Månad: januari 2020

Medicinens effekt på att göra mig ”normal” 🤪

Har reflekterat över en positiv effekt med elvansen jämfört med concertan och framförallt utan medicin. Nu klarar jag att jobba med datorn på jobbet tex planera och bli avbruten av en elev som har en fråga för att sedan kunna återgå till planerandet och bara fortsätta. Tidigare var det ett stort problem då jag dels hade svårt att komma igång igen och hitta tråden och dels var mer lättstörd och då tappade fokus.

Fick inte mycket gjort om jag blev avbruten då det tog tid att fånga fokus och motivera mig att fortsätta där jag var. Har alltid beundrat min närmsta kollega och vän som kan avbryta, svara på en sak, hämta ett papper i skrivaren som är i annat rum och ändå komma tillbaka och bara fortsätta precis där hon var innan. Nu idag fick jag äntligen känna hur det känns och framförallt känna lyckan av att lyckas 🥰

Något som förundrar mig och säkert retat/retar många är att trots att jag själv störs av ljud och lätt distraheras av saker så följer jag mina impulser och avbryter konstant. Inte meningen och jag kommer oftare och oftare på mig själv och försöker be om ursäkt/förlåtelse. Jag hoppas ni som umgås med mig, jobbar med mig som kollega eller har kontakt med mig inom föreningslivet har tålamod att låta mig utvecklas och hjälpa mig lyckas med detta 💞

Det går väldigt fort att komma på något och lika fort till nästa sak och säger jag det inte direkt har det försvunnit i min aktiva hjärna full av snabba tankar 🙈

Medicinen har gett mig många andra positiva effekter framförallt mår jag så mycket bättre då jag klarar saker i livet som jag aldrig klarat tidigare. Nu kan jag också hänga med i samtal utan att tappa fokus och inte ha en aning om vad som sagts eller ens vara medveten om att den andre parten sagt något.

Att vara medveten om vad som sägs kräver en förmåga att kunna hålla fokus uppe och aktivt lyssna utan att distraheras.

Att ha inre drivkraft både till fördel och nackdel

Ibland kan det vara en fördel att ha en inre drivkraft som får mig att fortsätta trots otaliga misslyckanden, som gör att jag aldrig ger upp. 🤪 Den kan också vara otroligt jobbig då den hela tiden driver på en framåt även då kroppen är sjukt slut av sjukdom/förkylning tex eller när huvudet är för trött pga alla intryck en dag så driver den inre drivkraften en till vansinne. 🙃

Jag menar att det verkligen kan vara superjobbigt att inte kunna sätta sig ned och titta på en hel film för att rastlösheten kommer och pockar på uppmärksamhet. Eller vara delaktig i ett möte, middagsbjudningar och sådant för att rastlösheten gör att jag bara måste röra på mig. Reser mig och går på toa tex.

Då gäller det verkligen att hitta lösningar och ha förmågan att se när drivkraften är bra att ha, som att inte ge upp mot ett mål och kämpa vidare. Vill man så går det och det går oftast väldigt långt för oss med ADHD när vi vill något. Konsten är nog för lärare, familj och vänner att styra in vår vilja till det som behövs, skolarbete exempelvis 😁 

Allt handlar om motivation!

Belöna och beröm mer än vanligt för att öka motivationen så har du en person som jobbar på ordentligt. Lättare sagt än gjort då motivation är svårare att plocka fram för oss med ADHD, hänger ihop med att den naturliga dopamin effekten i våra hjärnor inte är så stora och starka för oss med ADHD.

Så hur ska man kunna motivera oss då? 

Med massa beröm och peppning, minsta lilla steg i rätt riktning ska ges beröm. Tänk också på att många med ADHD har en bakgrund av misslyckanden som gett oss dåligt självförtroende så beröm inte bara stärker individens dopamin effekt utan även självförtroendet.
Vem vill inte bidra till att människor mår bra och utvecklas till goda samhällsmedborgare? Jag vill det iaf 😍

Mat och konsistens

Har tidigare skrivit om lappar i kläderna och hur det kan vara så besvärligt att det tar all uppmärksamhet och energi. Har jämt fått höra att jag varit känslig för saker i kläderna, små smulor i sängen osv. Det jag lärt mig är att detta även gäller mat och dess konsistens. Eftersom jag inte har luktsinne så har jag alltid trott att min avsky för konstig konsistens, blandad mat och såser har varit just pga avsaknaden av luktsinnet. Lukt och smak hänger ju ihop och påverkar varandra. Men fick veta på pegasus utbildningen att ha jobbigt med matens konsistens hör till ADHD, även autistiska drag. 🤔 Hmm kanske inte är bara mitt saknade luktsinne som gör att jag tex inte äter pyttipanna som by the way smakar fett och har skum konsistens. 

