Fördomar!

Detta inlägg handlar inte enbart om ADHD men är icke desto mer viktig då alla människor blir drabbade av fördomar och i synnerhet de med diagnoser.

Att utsättas för fördomar och träffa människor som har fördomar om ADHD är tufft då man ska försöka förklara och få de att förstå.

Vanliga fördomar om diagnosen ADHD:

  • Du ska vara hyperaktiv och klättra på väggarna om du har ADHD. Eller är det så? Alla med ADHD är inte hyperaktiva utan kan ha den ouppmärksamma formen fd ADD. Samtidigt kan hyperaktiviteten yttra sig på andra sätt.
  • Du kan inte behålla ett jobb och är ofta arbetslös om du har ADHD. Många med ADHD har högt uppsatta poster i yrken som läkare, artist, företagare mfl.
  • Utbildning är ingenting du med ADHD klarar av. Med tanke på alla högt uppsatta yrken som många med ADHD har så måste en person med ADHD klara av studier, är oftast bara hjälp och strategier som behövs.
  • Har du ADHD är du så impulsiv så du gör kriminella saker. Kriminella saker kan alla göra och visst är det fler med diagnosen som tyvärr råkar ut för det men samtidigt handlar det om att få diagnosen och rätt hjälp och behandling.
  • Har du ADHD kan du inte koncentrera dig alls. Det är så otroligt olika från person till person och vi med ADHD kan hyperfokusera och bli totalt inne i det vi gör 🤣
  • Personer med ADHD har okontrollerat humör och blir ruskigt arg. Förvisso kan vi bli lika arg som vi blir glada och att det kan växla fort också men helt okontrollerbara håller jag inte helt med på. 🤪
  • Alla ska ha ADHD nuförtiden! Ja lite så är det folk tror men helt ärligt vem vill egentligen ha ADHD? Det är trots allt ett funktionshinder 🤔

Mycket av fördomarna är helt fel uppfattning och en del av det handlar om upplysning och förmedlande av kunskaper.
Man grundar sina fördomar på uppfattningen av hur de som märks mer med diagnosen ADHD är och det är mest forskat på killar med diagnosen och förr faktiskt inte längesen alls trodde man att endast killar hade diagnosen.

Viktigast är att varje individ stannar upp och frågar sig varför man har den uppfattningen/fördomen!

Samtidigt försöker lyssna och förstå varje individs olikheter 💞

Drivkraftens sidor

Jag har en inre drivkraft som kan vara till nytta men också vara enormt jobbig, den driver mig framåt dag ut och dag in. Det blir konflikt när kroppen säger VILA men hjärnan säger NEJ fortsätt framåt!

Att inte få sätta sig ned och vila när kroppen och faktiskt även hjärnan behöver det är frustrerande, även om hjärnan själv inte fattar det så behöver både kropp och hjärna återhämta sig. Risken är annars stor att personen blir utbränd/går in i väggen eller vad man nu vill kalla det.

Hur väl många än menar så hjälper det inte:
-att säga men det är väl bara att sätta dig ned och göra ingenting
-att be mig ta det lugnt
-att försöka få mig att sluta med det jag brinner för här och nu

Drivkraften är ständigt närvarande och går inte att stänga av. Det gäller att hitta vägar, strategier för att få återhämtning, få till sömn och vila. Hur konstigt det än låter så är vilan för mig att allt är planerat så jag slipper tänka på vad som ska göras. Vila är också att köra meditation eller mindfulness och jag vet att många med ADHD har svårt för detta.
Minns så väl när psykologen sa jag skulle jobba med mindfulness och jag tänkte det kommer aldrig gå, men med psykologens tips gick det utmärkt. Gäller bara att finna de små knepen för att lyckas. För mig blev det att börja smått och endast tänka på andetaget och luftens väg in och ut genom näsan ungefär som en våg som rullar in över stranden och sakta glider ut till havs igen.

