Motivation!

Att bli motiverad att göra någonting som inte är intressant är otroligt svårt för oss med ADHD. Att hitta motivation innebär också att få dopamin effekten i hjärnan,  till exempel att läraren eller praktikplatsen eller jobbet ger positiv feedback ofta för småsaker för det genererar en högre dopamineffekt. Att se belöningen som kommer långt senare fungerar inte för man lever här och nu. Därför krävs mer av små beröm, peppningar och positiva ord för att få en må bra känsla i kroppen, när man mår bra av det man gör blir man motiverad att fortsätta.

Hur kan man fånga upp elever och få de motiverad?

Det är viktigt att se möjligheter istället för problem. Har haft elev som räknade matte stående vid fönstret och dragandes i persiennen upp och ned, upp och ned men oj så mycket den eleven fick gjort under tiden med matten. 

Snöa inte in på att eleven absolut måste sitta stilla och genomföra uppgiften som du som pedagog tänkt att den ska gå till, se möjligheterna och kreativiteten och låt det flöda så ska du se att eleven med ADHD har löst uppgiften fast kanske på ett lite annorlunda sätt

Hur kan man då hitta motivation och vad är det som stör den?

Det handlar om att kunna styra sin impuls och sedan behålla fokus. Här är min förklaring:

Att det ska vara så svårt att hitta fokus och bara börja med uppgiften som är tänkt att göra, kan till exempel vara att rätta prov eller planera lektioner i en kurs. Att det sedan kan gå att hyperfokusera på en uppgift är svårt för andra att förstå. Det är svårt att förklara för de som inte vet, inte själv har upplevt detta.

När man väl lyckas hitta fokus som varit på vift i rymden eller nåt annat spännande upptåg och då bli störd och allt är förstört för fokus blir på rymmen igen, det är mer frustrerade än somliga kan tro…

Den nyss hittade fokusen kan förstöras av lappar i kläderna eller att kläderna sitter fel på kroppen, att stolen eller sittställningen känns fel, all energi läggs på denna “störning” och blir jättestor och det blir helt omöjligt att påbörja uppgiften som var tänkt förrän dessa “störningar” är åtgärdade.

Ibland är livet väldigt jobbigt att leva, hela dagen kan gå med massor av energi och allt bara flödar och man har ett riktigt gott flow. Sedan till att energiförlusten är total och på en kort stund rasar allt, som om hela korthuset bara faller ihop, faller även jag ihop. Då kan det räcka med en negativ kommentar för att jag ska bli super ledsen, känna mig misslyckad och värdelös. Lika snabbt kan en dipp snabbt vändas uppåt med positiva tankar och full med energi igen. Detta snabba pendlande är super jobbigt och kan tänka mig det inte är lätt för omgivningen att hänga med i växlingarna som sker.

Väldigt ofta blir vi med ADHD väldigt intensiva och jobbiga, vi har svårt att kontrollera våra impulser vilket leder till frustration hos omgivningen. Ibland undrar jag hur någon kan stå ut och ens orka med mig. Men det är väl de positiva sidorna som överväger de negativa. Vi kan ju trots allt komma med många idéer och hitta helt oväntade lösningar på problem. Vi är också fylld av energi till både glädje, nytta och frustration.

Jag har väldigt lätt för att tacka ja och hoppa på saker, är till exempel aktiv i flera föreningar och har svårt för att säga nej för att jag vill så mycket! Detta har jag förstått beror på min ADHD som driver mig framåt utan att tänka på konsekvenserna i detta fall min egna arbetsbörda.

Ett tips till andra med ADHD är att bli mer medveten om detta och be om hjälp. Dock är inte det alltid så lätt då i alla fall jag lätt tenderar att bli arg för att någon försöker stoppa mig i min framfart. Vet inte om det är så för många fler med ADHD men har förstått att det handlar om att styra sina impulser.

Har också fått frågan av en vän som undrade hur denne kunde hjälpa till att bromsa alla mina åtaganden, och iver på att göra en massa saker som jag sedan inte orkar med då det blir för mycket. Svårt att säga hur en vän ska kunna bromsa. Är det en chef så kan denne fördela arbetsuppgifterna så det inte blir för övermäktigt. En vän tillika partner kan säga stopp och då ha tydlig motivering och annat förslag på när det ska göras eller förslag på annat att rikta uppmärksamheten på. En sak är i alla fall säkert och det är att när min man stoppar mig blir jag först arg och jag menar verkligen arg. Fräser mot stackarn som egentligen bara vill hjälpa, det kan jag se och logiskt tänka ut nu när jag sitter här och skriver i godan ro. Men när jag blir stoppat mitt i då blir jag arg.

