ADHD Camilla – Sida 8 – Mitt liv med ADHD

Starka känslor man inte styr över!

Känslor och då starka känslor med diagnosen ADHD är ett gissel som sätter käppar i hjulet på flertalet sätt.

Känslor kan växla snabbt och ena stunden glad och full av energi och nästa stund totalt tom på energi och ledsen. För mig handlar det om att jag känner allt starkare än ”normalstörda” gör, jag blir gladare, mer ledsen, mer sårad, känner starkare vänskap, älskar mera osv. Sen kan dessutom känslor skena iväg och bli extra superstarka då är det mer att jag inte kan hejda känslovågen och vad jag gör av känslorna.

ARG!!! Jag kan bli riktigt arg, oresonligt arg! Arg så ingen annan förstår framförallt då jag ändå har lång stubin och sällan blir arg utan mestadels är positiv. Ilskan kan komma plötsligt, triggas av något och speeda upp snabbt som tusan.

När bägaren rinner över så rinner den över med raketfart!

Har man ADHD följer man sina känslor intensivt och starkt, är känslomässig instabil och blir totalt utmattad av alla starka känslor.

När jag var ung (barn/tonåring) styrde jag verkligen inte över mina känslor och många gånger är de tillfällen när det gick överstyr ibland till nackdel men också till fördel faktiskt =)

På skolan i lågstadiet fick vi gå till fritids och ha aktiviteter varpå en dag hade vi kuddkrig och byggde med stora kuddar, jag hamnade under och de övriga barnen fortsatte bygga ovanpå trots att jag desperat försökte säga stopp och komma ut. Till slut kom jag ut och var oresonligt arg, skrek och grät, hade fullständig panik. Fröken satt med mig i famnen bakom en dörr i 5h innan mamma fick hämta mig för det gick inte att få stopp på ilska och gråt. Väl hemma somna jag som en stock helt utmattad.

En annan sådan händelse från då jag var ung denna gång i mellanstadiet närmare bestämt 6ans klassresa då en klasskompis drog av mig täcket på morgonen. Jag sover utan kläder så när klasskompisen drog av täcket och sprang iväg med det tände jag till på alla cylindrar och drog igång med alla starka känslor, jag blev ARG. Vad jag gjorde var att springa efter klasskompisen med kudden och banka och slå med kudden på klasskompisen tills dun flög över hela rummet, ingen kunde stoppa mig förrän jag fått ut all ilska. Sen for jag hem helt slut.

Vidare har jag promenerat mitt i natten tvärs över skogen till en kompis som jag bråkat med per telefon. Utredas skulle det vi hade konflikt om. Och det var här och nu det skulle diskuteras. Tålamod att vänta till dagen efter fanns inte.

Jag har även brunnit av på en klasskompis som skulle jävlas med mig och hålla igen glasdörren till NO korridoren på högstadium, tryckte upp honom mot väggen bakom dörren med kraft, blängde på honom och gick sedan. (Ska tilläggas att han var med och mobbade mig fram tills den händelsen)

Många är de händelser som fått mina starka känslor att skena iväg och även fast jag hittat strategier så når jag än idag i vuxenålder dit där känslorna skenar iväg som en raket.
Orättvisa har jag aldrig gillat och inte heller folk som retat upp mig och inte håller sig till sanningen. Blir jag uppretad i vuxen ålder så kan jag tygla mig så pass att jag åtminstone hinner gå undan och få göra ett försök till att reglera de starka känslorna. Ena gången går en bräda sönder för att jag slår sönder den andra gången skriker jag mig trött. Efteråt blir jag sjukt trött och slut. Oftast slutar det med gråt och sömn.

Råd till er runt personer med ADHD som blir arga för det första trigga inte igång denna starka känsla, för det andra om så har skett ge space och låt personen få gott om utrymme att själv lugna sig. Håll för allt i världen inte fast en person i sådan stark känsla, det slutar aldrig väl. Prata och resonera om händelsen kan man göra när ADHD personen har lugnat ner sina starka känslor och kan tänka lugnt och resonabelt.
Vi är inte dum i huvudet men vi styr inte över våra känslor!

Skillnaden mellan flickors och pojkars ADHD eller samhällets sätt att se på det!