Jag tror inte det går att förstå för de som inte har ADHD att denna drivkraft är en del av att ha ADHD och det går inte att fullt förstå hur jobbig den kan vara och samtidigt hur mycket jag kan få gjort. Den drivkraften är ju faktiskt den som gör att många med ADHD lyckas som chefer, företagare, musiker osv. Klart den också är irriterande för människor runt mig som blir drabbad av mitt driv, de jag liksom drar med på tåget =)

Livet med ADHD!

Once upon a time someone told me to take my medicine and work properly again… 

Men ADHD medicin kan inte få mig eller någon med ADHD att fungera normalt. 

Läkemedel för ADHD ska endast ses som ett stöd för att få till det som måste fungera. Tänk som en flytväst, simma måste man alltid göra själv men det är lättare om man slipper sjunka under ytan och få kallsupar.

Läkemedel för ADHD ordnar inte upp livet utan andra insatser som psykolog, grupputbildning och kognitiva insatsstöd mfl vilka alla är viktiga delar av att en person med ADHD ska få bästa förutsättningarna för att lyckas i livet. 

Något som jag insett är också vikten av en förstående och stöttande omgivning alltifrån partner, vänner, lärare, föräldrar, grannar till kollegor och vårdpersonal. 

Ni alla runt mig är viktiga för mig för ni hjälper mig att fungera och få till livet. Främst vill jag med detta blogginlägg tacka alla som visar att de vill förstå och verkligen vill försöka stötta o hjälpa. Mest uppskattad för mig är min underbara make som delar mitt stormiga liv med känslor som snabbt växlar 💞

Jag förstår det inte är lätt att leva med någon med ADHD även om jag har den lindrig varianten av den kombinerade formen så har ADHD många sidor negativa som positiva:

  • Energi och drivkraft och andra sidan energiförlust
  • Rastlöshet inre eller yttre men får mycket gjort stundtals
  • Arbetsminnesproblem
  • Känslomässiga berg och dalbanor och starka känslor vilket också gör att jag älskar mera och tycker om vänner mera intensivt 
  • Stor kreativitet och förmåga att kunna tänka utanför boxen
  • Ostrukturerad och impulsiv och samtidigt ha starka behov av att veta vad som ska göras och vad som är planerat.
  • Att jag avbryter och verkar ego fast det egentligen handlar om att jag annars inte kommer ihåg vad jag tänkte
  • Att jag säger ogenomtänkta saker ”hoppar grodor ur munnen”
  • Att övertänka saker och älta någonting som hänt för längesedan!

Att minnas saker och inte minnas andra!

Att leva med en annorlunda fungerande hjärna kan på många sätt vara fruktansvärt frustrerande. 

  • Att på jobbet inte kunna ta fram kunskaperna vid rätt tillfälle, och måste ha minnesanteckningar som stöd för att komma åt kunskaperna som finns där.
  • Att inte kunna minnas möten, att sonen ska ha gympakläder med sig tisdagar och torsdagar men ändå glasklart minnas en händelse i mellanstadie där jag sagt eller gjort något konstigt eller blivit orättvist behandlad!
  • Att tappa bort sig i det man jobbade med nyss bara för att man blir avbruten av en kollega, en elev, ett telefonsamtal osv. 

Detta kan göra mig arg, ledsen och frustrerad att inte min hjärna kan fungera som alla normalstördas gör.

Att ha läst 7 år på universitet och ha en lärarexamen och lärarlegitimation och ändå inte kunna ta fram kunskaperna ur huvudet där och då när en elev frågar om en sak. För mig känns det som att jag är dum i huvudet som inte kan klara detta men jag vet att det beror på min ADHD och förmåga att kunna koppla på rätt sak och komma åt rätt minne i hjärnans funktioner. 

Jag brukar förklara detta för eleverna och när en fråga kommer jag inte kommer åt svaret i min hjärna direkt så plockar jag fram det på Google för att väcka den nervbana som leder in till minnet av den kunskapen som är nödvändig för stunden och då märker eleven att jag kan prata väldigt mycket om just den saken. Jag behöver liksom bara en startgas som sätter igång rätt minnesprocesser och tankebanor för att komma åt kunskaperna som ligger lagrade i min fantastiska hjärna. För dum är jag inte utan jag har bara svårigheter med de kognitiva processerna. 