En annan positiv sida med ADHD är att man ofta kan vara en duktig problemlösare, det är väldigt vanligt att en person med ADHD tänker utanför boxen och hittar helt andra kreativa lösningar på ett problem. Detta är en styrka som oftare borde tas vara på i samhället. Tänk så många lösningar på olika samhällsproblem, företagsproblem osv vi med ADHD skulle kunna komma upp med. Tror samhället skulle se väldigt annorlunda ut och mer positivt om vi med ADHD fick utvecklas, accepteras och nå vår fulla potential.

En annan sida med ADHD som kan vara både positiv och negativ men med rätt fokus och rätt stöd av omgivningen kan en person med ADHD nå långt. Åh då menar jag långt! 

Många stora kändisar, entreprenörer och personer har ADHD och det är tack vare deras ADHD de nått så långt. 

Flera saker spelar såklart in och en av de är att ADHD människor tenderar att hyperfokusera på saker och aldrig ge upp, envisare människor finns inte och dessutom ser vi med ADHD oftast mest möjligheter, problem är bara till för att lösas och med den kreativitet vi besitter löser vi det mesta. Vi vågar kasta oss in i nya projekt och testa nya saker som faller oss in. Vill vi nå toppen så når vi dit.

Rubriken sa motivation och förklaringen kom med hur svårt det kan vara för en med ADHD. Tänk då ut vad kan jag göra som lärare, som vän, som kollega, som partner för att hjälpa och motivera personen med ADHD.

Om konsten att ge beröm, hjälpa på rätt sätt och få personen motiverad!

  • Positiv feedback ofta, ge beröm!
  • Hjälp personen att prioritera uppgiften, styr in fokus på det som ska göras men gör det vänligt!
  • Acceptera andra lösningar på problem, andra sätt att göra saker då ADHD personer tenderar att tänka utanför boxen.
  • I undervisning ge verklig anknytning till nyttan av kunskaperna, tex ekonomisk körning gynnar både plånbok och miljö.
  • Bemöt med ett engagerat och positivt förhållningssätt, det smittar av sig.
  • Visa att du tror på personen, att den kan lyckas!

Återhämtning viktigt men svårt då man har ADHD

Det är viktigt med återhämtning och ännu viktigare när man lever med diagnosen ADHD för då går hjärnan på högvarv för jämnan och drivkraften framåt sätter inte stopp för att hjärnan och kroppen är trött den trycker bara på än värre. Många är de som blir utbrända gång på gång utan att förstå själva orsaken, främst då kvinnor men finns säkert hos män med. Har hört flera som trots utbrändhet fortsätter arbeta och kör på som vanligt. Visar sig senare att de har ADHD.

Det är väldigt vanligt att en person som har outredd ADHD gång på gång springer in i den berömda väggen. Varför är det så då? Jo för att hjärnan går på högvarv och impulserna styr kraftigt och man har sömnsvårigheter och svårt för att varva ned och koppla av en stund.

Det gäller då man har ADHD att hitta stunder för avkoppling, återhämtning, små andrum där kropp och hjärna får vila. Inte bara sömnen som behöver fixas så man sover tillräckligt mycket under en natt utan de små återhämtnings stunderna i vardagen.

Hur kan vi då återhämta oss och få hjärnan att varva ned? Ja det är såklart olika för alla individer men här kommer några tips som fungerat för mig:

  • Mys med en kurrande katt, klappa katten och bara sitt och tänk på katten hur mjuk päls den har osv
  • Lägg dig i ett varmt badkar med lavendeldoft och tända ljus, eller sätt dig i en varm och skön bastu
  • Stanna upp under jobbet, släpp alla tankar och bara andas djupa andetag, 4-5 djupa andetag är bättre än inget
  • Ta en promenad där du försöker att bara vara i nuet och inte fundera på allting annat
  • Mindfulness och meditation
  • Umgås med djur, hästar, hundar ja vilka mysiga djur som helst, i mitt fall inte spindlar haha
  • Läs en bok eller lyssna på en ljudbok
  • Stanna upp och observera solen som skiner, snön som gnistrar, fåglar som kvittrar, vågor som skvalpar, stadsljud eller vad nu du mår bra av att bara höra

Hoppas tipsen kan vara till hjälp och att fler oavsett diagnos eller ej tänker på att återhämtning är viktig för vår hälsa och för att minska stressen i samhället.