Vet att jag i ett tidigare blogginlägg skrivit om att vara annorlunda. Kommer delvis handla om samma sak i detta inlägg.
Flickor och pojkar har exakt samma diagnos ADHD hyperaktiva, ouppmärksamma eller som jag då den kombinerade formen med både hyperaktivitet och ouppmärksamhet.

Samhällets syn på hur pojkar är/ska vara jämfört med hur flickor är/ska vara skiljer sig åt kraftigt. Tänk en stund innan du läser vidare, hur tänker du en pojke ska vara och hur ska en flicka vara?…..

Det som skiljer sig åt mellan pojkar och flickor är symptombilden eller det sociala funktionshindret. Flickor vänder det oftare inåt och blir därmed oftare deprimerad, får ätstörningar, ångest osv.

En flicka förväntas bete sig väluppfostrat och inte utåtagerande. Inte lätt då för mig och min ADHD som inneburit många ”opassande” saker som sedan tryckt ned mig gång på gång. För hur feminint är det att vara impulsiv, aktiv, rastlös, ha svårt för att passa tider och säga opassande saker (verbal impulsivitet) och ha dåligt tålamod?
Spelar egentligen ingen roll för det är en del av mig även om samhället inte kan acceptera kvinnor som är som mig så är det sådan jag är.
Stora frågan är nog hur vi ska kunna ändra på samhällets syn på hur flickor/kvinnor ska vara?

Hormonernas påverkan på ADHD

❤️ Detta blogginlägg kommer bli lite extra personligt då det litegrann handlar om min avlidne mor som hade någon ospecificerad demens. ❤️

Har länge känt oro för att själv få demens och funderat på saker som varför jag inte minns så mycket av min barndom och varför minnet sviktar ibland nuförtiden. Klart man blir nervös för att ärva inte bara ADHDn utan även demensen. 😳

Läser nu en bok, inte otippat en bok om ADHD och då om kvinnor, ”ADHD från duktig flicka till utbränd kvinna” av Lotta Borg Skoglund. Den boken har gett mig lugn och harmoni och rädslan har lagt sig för det hon förklarar i bokens början är att kvinnor med ADHD, ja egentligen inte bara kvinnor utan alla med ADHD, har svårt för att minnas sin barndom. 🤷‍♂️

Detta beror ju såklart på vårt dåliga arbetsminne som också är med och påverkar vår hjärnas bearbetning och lagring av minnen. Det hon också säger är att kvinnor som oftast kommer in i klimakteriet vid 50 års åldern och ca 10 år före det startar processen. Alltså vid 40 år, jag är 43 år.

Vidare skriver hon om fluktuerande hormoner och minskad östrogen påverkar hjärnans dopamin effekt och därmed också ADHD symptomen. Minskad östrogen ger ökad ADHD och ökad östrogen ger minskade ADHD problem. Obs! Inget vetenskapligt utan hennes studie av patienter. Min egen erfarenhet är att menstruationens första halva fram till ägglossningen mår jag och fungerar jag bättre och det är också den period som östrogen nivån är högst i hela menstruationscykel. Jag mår sämre och fungerar sämre under andra halvan, perioden mellan ägglossning och fram till mensen, det är när östrogen är som lägst och progesteron nivån är som högst.

Vid klimakteriet som var det jag egentligen skulle komma till 🤪🤣🤷‍♂️ Nåja vid klimakteriets hormon dämpning menar författaren Lotta Borg Skoglund att många kvinnor får minnesproblem, som jag själv då kan tänka mig gav mig en större oro. Fast det egentligen handlar om min ADHD både barndomsminnen eller avsaknad av de och minnesproblem nu i samband med att jag är på väg in i klimakteriet 🙈

Det här med exekutiva och kognitiva funktioner hos personer med ADHD

Vet att jag skrivit om det tidigare men det är både intressant och viktigt att förstå för att kunna acceptera och hjälpa personer med ADHD på rätt sätt. Det kan annars vara svårt att förstå att det inte handlar om dålig vilja eller intelligens att en person med ADHD kan göra en sak intensivt men ha jättesvårt för att ens komma igång med en annan.