Att vara kvinna med ADHD utan att ha diagnos

När jag först funderade på om min problematik kunde bero på ADHD tänkte jag inte så mycket på vad det egentligen innebar.
Senare när jag blev mer medveten om att så var fallet, att ADHD med ganska stor säkerhet var det som var mitt problem då hände saker.
Först har man i hela livet försökt upprätthålla en kvinnlig fasad, vara den kvinna som samhället anser att man ska vara, den som klarar att sköta barn, hus och hem och samtidigt ha ett arbete.
Nåja alla ni som med mig har diagnos vet att detta inte alls fungerar då man har ADHD, att ens tro att struktur och ordning ska finnas hemmavid är bara att glömma!

Väl medveten om att ADHD var orsaken till mina problem, det som stressade mig inombords och det som fick saker i livet att strula. När jag liksom landade i den tanken så släppte alla försök till strategier omedvetet och allt blev extra mycket ADHD kaos. Det är så det går till enligt en studie som en psykiatriker vid namn Lotta Borg Skoglund beskrivit i sin bok “Från duktig flicka till utbränd kvinna”.
Ändå har samhället fortfarande väldigt svårt för att acceptera att vi med ADHD tänker och fungerar annorlunda.
Att tro att vi ska kunna vara en super women är att tro fel.

Har vid flertalet tillfällen tänkt tanken varför jag inte tycker mig hinna med planering i jobbet, fritidssysselsättningar, familjeliv trots att jag börjat förstå vad ADHDn innebär för mig.
Sen läste jag Lottas bok och förstod att det alla utan diagnos gör per automatik kan inte vi göra för vi behöver processa allt i flera steg för vår hjärna fungerar så. Det förklarar också varför vi med ADHD ofta har svårt för förändringar framförallt förändringar i dagsplanering och veckoplanering.

Att vara barn till en med ADHD

Fick en fundering om hur det kan vara att leva med en förälder som har ADHD. Vet att sonen sagt när jag började med medicinen Concerta och sedan gick över till Elvanse att han hade saknat den där lite roligt tokiga mamma som var innan medicin samtidigt upplevde han en bättre struktur och ordning.

Så var det ju med när jag gick på Concerta förlorade jag en stor del av min kreativa/impulsiva sidan. Men den kom tillbaka med Elvanse.

Tillbaka till funderingen hur är det för ett barn och leva med en förälder som har ADHD?

  • Problematiskt då föräldern inte kommer ihåg viktiga saker
  • Spännande för det händer massa roligt
  • Oförutsägbart då man aldrig vet vad som händer och när det händer
  • Känslostormar som växlar

Jag tog och frågade sonen på 11 år och han svarade så här:

  • Mamma är kreativ och busar på ett roligt sätt
  • Det är jobbigt när mamma blir arg för då blir hon ARG och när hon blir ledsen så blir hon jätte LEDSEN.
  • Det växlar snabbt oxå mellan att vara ledsen och glad vilket kan komma plötsligt så man inte hinner med själv.
  • Mamma kan vara väldigt impulsiv och göra tusen andra saker än det hon ska göra. Det är vägen till det som ska göras som störs ut av impulsiviteten.

Att leva med en med ADHD

Det är ett fartfyllt liv att leva med någon utan bromsar, att leva med en som inte har möjlighet att styra och hejda sina impulser, som inte kan organisera sitt liv, som behöver stöd och hjälp och som kan vara extremt intensiv och allt vad det innebär att leva med en person som har ADHD.

Tänk er ett liv som rusar fram med en Ferraris fart och att bromsarna är så dåliga som cykelbromsar, det är så det är att leva med ADHD. Det är ofta starka känslor och både humör, motivation och energi svänger otroligt fort så det kan vara svårt att hänga med. Sen helt plötsligt kommer energiförlusten över en och orken är då absolut noll. Det är verkligen allt eller inget. Det som nyss var intressant och motiverande är i nästa stund totalt ointressant. Det kan vara extremt svårt att komma igång och lika svårt att sluta med det man håller på med.

