär.

Tänk vad ett litet ord kan förändra så mycket, hur en känsla snabbt kan växla till en annan. Att bli lite uppskattad för det man gör kan betyda så mycket mer än många anar, framförallt för oss med ADHD då känslor är starka och växlar snabbt.

Jag tror på att kunskaperna i samhället behöver ökas och fler behöver få hjälp. Så i samarbete med Bo Abrahamsson kommer vi erbjuda spännande och lärorika föreläsningar och diskussioner och utbyte av erfarenheter. När sker då detta? Jo v.44 och vi kommer endast ta emot 6 deltagare i varje grupp så skynda och anmäl dig om du vill säkra din plats. 🤩

Pris: 250kr/deltagare
Datum: Torsdag 3/10
Tid: 18:00-20:00
Plats: Centrumplan 10, Sollefteå

Barndom, tonårsliv med ADHD

Bloggen som handlar om mitt liv med ADHD ska kanske även berätta om mitt liv från början och hur det har format mig till den jag är idag 🤪

Vem är då jag? Camilla läraren, företagaren, mamman till en son med ADD, ADHD-coachen det vet ni redan om 🤪

Jag växte upp strax utanför Sundsvall i förorten Ljustadalen ett område som blev ”80-talets getto” där kriminella och drogmissbrukare samlades i samma område. Är ett sånt maskrosbarn som vuxit upp i dysfunktionell familj med alkoholismen.

Vart vill jag komma med detta? Jo i denna uppväxt med ADHD diagnos som jag inte visste om. Blev det mycket risktagande och lära sig den hårda vägen då impulserna styrde och konsekvenstänket inte fanns.

Det som växte sig starkt var medmänsklighet, empati, könska av att hålla ihop och bru sig om varandra och en stor vilja att hjälpa andra.

Appropå konsekvenser 🤣 så fastna jag med huvudet i trappräcket i lägenhetshuset. Skulle nog kika ned och stack in huvudet mellan spjälorna och öronen gjorde att det inte gick att backa ut lika enkelt. Löste sig och gick bra 🥰

Har även slickat på ett metallföremål så tungan frös fast var ju vinter såklart 🙈

Sprungit genom en hage med tjurar efter mig och sprang då rakt in i eltråden, aj vad det gjorde ont 😂

Funderat många gånger på varför jag inte var som alla andra, jag tänkte mycket fortare. Andra upplevde mig blyg men i själva verket var jag bara tyst för att inte säga fel. Idrotten deltog jag inte på då det gav för många intryck och rädsla av att göra fel.

Med detta inlägg vill jag inte på något sätt få medlidande eller negativa kommentarer. Ville bara berätta om min barndom för att visa hur livet för ett barn/ungdom med ADHD kan vara. Så tänk på det nästa gång du möter en person med ADHD. Den kan ha ett bagage med sig av misslyckande, dålig självkänsla och dåligt självförtroende. Kan oxå finnas erfarenhet av att bli utskälld hela tiden.

Du kan vända detta till något positivt genom att tro på personen och bemöta den positivt trots att det ibland kan bli lite tokigt.

Exempel på det? Ja givetvis har jag det 🤩 Senast igår i mitt jobb som gymnasielärare så såg en klass film. Några elever började under filmen bygga ett torn av pantburkar mm. Frågade de om det gick bra, gav de mera saker att bygga med och uppmuntrade att se hur högt de kunde komma. Kontenta ja de såg filmen samtidigt och kunde diskutera frågorna efteråt och samtidigt hade de vetenskapligt experimenterat och jag hade uppmuntrat deras nyfikenhet för vetenskap 🥰

Vill du lära dig mer om ADHD, hur det fungerar, hur man ska bemöta människor med ADHD? Då ska du hålla utkik för jag planerar tillsammans med Bo Abrahamssons laserklinik att ha studiekvällar/föreläsning under höstlovet! Missa inte dessa fantastiskt lärorika kvällar 🥰

Att lära sig av sina misstag, vad är det?!

Jag gör misstag gång på gång vilket ofta många med ADHD gör och inte verkar det som vi lär oss av det heller och så är det. För vi lever här och nu, det som hände förut eller igår finns inte förrän det händer igen.

Är vi då helt obildbara och dum i huvudet? Nej absolut inte, vi är ofta intelligenta men eftersom vi lever här och nu och inte tar med oss i nästa minut det som händer så tar vi inte med oss erfarenheter. Det är en svaghet men gör oss samtidigt modiga. Vi kan vara klantiga och verka korkade men vi fortsätter samtidigt gå framåt.

Det handlar om vårat sätt att se vår omvärld att vi inte har bästa förmågan att lära av misstag och ta med oss erfarenheterna för framtida händelser.

Det vi behöver lära oss göra är att förlåta oss själva och inte klanka ned på oss själva för att vi misslyckas, tänk bara göra om göra rätt. Be om ursäkt om du har sårat någon annan med hoppande grodor ur munnen tex. Var självsnäll!