Det här med att bli accepterad för den man är!

Varför kan inte folk acceptera mig för den jag är med min ADHD? Den frågan har jag ställt mig många gånger och har fått många olika svar.

När jag nu bytte medicin till elvanse så blev det mer ADHD, men och andra sidan mår jag så mycket bättre, känner mig inte låg och nedstämd som med concertan. Känner inte heller att jag misslyckas och inte får ihop det bara ibland men de små sakerna kan jag stå ut med.

Vill behålla kreativiteten men då lär omgivningen acceptera mig för den jag är! Jag försöker hitta strategier, en vän sa häromdagen att hen förstod varför jag alltid kollat i kalendern för att boka en träff med vännen. Så otroligt skönt då vänner förstår och accepterar att min ADHD är en funktionsvariation som det så fint heter numera =)

ADHD är inte en lätt diagnos att leva med och den visar sig olika hos olika människor just för att den finns i så många varianter och eftersom vi människor har olika personlighet.
Just som jag då hade landat och börjat acceptera mig själv som kvinnan med ADHD så skulle dessutom de personer som finns runt mig börja förstå vad detta innebär och glömma gammalt groll osv.

Det är inte lätt det förstår jag absolut och jag ska inte skylla på min diagnos men den förklarade mycket för min egen del att förstå varför vissa saker inte fungerar i livet för mig.
Jag kan förstå att vänner kan känna sig sårad av att jag inte verkar ha tid för de då kalendern åker fram för att se så jag inte har glömt något viktigt jag ska komma ihåg. Att vänner kan ha blivit sura för att jag sagt tokiga saker som bara hoppar som grodor ur min mun. Säger saker som oformlig massa om en vän, du får gärna vara efterhängsen till en annan vän, så tjock ser du inte ut att vara till ytterligare en vän. Menar inget illa men ibland surrar min hjärnan för fort för att jag ska få ut det jag tänker på rätt sätt, det blir som tokigt och fel, det jag egentligen menar snällt och positivt. Det finns flera vänner som lärt sig att fråga vad jag egentligen menade och ytterligare vänner som förstår att jag inte menar nå illa snarare tvärtom och kan skratta ihop med mig då det blir tokigt.

Kan också förstå att vänner känner sig som att de inte betyder något när jag inte kommer i tid, när jag inte hör vad de pratar om när vi pratar. Det är inte lätt när fokus hamnar på nå helt annat och när jag inte kan styra mina impulser utan bara följer de rakt av. Tänk er själva hur det skulle vara om du gjorde allt du kommer på direkt, inte kan lägga det i minnet och göra vissa saker senare, inte kan prioritera mellan impulser, intryck och infall.
Tänk dig då vilket kaos det då skulle bli. Lägg dessutom till att jag inte kan beräkna hur lång tid något tar och då blir försenad för tiden inte räckte till. Har fått lära mig av andra att göra strategier för tid.
Tex så har jag använt google maps för att kolla hur lång tid det borde ta att åka till jobbet, sen fick jag lära mig att jag också måste beräkna tiden det tar att klä på sig, gå ut till bilen, dra ur motorvärmarsladden (om det är vinter), parkera på jobbet, kliva ur bilen och sätta i motorvärmarsladden samt ta mig in till kontoret.
Hur mycket av detta gör ni som inte har diagnos och får till utan att behöva använda energi till att tänka på det och få till det?

Ja ADHD är inte en lätt diagnos varken för den som har diagnosen eller för den som är omkring personen med ADHD. Inte gör det saken bättre som omgivningen inte kan tänka sig att acceptera och hjälpa den som har ADHD.

Stort TACK till er som faktiskt gör det, ni är guld värda!!!