Inte är det lätt och många är de konflikter som dyker upp och saker som ställer till det. Det kan vara extremt stressande för den som inte har ADHD att leva med en som har diagnosen.
Detta blogginlägg ska handla om förklaringar och tips på att få det att fungera bättre i familjelivet oavsett om det handlar om en mamma eller pappa eller barn med ADHD eller som i vårt fall att jag som mamma har ADHD, min mamma hade det förmodligen så även min bror och morfar samt att vi misstänker vår son har det också.

Det som är viktigt att komma ihåg är både att den som har ADHD inte rår för sin problematik. Det är inget man valt att leva med och vi får ofta kämpa i motvind hela livet för att ens få till vardagliga saker. ADHD är också så mycket mer än svårigheter med impulsivitet, hyperaktivitet och koncentration. Det sista en person med ADHD behöver är att känna skuld över att man drar ned andra på grund av sina svårigheter. Eller känna skuld över att inte lyckas och ständigt misslyckas.

Samtidigt är det jätte viktigt för alla er som lever med någon/några med ADHD att utöver hjälpa den man älskar även se till att få återhämtning, förståelse och uppskattning. Den enda man kan ändra på är sig själv så viktigast är att ta hand om sig själv, syssla med egna intressen, hålla fast vid sina värderingar och egna övertygelser. Du blir till bäst hjälp för personen med ADHD om du får ork och det får du genom att ge dig själv tid. Bra tips är att träffa andra i liknande situationer så att man får diskutera och känna att man inte är ensam om att leva i en familj med ADHD.

Förändringarnas problematik!

Att ogilla förändringar är något iaf jag har stora problem med. Gissar att många med ADHD har liknande problem då allt handlar om att försöka leva ett strukturerat och så normalt liv som möjligt. Något som kräver enorma mängder energi hos oss med ADHD. Det som ni utan diagnos klarar per automatik kräver tankemöda och massor av energi för oss med diagnos.

Vilka förändringar pratar vi om då?

Jo det kan vara så enkla som att möblera om så jag inte hittar längre bland sakerna eller att vi bestämt något och det blir ändrade planer.
Många kan säkert tänka men vadå du är ju impulsiv så hur svårt kan det vara och bara vara just det och förändra. Jo men det är så här att för att få livet att fungera med allt vad det innebär och inte på kuppen köra slut på mig själv så måste jag planera och strukturera livet.
det blir så otroligt svårt att planera om det hela då själva planerandet i sig kan bränna ut en person med ADHD.

Redan som liten flicka kallades jag envis. Minns så väl när vi var i stugan och jag inte var förberedd på att vi helt plötsligt skulle åka till en bekant till familjen. Jag vrånghöll fast mig och skulle inte gå. Vi kom iaf till slut iväg och lika envis skulle jag sedan inte åka hem för då hade jag ju landat i förändringen och hade nu skoj med ett av deras barn. 🤪

Tips till alla som bemöter oss med ADHD:

Var förutsägbar genom att i förväg säga vad som ska hända.

Var tydlig genom att säga saker kort och enkelt.

Dela ut schema/agenda för att tydligt visa vad som tex ska ske under denna kurs, vad vi gör denna vecka och när prov ska göras.

Påminn om saker i förväg dagen innan, på morgonen och en stund innan. Påminnelserna ska skapa en förutsägbarhet genom att använda de sinnen personen i fråga bäst trivs att använda.

Naturligt slut på en aktivitet/uppgift gärna med en motivation som en frukt, lyssna på musik.

Sist men inte minst vill jag än en gång tipsa om den fantastiska gruppen på Facebook 👇👇👇

En intressant upptäckt!

DAMP var tidigare en diagnos och många är de som tror detta handlar om ryckiga rörelser, en dampighet helt enkelt. Numer finns inte diagnosen DAMP men problemen som fanns under diagnosen finns fortfarande.
Aldrig har jag tänkt tanken att jag skulle ha ”DAMP” men när jag läser om denna diagnos får jag en aha upplevelse en intressant upptäckt!