Fördelen är att elever idag inte tvingas äta mat som verkligen inte går ner, utan de kan ha önskekost med specialmat precis som det vore allergi. 👍 

Tänk om det hade funnits på min skoltid jippie då hade jag sluppit äta stekt blodpudding med riktigt obehaglig konsistens eller överkokt pasta som bara växer i munnen. 

Nåja jag är numer vuxen sägs det i alla fall och har därmed funnit mitt sätt att äta, helst utan sås (om det inte är den goda vita såsen gjord på turkisk yoghurt och kryddor), blandar helst inte maten och var sak har sin plats på tallriken. 🤪 Jag vet att jag är knasig för surströmming äter jag med god aptit, om det sen beror på avsaknaden av luktsinnet eller för att jag är norrlänning eller för att konsistensen på surströmming faktiskt inte är så tokig, är svårt att avgöra 🤣

Att utgå från fel sak eller varför inte rätt sak!? 🤪

Sollefteå solnedgång

Terapeuter utgår ofta ifrån att personen som kommer och söker hjälp faktiskt är motiverad att få hjälp och därmed har engagemanget och förmågan att lyckas. För personer med ADHD blir det fel sätt att utgå ifrån. Visst kan man tycka att sökes hjälp borde personen vara motiverad att förändra sig, vilket de förmodligen också har. Men vad gäller personer med ADHD så är det svårt att behandla symptomen med den utgångspunkten då de har svårt för att finna motivation och bevara uppmärksamheten och fullfölja saker. Det terapeuten då behöver göra är att utgå från deras högre energinivån, deras nyfikenhet och deras specialintressen som personen med ADHD har. 

Detta gäller även föräldrar till barn med ADHD, lärare med elever som har ADHD, träningsledare med deltagare med ADHD osv. Handlar egentligen om att förändra sitt förhållningssätt gentemot ADHD personer överlag.

En personlig erfarenhet av terapeut som inte utgick från min ADHD och mitt specialintresse draghundar. Sökte terapeut för att få hjälp med att må bra då jag kände mig för stressad. Vad terapeuten sa efter jag hade berättat om hur mitt liv ser ut var att jag skulle söka hjälp hos kommunens familjerådgivare för att få hjälp med att sanera bland mina intressen och aktiviteter, terapeuten tyckte jag skulle sälja av hundar och bilar framförallt hundbilen. Ni som känner mig vet hur mycket draghundarna betyder för mig och för er som inte vet kan jag förklara att personer med ADHD har extremt starka känslor i relation till sina intressen.

Jag ute med hundarna i strålande solsken

Som lärare tänker jag att det är viktigt att bekräfta och se varje elev och få elever att använda sina styrkor detta stärker deras självkänsla, framförallt hos de med ADHD som har en bakgrund av misslyckanden. De behöver mer bekräftelse just pga deras känsla av misslyckanden och för att öka deras motivation.

Det gäller att få eleverna motiverade och hur gör man då?

Det gäller att vara kreativ, har tidigare aldrig tänkt på det ur den bemärkelsen men självfallet är det så. Om jag har byggt upp ett förtroende med eleverna redan från terminsstart och visat att jag bjuder på roliga saker och kan finna nya vägar, nya sätt att lära sig saker så kommer eleverna lättare kunna kämpa sig igenom svårare och tråkigare uppgifter. Det gäller bara att variera sin undervisning och snabbt komma på nya ideér där det behövs.

Tips om saker:

https://www.motivation.se/innehall/oka-fokus-med-hjalp-av-en-tomat/

Thinking outside the box

Egentligen är de viktigt att se möjligheterna istället för problemen. Enligt diagnoskriterier har personer med ADHD bristande uppmärksamhet, impulsivitet och hyperaktivitet generellt sagt en störning/dysfunktion i hjärnan. Kliniska iakttagelser visar på att de med ADHD också är särskilt insiktsfulla, fantasifulla och intuitiva. 

Så varför inte se de möjligheter personer med ADHD kan ge oss i samhället?