ADHD medicin, doping och körkort

Efter jag börjat med ADHD medicin började jag fundera över vad detta skulle betyda angående innehav av körkort och mitt tävlande i både barmark och slädhundsstil med draghundar. Var på SDSF (Svenska draghundsport förbundet) årsstämma då de hade en föreläsning om doping/antidoping. Owe Jonsson höll i föreläsningen. Frågade om ADHD medicin, eftersom den enligt rödgröna listan på förbjudna preparat finns med som dopingpreparat. Svaret var klart och tydligt: ”Eftersom de flesta slädhundsförare har det driv och brinnande entusiasmen som krävs för att hålla på med sporten, ha många hundar, ge sig ut i alla väder osv så är ADHD en vanlig diagnos bland slädhundsförare. Skulle vi förbjuda ADHD medicin har vi snart inga aktiva slädhundsförare ” Det han menade var också att sporten riktar mest uppmärksamhet på hundarnas välmående och elitens doping, ska jag börja tävla elitnivå får jag söka dispens men det är inga bekymmer för tror inte jag kommer satsa på elitnivå 🤪

En annan tanke var körkort och tillstånd för att få fortsätta ha det, tänkte också på poliskontroller där ADHD medicin skulle ge positivt svar på drogtest. Jag ringde transportsystemen och fick till svar att läkaren som medicinerar måste skriva ett intyg, sagt och gjort, läkaren skrev intyget och det var inskickat. Bara nervöst vänta på svaret. En väntan som är jobbig då man med ADHD har dåligt tålamod 🤣 Dessutom har en historik av att känna sig misslyckad och inte klara saker gjorde oron större. Känslor som blir starka blir då jätte starka på oro. Inte för att jag hade behövt oroa mig. I brevlådan låg då en dag kuvertet från transportstyrelsen. Nervöst öppnande då hjärnan drar igång i en väldans hastighet och hinner tänka allt som hur ska jag lösa att ta mig till jobbet utan körkort mm. Öppnar kuvertet läser snabbt och drar en lättnadens suck. Beslut att jag om 2år måste inkomma med nytt läkarintyg och att körkortet var beviljat så länge det sker 🥰🤪 Puh!

Psykolog samtal om strategier 😃

Pratade med psykologen och vi pratade om tips inför då min man ska vara borta på studievecka, pratade också om olika tips på strategier och hur jag ska tänka i vardagen för att strukturera min vardag. 

  • Kom också överens om att jag skulle testa köra mindfulness olika långa i tid och göra minst en per dag i 10 dagar, vill verkligen testa o få till detta.
  • Viktigt! Att skapa rutiner genom att kliva upp samma tid och lägga sig samma tid.
  • Att inte bli sur på sig själv vid misslyckanden. Se på det som en utmaning att lyckas bättre nästa gång, hitta en enkel förklaring och bara se det så. Typ ge goda råd till sig själv. Nolltolerans mot mobbing i sitt eget huvud! Se det problemlösande istället och bemöt händelsen med problemlösning istället. Vad gör vi nu?

Det behöver aldrig bli perfekt, man behöver inte bli bäst, lyckas jag några gånger är det toppen!

Vad händer efter utredning?

Nu är jag 42,5år men fick min diagnos då jag var 40år. ADHD kombinerad lindrig form, gjorde utredningen på CEREB i Stockholm, går sedan hos läkare på Sophiahemmet Försäkringsmottagningen i Stockholm. Fick börja med medicin Concerta 18mg provade höja på olika sätt under ett drygt års tid, fick sen gå över på Elvanse och äter nu 60mg av det. Fick rådet av CEREB att gå Pegasus kurs en kurs för vuxna som fått ADHD diagnosen. Fick kämpa för att få gå den kursen via landstinget/regionen då de inte ville erkänna min diagnos. Men skam den som ger sig, jag gav aldrig upp och efter otaliga samtal osv fick jag äntligen denna höst gå Pegasus 8 mycket lärorika kvällar där vi utbytit erfarenheter diskuterat upplevelser osv ang våra diagnoser. Sen går jag även hos psykolog en specialist på ADHD och vi har samtal via telefon då han finns i Göteborg och jag bor i Sollefteå. Mycket, det mesta faktiskt har jag fått via min sjukvårdsförsäkring en försäkring som ger förtur i vårdkö, betalar resorna till privata vårdgivare osv. Betalar endast självrisken en gång/händelse/sjukdom. Oavsett vad så har man rätt till terapi i någon form och Pegasus finns på CEREB om det nu finns någon som vill gå privat.