Motivation handlar i mångt och mycket om den belöning som komma skall. Det ni utan ADHD kan är att bibehålla fokus och fortsätta i väntan på belöningen som kommer senare. Vi med ADHD kan inte det utan handlar utifrån våra impulser för att få belöning direkt. Vi kan förstå vad som behöver göras men brister i tålamod och gör sånt som ger belöning snabbare. Detta beror på att vår hjärna fungerar annorlunda, helt enkelt att pannlobens mognad är försenad eller aldrig riktigt mognar för oss. Det får till följd att ingen styr vår skuta (hjärnan), pannloben är som vårt flygledartorn och när ingen jobbar där följer man de starkaste impulserna vilket är snabb belöning. Detta fast man rent intelligent vet vad som istället borde göras.

Alla ”normalstörda” har en fungerande hjärna som kan koppla på autopilot för inlärda saker, för processande av intryck och för att utnyttja hjärnans energisparande funktioner. Vi med ADHD kan inte det utan vi måste bearbeta allt manuellt vilket blir väldigt uttröttande, vi kan liksom inte slappna av och släppa på kontrollen för då utbryter kaos. Det är för er att förstå att det ni tar för givet har inte vi och vi struntar inte i skoluppgifter eller andra uppgifter utan vi har exekutiva och kognitiva funktioner som ställer till det för oss så vi inte får saker gjorda i rätt ordning. Tänk så här då att hjälp oss styra in på rätt spår, fånga vår uppmärksamhet och hitta motivationen i det fallet att vi får en impuls att följa 🥰

Att leva med ADHD utan att veta om det, tiden innan diagnos!

”Jag kan inte beskriva hur det är att leva med ADHD men jag kan försöka förklara så att fler förstår”

Under hela min uppväxt ja ända fram tills jag fick diagnosen vid 40 års ålder har jag funderat på varför jag är så annorlunda. Varför jag inte kan utveckla färdigheter som många andra gjorde i tidig ålder. Har ställt mig frågan vad är det för fel på mig? Undrat varför jag vissa dagar var full av energi och vissa andra helt slut så jag bara ville gråta. 😢

Andra kan ofta uppfatta mig och personer med ADHD som att man har galet mycket energi och alltid är effektiva men så är inte fallet. Vi har inte mer energi än alla andra, problemet är bara att vi inte har förmågan att fördela energin under dagen och mellan aktiviteter. Innan diagnos, medicin och psykolog och ADHD utbildning kom jag hem från jobbet så trött och slut att jag fick lägga mig på soffan för att sova en timme för att orka resten av kvällen.

Det gäller för oss med ADHD att hitta ett balanserat levnadssätt med rutiner, planering och massor av återhämtning. Tyvärr är just de sakerna det vi har problem med. Detta leder till att många med odiagnostiserad ADHD blir utbrända. 💖

Jag undrade som ung varför jag inte kunde hitta energi och komma igång fast jag ville saker. Det var alltid och är fortfarande tufft att komma upp och igång på morgonen ofta har det berott på att natten varit dålig med dålig sömn och restlesslegs. Det är dock jobbigt att då samtidigt få höra att jag är så seg, sen och aldrig kan lyckas. Det räcker nog med att jag kämpar med mig själv. 💞

Jag hade och har svårt för att sitta stilla och stanna kvar i samtal trots att jag vet det är både artigt och viktigt men tankarna vandrar iväg på helt andra äventyr. Det är inte att jag inte vill lyssna på vad ni säger men det är så svårt att få tankarna i huvudet att stanna upp så jag kan koncentrera mig på samtalet. Att sitta still blir outhärdligt så jag måste röra på mig i olika sittställningar alternativt sitta och pilla med någonting, en penna, en fidgetcub eller mobilen. Tänk er då att få elaka kommentarer då!? Det har jag fått men kan numer förklara att det beror på min ADHD.

Till alla läsare av denna blogg ta med er av det ni lär er, fråga och låt mig förklara och be mig skriva om något ni vill veta angående ADHD. Super tack för att ni läser! 🙏🏻🥰

Att vara annorlunda!