En föreläsare jag var och lyssnade på sa att i skolan bör vi bemöta elever med ADHD och lära oss se deras sätt att lösa saker. Som många gånger inte är fel bara ett annorlunda sätt att se på det.
Ta ex att lärare säger vad blir 1 + 1?
Normalt tänker de flesta att svaret ska bli 2. Stannar läraren där och inte har möjligheten att kunna berömma och bemöta barn med ADHD som kanske svarar en pappa plus en mamma blir ett barn. Svaret är inte fel, att det inte blev det läraren förväntade sig beror på tror jag att läraren inte ställt frågan tydligt. Många gånger har jag och min kollega reviderat provfrågor för att få det svar vi förväntar oss för att kunna bedöma elevernas kunskaper. Det är otroligt utvecklande att träna på att formulera frågor och diskutera fram hur eleverna kan tänka om svaret.

Jag jobbar som gymnasielärare och undervisar i naturkunskap, biologi och naturvetenskaplig specialisering, träffar elever från naturprogrammet till introduktionsprogrammet språk inriktningen med praktiska och teoretiska program där emellan. Jag får många möjligheter att träna på och ge elever bästa förutsättningarna att visa deras kunskaper och träna på att nå fram med min undervisning. 

Det jag vill komma till är att ta vara på alla individers möjligheter, egenskaper är utvecklande för eleverna, för klassen och för mig som lärare .😃👍😍

Tittar man biologiskt sett är variation en överlevnad för arten, alla individer med deras variationer behövs och är viktig ur ett evolutionärt perspektiv.

Min upplevelse av medicinens effekt och vägen till att landa i sig själv!

Det var mest andra som märkte förändringen på mig i början sen började jag märka att jag får ihop livet bättre, fick struktur och ordning. Kommer i tid, kommer ihåg saker, möten/ läkarbesök osv. Kan komma på en sak och göra den och komma på nästa och inte påbörja femton olika saker och inte få en enda klar. Den inre rastlösheten minskade drastiskt vilket innebar att jag kan sitta still och se på en film eller läsa en bok utan att bli rastlös och börja med annat samtidigt. Stressen jag känt tidigare försvann lika med mina stresseksem.

Håller mig lugnare och blir inte lika arg, jämnare i humöret, vilket också genererar att jag inte tar åt mig lika starkt. Energin fördelas bättre under dagen oxå, innan medicin var jag helt slut då jag kom hem från jobbet, somna en stund på soffan för att orka resten av kvällen. Nu blir jag inte trött förrän på kvällen när det är mer naturligt att bli trött.

Kombinationen av medicin, samtalskontakt med psykolog och Pegasus utbildningen är det som gjort att jag hittat mig själv, fått hjälp att må bra och fixat strategier som fungerar 💞

Bekräftelsebehov och vikten av att få beröm!

Eftersom jag misslyckats med mycket genom livet och känslor blir så starka pga ADHDn så har självförtroendet sjunkit genom åren. Jag har verkligen mått skit på botten om man säger så, ärligt så illa att jag inte ville leva. Lugn nu vill jag leva och har bättre självförtroende men det har varit en lång väg dit med personlig utveckling.

Att få lite egoboost är aldrig fel, tror faktiskt alla människor mår bra av det. Sen behöver det inte vara stora saker, ett litet beröm några ord ger så mycket till personen som får det. 

Kommer tillbaka till starka känslor där igen 😁 När du ger beröm till en person med ADHD, i alla fall mig, så räcker det med ett litet beröm så växer min glädje, känslan av att må bra blir stor. Fick höra av en god vän och skribent igår att jag skriver så bra i denna blogg. Den positiva känslan spred sig i kroppen och jag känner även idag en glädje över det fina berömmet.

Detta brukar jag tänka på med framförallt elever, att ge små beröm, peppa och visa varje enskilda elev att jag som lärare tror på dig, du kan, bra jobbat, detta fixar du. Lika är det att jag ser de små sakerna som att eleven faktiskt kom till lektionen men utan boken. En elev som har svårt för att komma ihåg att ta med boken men vill lyckas, berömmer jag då för du är ju här och visar att du vill, bok kan vi lösa ändå för jag har fler i klassrummet. Kan säga till eleven: ”Lägg inte energi på misslyckandet att ta med boken, utan kom med positiv inställning till att lära dig kunskaperna istället så löser vi boken här.”