Vad innebär då problemen som tidigare fanns under diagnosen DAMP som numer ligger mer under ADHD?

Problemen innebär att man har motoriska problem som tex ta emot en boll eller sak som kastas till en, skriva så hårt så stiftet går av ofta, känna obehag av kläder, lappar i kläder, skrynkliga lakan, ha jobbigt med konsistenser i mat eller kladdiga fingrar.
Kan även tänka mig att min problematik med att kunna ta emot mig när jag ramlade när jag var liten också hänger ihop med dessa motoriska problem.

Det som är intressant tycker jag är att det handlar inte bara om finmotorik och grovmotorik utan även perception alltså intryckskänslighet.

Finns väldigt lite forskning om detta men är ändå intressant att höra vad ni som har ADHD har för erfarenhet av detta?

Att leva med ADHD

❤️ De flesta förstår inte att vissa människor använder enorma mängder energi för att bara försöka vara normala ❤️

Lär dig komma i tid, stressa inte så mycket, gör inte så mycket, du måste minska hundantal och saker du sysslar med, gör avslappningsövningar, meditera, gör mindfulness alla välmenande ord som egentligen inte hjälpte alls som endast stressade mera.. Tills den dag jag fått min ADHD diagnos och fick träffa en förstående psykolog. Den dagen det vände och jag äntligen kan hantera den inre stressen och det dåliga måendet, att jag mår dåligt över att inte lyckas.

Förstår precis det många med ADHD säger att hur ska jag kunna köra mindfulness då det är väldigt svårt att meditera fast jag tränat på det hela livet. 

En kvinna uttryckte det så här: ”Om några fler hade sagt åt mig att sitta och stirra på ett russin i en kvart, utan att samtidigt förse mig med insikten om att det är ljusår svårare för oss med ADHD, hade jag tryckt ner det dj-a russinet i halsen på dem.”

Min psykolog förstod precis denna problematik och gav mig tips och råd på hur jag skulle börja med bara 1 min och gärna i vardagliga sammanhang som när jag borstade tänderna, sedan öka successivt och vilken skillnad på att sedan några månader senare kunna stå mitt i Stockholms ljud och bara vara i nuet, andas och följa ett träds vajande i vinden och verkligen bli avstressad och lugn 💞

Att ha ADHD kan vara ett stort handikapp som dessutom är väldigt osynligt. Det innebär att man har svårigheter med att uppskatta tid, prioritera mellan vad som behöver göras och vad som kan vänta. Det innebär också att kunna organisera, planera och inte distraheras och påbörja något nytt. Ofta är de gånger jag påbörjar något för att påbörja nästa och aldrig blir klar med någonting under en dag. Listor skrivs men man fixar inte att prioritera på listorna. 

Jag och min man har löst det så här att jag skriver listorna allt jag kommer på som behöver göras skriver jag in i google keep sen prioriterar han i listan och jag börjar lära mig lite hur man ska prioritera 🤪 Det tar sig med hjälp av min kära make, google keep, ADHD medicin, psykolog och arbetsterapeut som kommit med tips på strategier.

Det är med ADHD svårt att hänga med och förstå instruktioner i flera led då det inte finns en ett fungerande arbetsminne och en styrande autopilot. Arbetsminnet är en del av de exekutiva funktionerna. Förklara det då gärna flera gånger och tydligt. Dela upp instruktionerna i flera delar typ börja med att göra detta, när det är klart ge nästa instruktion. Glöm dock inte att vi med ADHD ofta kräver en förklaring på varför för att förstå meningen med att göra det i en viss ordning. Annars kan vi lösa det på annorlunda sätt och det fungerar i många fall också så var flexibel. Men om man ska sätta ihop en motor tex så krävs det att det görs i en viss ordning annars får man inte ihop motorn så den fungerar. Genom att förklara pedagogisk varför och ge korta instruktioner förbättras självförtroendet och självkänslan. ”Titta jag kan lyckas” 💖

Vill också tipsa om en super bra grupp på FB där man kan få massor av tips på struktur, idéer mm. Den heter Struktur för oss med ADHD/ADD. 👇👇👇