Medicinen har hjälpt mig massor:

  • Bättre fokus
  • Mindre stressad, riskerade o bli utbränd tidigare helt bortblåst nu
  • Bättre koncentration o arbetsminne
  • Bättre struktur o ordning på mitt liv, inte så impulsiva handlingar utan gör det jag ska göra tills det är färdigt liksom
  • Kan prioritera bättre än tidigare
  • Kan fördela energin bättre under dagen o blir inte helt slut när jag kommer hem från jobbet.

Starka känslor och missförstånd

Efter en stark händelse där jag fick vredesutbrott med ett skenande ADHD temperament gjorde jag vissa reflektioner:

Folk behöver vara tydlig mot oss med ADHD, det gäller inte bara instruktioner utan även det man säger, var tydlig tex med att jag inte får säga vidare/ berätta för någon. Samma är att säga en sak och mena något annat, jag kan iaf läsa av och känna du ljuger ju nu och undra varför?

Frågan är hur ska jag kunna få folk att förstå detta? Så det slipper bli konflikter i onödan??

Svar från en fin psykolog jag går till:

Bemöt personen med förståelsen och ödmjukhet, be en vän om hjälp för att slippa hamna i missförståelse och konflikt som sist. Skriv ned och ta det en gång till så vi båda är överens om vad som sagts. Tänk på att det tar tid att ändra ett beteende från båda parter.

Min upplevelse av ADHD medicinering

Inte trodde jag att jag skulle vara den som inte kände igen mig med medicin. Vadå jag har ju lindrig ADHD och så liten dos var min tanke men det kom ändå smygande.
Innan jag började med medicinen concerta 18mg var jag livrädd att den skulle ta bort den kreativa delen av mig och min förmåga att undervisa alla möjliga typer av människor med och utan diagnos. Kände ändå att behovet fanns att medicinera då vissa saker var för stressande, att inte få ihop livet med alla planeringar, struktur och ordning. Concertan hjälpte till viss del men vid höjning för att få mer hjälp kände jag mig nedstämd och låg i måendet. Provade höja dosen vid två tillfällen under det dryga året jag åt concertan.
Läkaren som medicinerar förklarade det med att jag blev i mitt tycke för normal, att jag då tappade min drivkraft som gjorde mig glad och gav mig energi.
Vad var det då som gjorde att jag kände så här? Jo jag hade hittat mitt sammanhang i yrkeslivet där ADHDn till och med var en tillgång. På concerta blev jag inte lika bra lärare, visst jag blev lugn och kunde fokusera på en sak i taget och prioritera vad jag skulle göra i vilken ordning. Undervisa kunde jag fortfarande men glädjen fanns inte där. Jag kunde fortfarande anpassa och förstå elever med olika svårigheter som ADHD mm. Men lyckokänslan infann sig aldrig som förr. Det blir då en avvägning att hitta en medicin som kan hjälpa med det som stressar mig att finna lugn och struktur på livet men som inte tar bort drivet och min goda förmåga att undervisa med glädje som smittar av sig till eleverna. Inte trodde jag att jag var den som skulle tycka att det inte fungerade med medicin men så blev det.
Efter diskussion med läkaren blev det då byte till elvanse 30mg. Oh shit vad hände då jo mina ADHD symptom blev starkare och mer stressande då med frustration och irritation som följd, lättretlig osv. Att ha haft mindre ADHD symptom under ett års tid hade gjort att jag faktiskt glömt hur jobbigt det är att ha ADHD, känslan av misslyckande kom som en smäll. Förstod inte ens hur vi orkat leva med min ADHD tidigare. Samtidigt så hade jag ju lagt strategier åt sidan då medicinen hjälp mig. Så symptomen blev starkare på ett sätt.
Det som gör det absolut svårast, oavsett det gäller att börja medicinera eller om det gäller som i mitt fall byta medicin, är att finna sig själv i det hela. Det blir en beteende förändring som man behöver landa i. En psykolog sa till mig att en person med ADHD måste lära sig lita på att förändringen är bestående och inte något tillfälligt och det kan ta 3-4år innan allt har satt sig så att säga. Till det kommer också att de personer som finns runt en också behöver ändra sina beteenden och vanor då den med ADHD ändrar sitt, detta för att alla ska göra en anpassning till varandra. En trög process som i slutändan blir bra gissar jag i alla fall.