Det lilla ger så mycket så glöm inte berömma, ett leende mot kassörskan, ett tack för hjälpen på affären, önska busschauffören en bra dag, lägg alla streckkoder åt rätt håll på matvarubandet, säga vad fin du är idag till en kollega osv. Det finns en mängd olika saker man kan göra för att få människor att må bra. 😁

Varför har då vi med ADHD större bekräftelsebehov?

Vi har ofta i livet misslyckats pga våra svårigheter. ADHDn ställer till det för oss. Ofta har vi fått skäll och skit för det vi inte lyckas med. Det är faktiskt så att vi med ADHD får ofta mer negativ kritik motför andra just pga vår ADHD. 

Detta medför att man blir som en torr svamp som suger åt sig allt inkl det negativa då. Men det är lätt att vända på den negativa känslan om andra ger positiv feedback som får personen att växa. Se styrkorna istället för svårigheterna. Ge små beröm, säg positiva saker och vi med ADHD kommer suga åt oss och växa på de små sakerna då känslan i oss blir stor.

Lyssna på texten och låt alla människor få känna att allting ordnar sig!

Vara social och ändå bli helt slut av sociala sammanhang

Det verka konstigt att jag är så social och söker mig till sociala sammanhang men så helt plötsligt försvinner jag ur sammanhanget och är borta en stund. Förstår att det kan upplevas konstigt, har själv funderat på varför det blir så. Fått det förklarat att vi med ADHD är väldigt sociala av oss och dras därför till sociala sammanhang medan vi samtidigt är intryckskänsliga. Vi har inte ett filter som alla “normalstörda” har, som sållar bort onödig information från omgivningen. Vi hör och ser allt och våra hjärnor tar in alla intryck:

  • Ljud från fläktar, klockor, stolar, pennor som vässas, prasslande papper, tuggande människor, en bil som åker förbi utanför
  • Ljus som blir starkt, som ger skugga, en lampa som lyser och drar nattfjärilen emot sig (nattfjärilen är personen med ADHDs uppmärksamhet)
  • Färger som kan sticka ut och lysa olika starkt

Att ta in allt innebär att din uppmärksamhet är på allt också vilket i sig är uttröttande. Efter ett par intensiva dagar med många sociala sammanhang som nu under jul och nyår, blir jag helt slut, psykiskt slut i huvudet helt enkelt. Har märkt detta tidigare och försöker hitta strategier. En har varit att avvika och gå på ett långt toabesök där jag får en paus från alla intryck.

Andra kan vara hjälpt av att ha keps, huvtröja med huvan uppe eller använda solglasögon allt för att intryckssanera och minimera alla intryck för att få energi över till annat viktigt.

Annat kan vara att skaffa specialanpassade hörselskydd som reducerar bort brus och liknande medan tal hörs tydligt.

Ytterligare ett tips är att gå och handla när det är minst med folk för att spara på energin till den planerade middagen med vänner.

Viktigast av allt från omgivningen är att låta personer med ADHD få sina pauser som de behöver och hjälpa de att inte ta slut på sig själva så energin finns kvar till att vara just social och ha roligt med nära och kära 💞

Säg inte ja till allting!

Vi med ADHD har väldigt lätt för att säga ja och hoppa på tåget på allas idéer. Det är ju skoj, det ena efter det andra och till slut tenderar vi att ha för mycket bollar i luften, för många järn i elden. Det blir då för stressigt, för jobbigt att hantera och tröttheten är ett faktum.

Att vara spontan och impulsiv är inte alltid en fördel, det kan bränna ut personen som alltid säger ja till allting. Sen är det inte så lätt att lära sig ta ett steg tillbaka, avvakta med svaret och kanske tom säga nej.
För mig har det varit tufft då jag på nå sjukt vis trott att säger jag ja så missar jag inte nå roligt men säger jag nej kommer personer bli sur på mig, sådär jobbigt sur på mig. Jag har alltid ogillat när människor blir sur på mig, om det sitter i min ADHD eller min barndom vet jag ej men det är en del av mig som jag fått lära mig hantera.

Tips på strategier för att hantera problemet med att säga ja till allt!

Var positiv till idéer men säg, ”jag måste få fundera innan jag svarar” eller “jag kollar upp det och återkommer”. Använd helt enkelt ett kanske för att vinna tid till att landa och hinna tänka vill och kan jag genomföra detta, orkar jag hänga på eller blir jag för trött för att jag ska göra andra saker också. Kan lova att du då blir mer effektiv och får mer ork till det du faktiskt vill göra utan att någon blir sur, utan att din energi tar slut =)