I samhället finns det underförstådda lagar och regler saker man förväntas kunna och veta hur man ska rätta sig efter men har man som mig en ADHD diagnos blir det inte lätt. Snarare en stor ångest om att ständigt misslyckas. Stor risk för att bli mobbad och utstött för att man är annorlunda.
Nu låter det som jag svartmålar saker jag är ju den som hellre tenderar att se positivt på allt och det gör jag även till slut i detta blogginlägg 🤪

I samhällets värld räcker det inte med att vara snäll och duktig det gäller att vara anpassningsbar och så lite annorlunda som möjligt. Känslan i att växa upp i detta och alltid försöka lyckas med det omöjliga, bli mobbad och utstött är obeskrivlig, ibland undrar jag hur jag ens fortfarande kan se positivt på livet 🤣🤷‍♂️ Men det beror kanske på att jag är så annorlunda 🤪

Att ständigt försöka vara normal och försöka få till saker alla ”normalstörda” får till, utan att veta om sin diagnos, ger en mycket huvudbry, dålig självkänsla, depressioner mm.

Till det positiva så efter jag förstått och accepterat diagnosen ADHD så har jag vänt på det negativa och kan se mina styrkor. Att vara annorlunda kan oxå innebära att man tänker utanför boxen och kan komma med kreativa lösningar på problem. Det kan oxå innebära att det är lättare att förstå andra människor och framförallt acceptera olikheter hos människor.

Det svåraste är att finna sina styrkor och lära sig använda de och se positivt på sitt liv och sitt sätt att leva 💞

Hur ska man kunna hjälpa och stötta barn/ungdomar/elever och vuxna med ADHD?

Alla är vi unika med varsin personlighet även fast ADHDn grundar sig i lika neurologiska problem så yttrar de sig olika. Allt i ens liv påverkas av miljön, uppväxt, vilka möjligheter man givits, vilka intressen man har och olika erfarenheter. 🤪

Viktigast är att alla med ADHD får hjälp med att nå sin fulla potential med god självkänsla och att de kan känna stolthet över sig själva som person och vad de håller på att utvecklas till. 💞

Självklart är detta viktigt för alla människor men problemet är att nå fram och få till det stöd och hjälp personer med ADHD behöver för att kunna lyckas i livet. De ADHD personerna brottas ju med en motarbetande problematik i sin diagnos.

Jag tror ADHD personer behöver ett team runt sig med psykolog, läkare, sjuksyster och arbetsterapeut från vården samt skolans lärare, specialpedagog och resursteam och viktigast av allt familjen att de får stöd och stöttning i hur de ska hantera sitt barn med ADHD, för vuxna behövs inte skolan längre men vården och då inkluderat en vuxenutbildning för de med ADHD och deras familj.

Du som partner, förälder, kollega och vän kan göra stor skillnad för personer med ADHD. Även om vi med ADHD kan vara intensiva, jobbiga, enerverande och påfrestande så är vi i alla fall jag otroligt glad för min fina familj och mina fina vänner som fortsätter stå vid min sida i medgångar och motgångar. 🥰

Arbetsminne, EF förmågor och COVID-19

Arbetsminne en bra sak att ha och en del i de EF (Exekutiva Funktioner) förmågorna vi med ADHD har problem med.

Arbetsminnet används till:

Att minnas vad man läst i böcker och tidningar eller på nätet.
Komma ihåg vart man lagt plånbok, bilnycklar, jobbnyckel, mobil osv.
Upprätthålla koncentration vid uthållighetskrävande uppgifter.
Komma ihåg vad som sagts som instruktioner eller hänga med i ett samtal.
Planering och organisationsförmåga som innefattar laga mat, studera, städa osv.

Alla dessa EF förmågor är viktiga att ha framförallt i dessa tider med COVID-19, distansering, undervisa på distans. Jag har ändå utvecklat strategier och hittat lösningar, hjälp och sånt som fungerar för att kompensera mina dåliga EF förmågor. Problemet kom när allt vändes upp och ned, hela samhället fick ställa om pga COVID-19. Hela korthuset föll och att tappa allt som jag lärt mig och fått det att fungera med är inte en lätt omställning. Gissar och vet att dessa tider ställer till det rejält för alla oss med diagnoser. Förändringar är generellt inte lätt för oss och sen bli tvungen att hitta nya strategier är en nästintill omöjlig uppgift utan de självklara EF förmågorna som generellt innebär färdigheter i att kunna planera, utföra och slutföra en uppgift.