Känslan av att bli hjälpt av medicinen är helt fantastisk att äntligen klara saker som tidigare varit svårt känns som en vinst, äntligen har jag lyckats och självförtroendet växer. En varm go känsla sprider sig i kroppen när man äntligen kan lyckas. Sen finns givetvis vissa svårigheter kvar och det får man räkna med att man kommer fortsätta behöva hjälp med vissa funktioner.

Byte av medicin från concerta till elvanse

Just nu lever jag i en känslomässig storm och det stormar rejält riktigt så det sliter och drar i en. Medicinbyte som ger mer ADHD symptom som nu varit borta under ett år mer eller mindre. Känner ändå en glädje i att känna igen mig själv. Men får en stark känsla av att det inte är accepterat att jag inte ska vara kvinnan med ADHD. Men medicin eller ej så är ADHD en del av mig och mitt liv. Jag vet att jag sagt elaka saker, ibland handlat för impulsivt eller svängt för snabbt i tankar och känslor. Det är så jag ibland själv inte hinner med. Jag försöker finna mig själv i hela denna process som det blir av att få ADHD diagnosen i vuxen ålder. Att börja medicinera och fungera mer normalt o känna att man inte känner igen sig själv. Till slut vet man inte vem man egentligen är i allt kaos.

Vad man behöver då är en familj som accepterar en för den man är och vänner som finns där trots alla kast hit och dit. 

🤣

Framförallt behöver man folk runt sig som förstår vad ADHD är för mig, hur simpla saker som är självklara och kanske sägs för att vara snäll kan såra och göra mig ledsen eller kanske tom arg.
Att förstå och själv acceptera att livet haft sina svårigheter pga en viss diagnos, att känna sig misslyckad o värdelös fast man inte egentligen är det men för att det hänger ihop med ADHD… Detta är inte lätt och vägen fortsätter att vara krokig tills en balans av medicin med rätt dos och psykolog terapi samt Pegasus utbildning har hjälpt o funnit en balans i tillvaron.

ADHD utredning

Sökte Landstinget för över ett år sedan, stått i kö i väntan på utredning för misstänkt ADHD.

Fick tips om CEREB AB i Stockholm skickade egen remiss i maj 2017.

I september fick jag kallelse till Landstinget o påbörjade ett första samtal, sedan beslutade de att gå vidare med fördjupad anamnes. Sagt o gjort jag började träffa kurator som intervjuade, samlade in info om mig i barndomen, skolan o nuvarande liv.

Under tiden fick jag kallelsen till CEREB.

I december 2017 skulle Landstinget besluta om de tänkte gå vidare eller ej med utredningen. Vilket de inte gjorde och behandlade mig dessutom kränkande men det är en annan historia.

På CEREB blev jag positivt bemött och träffade psykolog i två dagar samt läkare en dag för utredning och efter dessa två dagar har de fått in all info som behövs plus alla frågor både jag, min far och bror har fått besvara innan jag kom dit.

Energikrävande tester gjordes på CEREB som handlade om arbetsminnet, att förstå och kunna följa instruktioner, att kunna se mönster och få ihop klossar, att se en bokstav ur alfabetet hoppa fram på datorskärmen och då trycka på mellanslagstangenten om det inte var X. Haha vilket kaos det blev med bokstäverna  Allt för att testa och se koncentration och arbetsminne.

Intelligensen och logiska tänkandet var det inge fel på. Inte heller visade det på andra sjukdomar som kan ge liknande symptom. Intressant då att landstinget/ vuxen psyk i Sollefteå kunde härleda alla symptom till defekt i huvudet pga avsaknad av luktsinne haha.

Testerna var jobbiga och tröttande att genomföra. Blev efteråt helt slut i kolan av alla tester  Läkaren och psykologen såg iaf en röd tråd och hitta inget annat än den misstänkta ADHDn. CEREB skulle sammanställa och i slutet på november skulle jag få svar, vilket dröjde till början på december men svar fick jag med massor av förklaringar på mina problem.

Efter testerna kändes det som att superkraften förvandlas till en enorm trötthet, energiförlust delux. 

Ingenting funkade och jag blev bara blir och frustrerad!

🙈

Kände mig samtidigt glad och nöjd över de prestationer jag gjort under testerna och att jag då fått fram mina problem.