Tidsplanering
Organisation
Planering
Impulskontroll
Arbetsminne

Med det vill jag önska alla läsare av bloggen en trevlig midsommar och en önskan om att visa förståelse för att dessa tider blir mer problem för oss med ADHD, vi kanske inte alltid är duktiga på att förstå det själv och be om hjälp men tar gärna emot hjälp för att få till saker i livet 💞

Pegasus och gruppterapins betydelse för oss med ADHD

Pegasus är en utbildning för vuxna med ADHD som regionen har i olika delar av landet. En typ av gruppterapi där man träffas en gång per vecka i 8 veckor. Under de 8 gångerna får man diskutera och lära sig mer om livet med ADHD och vad man har rätt till, vilka hjälpmedel som finns mm.

Framförallt får man träffa likasinnade och för en gångs skull känna att man hör hemma, blir accepterad för den man är och att man inte är ensam om problemen. Det blir lite som att normalisera upplevelsen av att ha ADHD. Jag kände att jag inte är ensam om att ha dessa svårigheter och vi kunde utbyta erfarenheter, tips på strategier och gemensamt komma fram till olika sätt att ”lösa” problematiken.

Diskussionerna på dessa kvällar var alltid givande och som med oss alla med ADHD så är vi svåra att stoppa när vi väl har börjat så psykologen som höll i detta fick vara extremt tydlig då han ville bryta diskussionerna 🤪🤣

Mitt tips till alla med ADHD är att gå någon form av gruppterapi för oss med ADHD. Det är viktigt att det är anpassat för personer med ADHD, annars fallerar det lätt då våra hjärnor inte fungerar som många ”normalstörda”, vi är mer kreativa, tänker utanför boxen och har en stark drivkraft. Den som håller i en gruppterapi/grupputbildning för oss med ADHD måste vara beredd och kunna diagnosen och ha en förståelse för att på ett bra sätt kunna erbjuda en vettig terapi/utbildning.

Att förstå sig själv och konsten att be om hjälp 🤪

Att leva med ADHD är inte alltid lätt, framförallt inte under den tid jag inte visste om att jag hade ADHD, att mina problem var ADHD relaterade.

Många är de gånger jag fått höra att du måste lära dig passa tider, du är vuxen du ska kunna det nu. Många gånger har jag känt mig ledsen och sårad och värdelös för att jag aldrig kan lära mig passa tider, hur gör man det när impulsiviteten styr, när klockan helt plötsligt har rusat iväg?! 🙃

Ja vissa saker har jag lyckats på nå vis hitta strategier som att komma i tid till lektionerna som jag älskar att hålla i. Men även då ska självförtroendet sänkas, då personer kan tycka att kan jag fixa det borde jag även kunna passa en mötestid med en vän… Eller kan jag det? Svar nej för det sitter i min ADHD, hela problematiken med tidsuppfattning.

Varför jag kommer i tid till mina lektioner beror på att jag befinner mig i en hyfsat störningsfri miljö, inget annat pockar på liksom tvätt som ska hängas, blommor som ska vattnas, mobil som ringer osv. På jobbet har jag lagt undan mobilen och stängt av ljudet.

Att organisera tillvaron, vara glömsk och ha uppmärksamhetsbrist är några av de problem vi med ADHD måste lära oss leva med. 🤷‍♂️

Att gå från lågt självförtroende, att växa sig stark ur det och finna och förstå sig själv och sina styrkor och svagheter, att sedan vara den som i vissa fall aldrig kommer klara vissa saker och måste ha stöd och hjälp i de situationerna är inte en lätt resa. 💞

Det är en konst att våga be om hjälp och i det erkänna sina svagheter, sina ADHD problem. Alla vill ju klara sig själv och bli en självständig individ. 🥰😁

Det omgivningen kan göra såväl föräldrar, familj, vänner, skola med lärare som träningsledare är att hjälpa personen med ADHD. Att lära den personen att hitta sina styrkor och svagheter, att hjälpa dem förstå sig själva och se möjligheter i att be om hjälp istället för att försöka få dem att lära sig något de inte kan lära sig någonsin i sitt liv. Det går alldeles utmärkt att tillsammans hitta strategier, hjälpmedel, tips osv.

Vi som lärare behöver inse att elever med ADHD kommer fortsätta kämpa med sina problem in i vuxen ålder och därmed aldrig kan bli den självständiga personen som vi försöker lära de till att bli. Bättre då att stötta och hitta lösningar på problemen 💖🌟

Med det vill jag säga tack till alla som visat mig förståelse, tack till alla som läser denna blogg och tack till alla som tar till sig kunskapen om ADHD ❤️